I morgon måndag 12 mars kommer en ny blogg-berättelse från min, och andras, tid grundskolan. Och från åren efter.
Men jag kommer att publicera fler blogginlägg om islamismen (som ska skiljas från muslimer i allmänhet) och riksdagspartierna. Det kommer att handla om kopplingen mellan islamismen och vissa av dessa riksdagspartierna. Det första på onsdag 14 mars.

_          _          _          _          _          _          _          _          _          _          _          _

Jag har i fyra bloggar beskrivit de uppfattningar som imamen Abu Muadh, som föreläste i Umeå den 10/ 3 fört fram.

Abu Muadh har bland annat förhärligat martyrdöden i flera videoklipp som ligger ute på Youtube sedan 2013 – det vill säga under den period då alltför många svenska ungdomar reste ned till mellanöster för att strida för Islamiska Staten. Abu Muadh har även beskrivit homosexualitet som ett virus och påstått att muslimska kvinnor som inte bär hijab har lurats av djävulen.

Abu Muadh sprider inte dessa budskap i ett isolerat vakuum.
Enligt den liberala muslimska debattören Hanna Gadban har Abu Muadh en viktig position i en grupp av muslimer på den svenska västkusten som på olika sätt sprider extrema idéer. Även journalisterna Magnus Sandelin och Per Gudmundsson samt den socialdemokratiske debattören Torbjörn Jerlerup pekar ut Abu Muadh som en del i ett större nätverk av extremister.

Detta nätverk finns kring föreningen Sveriges Förenade Muslimer (SFM), med fäste i Göteborg. SFM uppmärksammades under fjolåret i och med att de blev av med sina statliga bidrag från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF). SFM blev även återbetalningsskyldiga med 535 000 kronor. I sin motivering till de indragna bidragen skrev MUCF följande: ”De uttalanden som gjorts om kvinnor i föreläsningar arrangerade av SFM strider mot demokratins idéer”. Detta syftade bland annat på föreläsningar där imamer sagt att 12-åriga flickor som inte täcker sig hamnar i helvetet och att kvinnor inte får lämna hemmet utan sin makes tillåtelse.

Journalisten Magnus Sandelin bevakade SFM:s årliga konferens i Göteborg år 2014 för Uppdrag Gransknings räkning. Han och hans kollega skulle intervjua Abu Muadh (som deltog på konferensen) med anledning av att han, i sina videor, uppmanat personer som syndat mycket att göra jihad.

Uppdrag Granskning ansåg nämligen att dessa föreläsningar med goda grunder kunde kritiseras mot bakgrund av att så många unga muslimer från just Göteborg rest till Syrien och anslutit sig till Islamiska Staten (IS). Detta är samma videoklipp som vi beskrivit i tidigare bloggar. I bevakningen av SFM-konferensen noterade Magnus Sandelin att en rad personer med extrema kopplingar deltog:

• Konferensens värd, Bilal Mizher, hade dessförinnan uttryckt sitt stöd för
  Usama bin Ladin på Facebook.
• Bland deltagarna syntes Ahmad Qadan från Burlöv, som år 2017 dömdes
  till sex månaders fängelse för terrorbrott efter att ha uppmanat människor
  att skänka pengar till bl.a. Islamiska Staten och Al Nusrafronten.
• En annan deltagare var en ung man vid namn Khaled Shahade som rest till
  Syrien och återvänt, för att senare åka ned igen.
• Sandelin noterade även en medlem från den öppet jihadistiska föreningen
  al-Taqwa samt en ung kille från Eskilstuna som senare uppmärksammades
  för sina IS-sympatier och hot mot bl.a. en moderat politiker.

I kretsen kring SFM finns även personer som Amanj Aziz, Anas Khalifa och den s.k. ”IS-svensken” Michael Skråmo.

* Michael Skråmo är en svensk som konverterat till islam. Han har kallats för ”IS-svensken” i media sedan han tog med sig sin fru och fyra barn för att flytta till Islamiska Statens huvudstad Raqqa i Syrien år 2014. Enligt journalisten Magnus Sandelin föreläste Skråmo hos SFM en kort tid innan han reste ned till Syrien och anslöt sig till IS.

På sin Youtube-kanal länkar Michael Skråmo till en rad videor av just Abu Muadh – som alltså håller föreläsningar för muslimer i Umeå.

* Amanj Aziz har i många år förekommit i extrema islamistiska kretsar. Aziz var tidigare talesperson för den extrema muslimska föreningen TUFF (Troende Unga Framtida Förebilder).

Föreningen TUFF uppmärksammades då de hade bjudit in en hatpredikant som bland annat förespråkade dödsstraff för homosexuella och otrogna – samt ansåg att våldtäkt inom äktenskapet inte existerade. I ett inslag med radions Studio Ett år 2011 försvarade Aziz inbjudan av denne hatpredikant eftersom han skulle föreläsa om islamofobi. Aziz har även själv drivit en nättidning där han publicerade texter som förringade självmordsbombningen på Drottninggatan 2010 och uppmanade muslimer att bojkotta val.

Abu Muadh föreläste ett flertal gånger för föreningen TUFF.
I en video från 2011 som fortfarande finns tillgänglig på Youtube föreläser Abu Muadh om ”Råd till nygifta” för föreningen TUFF.
I videon säger han bland annat följande: ”En man går ut och strider för Allahs skull, han gör jihad. Han försörjer sin familj. Det är obligatoriskt för honom. (…)

Din uppgift är, om du ber dina fem, fastar din månad, och bevarar ditt könsorgan och lyder din man. Det sägs till dig, kom in i paradiset från vilken port du vill.

Nummer två. Det är väldigt viktigt att en syster ska veta att hennes mans rätt är den största rätten över henne.”

* Anas Khalifa är en annan extrem person som har kopplingar till Abu Muadh.
Khalifa har vid ett flertal tillfällen föreläst på Halmstads moské. Flera av dessa föreläsningar finns tillgängliga på Youtube än idag. Där förekommer bland annat ett videoklipp där Anas Khalifa talar om martyrskapet år 2011.

Anas Khalifa blev bredare uppmärksammad via ett program ur Uppdrag Granskning från 2006 där han talade om jihad och att dö för sin religion inför en publik där en stor del av deltagarna var små barn!

Anas Khalifa var även en av de ledande personerna i föreningen TUFF. Han blev omskriven under 2017 då han la upp en video på facebook där han sa att unga muslimer som festar i samband med att de tar studenten skulle få Allahs vrede över sig. Khalifa dömdes även till fängelse för momsbrott år 2013. Det handlade inte om några småsummor, utan om 20 – 25 miljoner kronor, varav 5 miljoner hade förts ut ur Sverige.

Detta är alltså några av de personer som ingår i den krets som imamen Abu Muadh rör sig i. I en artikel i Hallandsposten från den 10 juni 2016 får Abu Muadh frågor om Sveriges Förenade Muslimer (SFM) och de personer som finns kring SFM. När tidningen konfronterar honom säger han följande: ”Jag är föreläsare och står för det jag säger, de andra får stå för det de säger”. Han påstår också att det inte finns någon grund för att påstå att SFM är ett jihadistfäste – där jihad betyder väpnad kamp för organisationer som al-Qaida, al-Nusrafronten och Islamiska Staten.

Och naturligtvis förnekar Abu Muadh detta.

Men de personer, föreningar och kopplingar som vi visat här visar att Abu Muadh just ingår i ett sådant nätverk. Alternativt uttryckt: i en miljö av jihadister.

Vi vill avsluta med att rikta uppmaningar åt två håll:
1. Till Umeås kommunalråd: agera mot dessa förespråkare för ett parallellsamhälle styrt av sharialagar och mot dess sympatier till jihadism,
2. Till Islamiska Föreningen i Västerbotten: Bryt med dessa förespråkare för ett parallellsamhälle styrt av sharialagar och mot dess sympatier till jihadism.

Det är allvar nu.

_          _          _           _           _           _          _          _

Du som förstår att det faktiskt är allvar, hör av dig till mig med kommentarer till dessa fyra blogginlägg – så läs alltså även de tre föregående blogginläggen – om du inte redan har gjort detta.

Jag lovar – det kommer mer.
Det kommer att handla om den skuld som speciellt vilar på tre partier: Centern, Miljöpartiet och Socialdemokraterna!

-Detta är det tredje blogginlägget i serien om islamisten Abu Muadh som just nu befinner sig i Umeå – ett fjärde blogginlägg publiceras i morgon lördag 10 mars.

________________________________________________________________________________________________________

Då ska vi visa att Abu Muadh ingår i en miljö, eller nätverk, som värvar jihadistkrigare, uttryckt stöd för Usama bin Ladin, uppmanat människor att skänka pengar till Islamiska Staten och Al Nusrafronten, rest fram och tillbaka mellan Syrien och Sverige sannolikt för att strida för IS, stöder den öppet jihadistiska föreningen al-Taqwa, hotat politiker i Sverige och förringat terrordådet på Drottninggatan 2010.

Missa inte morgondagens blogginlägg.

________________________________________________________________________________________________________

Jag har varit med och skrivit tre frågor till Kommunstyrelsens ordförande Hans Lindberg (S) (ni vet han som efterträdde Lennart Holmlund som Umeå kommuns regeringschef) med anledning av att imamen Abu Muadh ska tala vid minst två tillfällen under sitt besök i Umeå denna helg.

En av frågorna lyder: ”Ska Umeå kommun upplåta lokaler åt en person som sprider sådana värderingar?

Hans Lindberg hänvisar till lagen.
Han gömmer sig bakom regler.

Linberg har inte läst. Han vet inte. På alla tänkbara sätt undviker Umeås regeringschef själva frågan om vad han, som regeringschef i Umeå, själv har för åsikter:
Låt oss därför repetera den fråga vi ställt till Linberg: ”Ska Umeå kommun upplåta lokaler åt en person som sprider sådana värderingar?” som Abu Muadh gör.

-Jag vill understryka en sak, Hans Lindberg, detta handlar inte om BARA om lagar och regler. Det handlar FRÄMST om vad du som Umeå kommuns främste politiske företrädare SJÄLV TYCKER. Det handlar om vilka åsikter som du har i frågor som faktiskt handlar om LIV OCH DÖD.

Om du saknar egna åsikter i dessa frågor. Och bara gömmer dig bakom påstådda bristande kunskaper (inte läst VK). Och bakom regler. Ja, då kan du ersättas med en tjänsteman. Sådana ska nämligen inte forma opinioner. Men det ska politiker – speciellt regeringschefer. Tänk om Olof Palme hade gömt sig bakom regler och lagar istället för att själv påverka – och till och med skapa – opinioner?

Kanske är det orättvist att jämföra Hans Lindberg med Olof Palme.

Låt oss istället jämföra Hans Lindbergs agerande med tjänstemännens agerande på ”Myndigheten för stöd till trossamfund” då Abu Muadhs uttalande om homosexuella uppdagades 2015?

-Myndigheten för stöd till trossamfund  frös, via paraplyorganisationen Svenska Muslimers Förbund, det ekonomiska bidraget till Halmstads moské där Abu Muadh verkar. Detta är andra takter än de som Hans Lindberg visar.
Vad hände sedan?

Olika representanter för Halmstad moské påstod då att Abu Muadh inte var imam i moskén. Nej! Abu Muadh var endast en frilansare. Som endast deltog då och då. Detta bidrog till att moskén, återigen, började få pengar. Men är det sant att Abu Muadh endast är en frilansare inom moskén? Som bara deltar då och då.

Låt oss titta på vilka videoklipp som moskén i Halmstad har lagt ut på youtube under de senaste två åren. Det handlar om ett antal i intervallet 100 – 200 klipp. Av dessa förekommer Abu Muadh på så gått som alla. Till helt överväldigande del ensam. Det finns några få klipp där han inte deltar alls. Där andra spelar någon form av självständig roll. Men de är försvinnande få. Det finns också några videoklipp där Abu Muadh förekommer tillsammans med någon/några andra. Men ser vi till helheten på hemsidan framstår Abu Muadh som moskéns totalt dominerande personlighet. Han framstår, under inga omständigheter, som en frilansare som endast deltar då och då. Nej, Abu Muadh framstår som moskéns totalt dominerande ledare. Han framstår som moskéns imam.

Då ”Myndigheten för stöd till trossamfund” fick kännedom om att videoklipp med Abu Muadh fanns på Halmstads moskés hemsida så sent som 2018 blev de mycket förvånade. Och intresserade. Vi väntar med intresse för att se om de ekonomiska bidragen till moskén i Halmstad återigen kommer att frysas. Som de blivit tidigare.

-Hans Lindberg kan lära sig något av ”Myndigheten för stöd till trossamfund”. Den direktör (alltså tjänsteman) som är chef för myndigheten verkar, tillsammans med sina medarbetare, hysa mer åsikter om vad som är acceptabelt och inte acceptabelt, än vad Umeå kommuns regeringschef har.

Vad är det då för åsikter som Hans Lindberg är så rädd att ta ställning till. Eller emot. Låt oss repetera vad vi publicerade på vår förra blogg. Och ställ dig själv följande fråga: skulle du, som Umeå kommuns regeringschef, ställa kommunens lokaler till förfogande åt en person med följande åsikter:

*  Abu Muadh glorifierar martyrdöden genom att i ett videoklipp berätta om de belöningar som väntar efter döden.
Abu Muadh understryker att en rad av de stora historiska ledarna, kaliferna, dog som martyrer. En kalif är alltså ledare för ett kalifat. Det sista kalifatet upplöstes 1924 då även titeln kalif försvann. Men år 2014, nästan exakt 90 år senare, utropade Islamiska Staten (IS) ett nytt kalifat och sin egen ledare Abu Bakr al-Baghdadi till kalif. Detta innebar, enligt IS, att al-Baghdadi är den legitime arvtagaren till profeten Muhammed för världens alla sunnimuslimer.

I ett annat videoklipp tar Abu Muadh med tittarna till dagens Syrien och säger följande: ”När vi ser den här människan i Syrien som begravs levande, så undrar man, har han förlorat? Men vi alla skulle önska att vi befann oss i den graven om vi visste vad som skulle ske när livet tar slut. Han blir förlåten för allt han gjort vid första blodsdroppen. Det är därför Ibn Taymiyya (en muslimsk lärd från 1200-talet) brukar säga att den som har syndat mycket, han ska göra jihad”.

Abu Muadhs föreläsningar och uttalanden om att dö för Allah hölls 2013 – före Islamiska Staten väldiga militära framgångar och innan IS utropade sitt kalifat – men hans föreläsningar fortsatte att ligga ute på nätet ända fram till idag.
a. Detta innebär att hans budskap utan tvekan har utgjort en del av den miljö vilken har bidragit till att lura unga muslimer att lämna Sverige för att åka till främst Syrien och Irak och kämpa för IS.
b. Abu Muadhs föreläsningar om att dö för Allah ska också ses mot bakgrund av Säpos uppskattningar att det idag finns ca 2 000 ”våldsbejakande” islamister i Sverige.
c. Abu Muadhs åsikter ska även ses mot bakgrund av den pågående rättegången mot terroristen Rakhmat Akilov som körde ihjäl fem och skadade 15 människor längs Drottninggatan i Stockholm.

* Abu Muadh ansåg att terrordådet mot Charlie Hebdo i januari 2015 var en ”fejk”!

I ett inlägg på Halmstad moskés hemsida den 10 januari 2015 skrev Abu Muadh följande: ”Det börjar dyka upp mer och mer BEVIS för att den så kallade ”terror attacken” i Paris är en enda stor lögn!”

Abu Muadh ansåg att terrordådet mot Charlie Hebdo istället var tänkt som ett angrepp på muslimer! ”Vem ligger bakom detta och varför? Det återstår några år eller decenier innan vi får veta sanningen. Det enda vi med säkerhet kan säga är att livet för muslimer i Europa kommer att bli tuffare då dessa påhittde terror attacker alltid har lett till att islamofobin och muslimhatet ökat”. När inlägget fick stor uppmärksamhet i en rad media påstod Muadh istället att han sysslat med ett ”socialt experiment” för att ”testa yttrandefriheten”.

* Till saken hör att islamister systematiskt sprider konspirationsteorier
i samband med större islamistiska terrordåd. Några välkända exempel är påståendet att judarna, via den amerikanska staten, ska ha legat bakom 9/11-attackerna. Eller att staten Israel påstås ligga bakom Islamiska Staten (IS).

* Abu Muadh kallar homosexualitet för ett virus.
I en föreläsning om barnuppfostran talar Abu Muadh om att föräldrar måste se till att deras barn har ett bra immunförsvar. Skälet är att det finns många virus i samhället. Ett sådant virus är, enligt Muadh, homosexualitet. Uttalandet uppmärksammades i media och väckte kraftiga reaktioner. Moskéns statsbidrag frystes, studieförbundet NBV avbröt sitt samarbete med moskén och RFSL polisanmälde moskén för hets mot folkgrupp. Abu Muadh förklarade sig senare med att han använt sig av en olycklig formulering. Samtidigt framhöll han fram att homosexuella handlingar är förbjudna enligt islam.

* Abu Muadh anser att kvinnor som inte bär hijab har lurats av Djävulen.
I ett filmklipp riktat till muslimska kvinnor förklarar Abu Muadh varför muslimska kvinnor både ska bära slöja (hijab) och en klädsel som döljer kvinnans figur. Muadh säger å ena sidan att det inte finns något tvång i religionen. Å andra sidan säger han att den kvinna som vill följa islam, uppriktigt, måste täcka sin kropp och inte dra uppmärksamhet till sig. Och att det är Djävulen som försöker lura kvinnor att inte bära heltäckande hijab.

”Du ska inte låta Shaytan [djävulen] lura dig. Du får ajr [en belöning] från Allah på grund av att du beslöjar dig. Denna belöning vill Shaytan att du inte ska få. Så vad försöker Shaytan göra, som de lärda säger? Shaytan har olika steg. Han försöker att få dig att inte beslöja dig. När du beslöjar dig försöker han få dig att inte komplettera den här slöjan med ett sätt som får den att bli fullkomlig. Han låter dig ta på dig tight, sminka dig, parfymera dig, göra sådana onödiga saker som egentligen går emot din slöja”.

Detta är några av de ståndpunkter som Abu Muadh har fört fram de senaste åren.

Och det är till dessa åsikter som Hans Lindberg har så svårt att ta ställning till. Eller emot.

Skulle du, som Umeå kommuns regeringschef, upplåta lokaler åt en person som sprider sådana värderingar?

–     –     –     –     –     –     –     –     –     –

TILL sist:
Det här är inte en debatt som handlar om rasism, hudfärg eller ”kultur” – även om det finns folk både ”till vänster” och rasister/nazister som gör sitt bästa för att förvrida debatten och sänka den till en sådan primitiv nivå.

Det handlar om att skilja kyrkan från staten – alternativt uttryckt – det handlar om att befria lagstiftningen från prästerskapet.

Annorlunda uttryckt: Denna debatt handlar om hur lagarna ska stiftas – av en lagstiftande församling som är utsedd via fria val och som i dagens Sverige kallas för riksdag. Eller ska lagarna stiftas av ett prästerskap som har utsett sig själva. Det handlar om att skilja kyrkan från staten. I Sverige har vi klarat av denna uppgift till 98 procent.

Men islamisterna vill rulla tillbaka denna demokratiska utveckling och återinföra präststyret, på bekostnad av de fria valen, och därmed kasta samhället hundratals år tillbaka i tiden. Det är en sådan baklängesutveckling som jag, och många med mig, säger ett bestämt NEJ till. Jag anser att Abu Muadh tillhör dessa islamister.

Jag, och flera med mig, kommer däremot att försvara rätten för de muslimer som accepterar svenska lagar, och det sätt på vilka dessa lagar stiftas (via riksdagen till vilken det hålls fria val) att utöva sin religion.

Jag hoppas att den förening som bjudit in denne imam – Islamiska Föreningen i Västerbotten – har förstått vidden av sitt misstag. Och att de fortsättningsvis orienterar sig bort från islamistiska, och till och med salafistiska, förebilder.

I mitt förra blogginlägg lovade jag att skriva mer om den imam från Halmstad som besöker Umeå i helgen.
Imamen är inbjuden av Islamiska Föreningen i Västerbotten för att hålla i föreningens fredagsbön samt för att hålla en föreläsning på Ålidhemsskolan (tidigare Kolbäcksskolan) under lördagen.

Imamen som kommer att besöka Umeå i helgen heter Abu Muadh. Han är alltså verksam vid Halmstads moské. Imamen Abu Muadh och Halmstads moské har vid en rad tillfällen kopplats samman med religiös extremism. Låt oss börja med att titta närmare på vilka uppfattningar Abu Muadh torgför. I ett tredje och senare blogginlägg i morgon ska vi titta på de kretsar i vilka han verkar.

Men innan vi går vidare vill jag understryka vikten av att läsa det första blogginlägget som jag lade ut tidigt onsdag morgon (00.10). I detta förklarar jag vilken utgångspunkt jag har för att kritisera denne imam.

För mig handlar det om att kämpa för en sekulär stat – och att försvara ett demokratiskt samhälle. Det handlar också om att samma lagar ska gälla för alla som är bosatta i Sverige.

Konsekvenserna av detta blir att jag och många med mig dels kritiserar och motarbetar de islamister som arbetar för ett parallellsamhälle i Sverige där en viss del av befolkningen ska styras av sharialagar tolkade av islamistiska präster,
dels att jag och många med mig stöder och försvarar rätten för de muslimer som accepterar svensk lagstiftning, och den svenska metoden att stifta lagar, att utöva sin religion.

Dessa frågor diskuteras tyvärr alltför sällan i Sverige.

Det är därför som jag ber dig och alla andra läsare att även läsa mitt första blogginlägg i denna fråga. Utan att förstå den principiella ståndpunkten – det handlar om att skilja kyrka från stat, det handlar om att lagarna i samhället ska stiftas av en riksdag utsedd i fria val och inte av ett självutnämnt prästerskap – kan det vara lätt att missförstå den bestämda attityd som jag använder i denna debatt. Det handlar inte om att vara hård mot någon speciell religion. Det handlar om att vi i Sverige bekämpade den katolska och protestantiska kyrkans (samt monarkins) makt under flera hundra år. Och offrade mycket för att nå dit vi är idag för att befria oss från detta odemokratiska styrelseskick.

Jag, och många med mig, är inte beredda att backa för de som vill återinföra ett feodalt och odemokratiskt styrelseskick oavsett hur högt delar av ”vänstern” än skriker att är ”rasistiskt” att inte låta en minoritet, från vissa länder, påtvinga en majoritet från samma länder, ett feodalt och odemokratiskt styrelseskick HÄR I SVERIGE – där vi gjort oss av med just detta styrelseskick efter århundraden av strid. Många som flyr till Sverige har lämnat sina hemländer just på grund av att dessa hade förtryckande feodala och odemokratiska styrelseskick. Ska vi, på grund av en enorm politisk feghet, tvinga dessa flyktingar att träffa på de värderingar som de flytt ifrån HÄR OCKSÅ? Nej, nej och åter nej.

Det här är inte en debatt som handlar om rasism, hudfärg eller ”kultur” – även om det både finns folk ”till vänster” och rasister/nazister som gör sitt bästa för att förvrida debatten och sänka den till en sådan primitiv nivå.

Det handlar om att skilja kyrkan från staten – det handlar om att befria lagstiftningen från prästerskapet.

Annorlunda uttryckt: Denna debatt handlar om hur lagarna ska stiftas – av en lagstiftande församling som är utsedd via fria val. Eller av ett prästerskap som är utsedda av sig själva. Alltså: om att skilja kyrkan från staten. I Sverige har vi klarat av denna uppgift till 98 procent. Islamisterna vill rulla tillbaka denna demokratiska utveckling och återinföra präststyret, på bekostnad av de fria valen, och därmed kasta samhället hundratals år tillbaka i tiden. Det är till en sådan baklängesutveckling som jag, och många med mig, säger ett bestämt NEJ.

Jag, och flera med mig, kommer där att försvara rätten för de muslimer – som de accepterar svenska lagar och det sätt på vilka dessa lagar stiftas (via riksdagen till vilken det hålls fria val) – att praktisera / utöva sin religion.

Med detta sagt – tillbaka till imamen från Halmstads moské Abu Muadh – som kommer till Umeå i helgen.

Abu Muadhs uppfattningar

* Abu Muadh glorifierar martyrskap och uppmanar till att strida för Allah.
I en föreläsning från 2013 som finns på Youtube talar Abu Muadh på temat ”Jihadens status”. Föreläsningen är ett nästan 20 minuter långt brandtal, riktat till muslimer, om varför dessa ska strida för Allah. Inledningsvis säger Abu Muadh att ”Profeten Muhammed har påbjudit sahaba till att kämpa för Allahs skull även med sitt eget liv”. (Sahaba var profeten Muhammeds samtida följeslagare). Muadh berättar vidare om de belöningar som väntar en martyr då denne möter Allah när han dött: ”Hans synder förlåts av den första droppen som kommer ut av hans blod. Han får gifta sig med 72 av hoor al-ayn (änglar). Och på domedagen kommer han att vara en som kan ta med sig 70 av sin familj till Paradiset. Och han slipper graven. Och han slipper domedagens rädsla”. Muadh understryker också att en rad av de stora historiska muslimska ledarna, kaliferna, dog som martyrer. I slutet av föreläsningen citerar han den med profeten Muhammed samtide kalifen Abu Bakrs ord: ”Sök döden – du får livet”.

Abu Muadh har även vid andra tillfällen uppmanat till att göra jihad.

I ett annat klipp från 2013 säger Abu Muadh följande ”När vi ser den här människan i Syrien som begravs levande, så undrar man, har han förlorat? Men vi alla skulle önska att vi befann oss i den graven om vi visste vad som skulle ske när livet tar slut. Han blir förlåten för allt han gjort vid första blodsdroppen. Det är därför Ibn Taymiyya (en muslimsk lärd från 1200-talet) brukar säga att den som har syndat mycket, han ska göra jihad”.

Även om Abu Muadhs föreläsningar och uttalanden om att dö för Allah hölls 2013 – alltså före Islamiska Staten (IS) väldiga militära framgångar och före det att IS utropade sitt kalifat – har hans föreläsningar legat ute på nätet till allmän beskådan ända sedan 2013.
a. Detta innebär att hans budskap mycket väl har kunnat spela en bidragande roll till att vissa unga muslimer lämnat Sverige för att kämpa för IS.
b. Abu Muadhs föreläsningar om att dö för Allah måste även ses mot bakgrund av Säpos uppskattningar om att det idag finns cirka 2 000 våldsbejakande islamister i Sverige.
c. Hans åsikter ska även ses mot bakgrund av den nu pågående rättegången mot terroristen Rakhmat Akilov som körde ihjäl fem och skadade 15 människor längs Drottninggatan i Stockholm.

* Abu Muadh ansåg att terrordådet mot Charlie Hebdo i januari 2015 var en ”fejk”!

I ett inlägg på Halmstad moskés hemsida den 10 januari 2015 skrev Abu Muadh följande: ”Det börjar dyka upp mer och mer BEVIS för att den så kallade ”terror attacken” i Paris är en enda stor lögn!”

Abu Muadh ansåg att terrordådet mot Charlie Hebdo istället var tänkt som ett angrepp på muslimer! ”Vem ligger bakom detta och varför? Det återstår några år eller decenier innan vi får veta sanningen. Det enda vi med säkerhet kan säga är att livet för muslimer i Europa kommer att bli tuffare då dessa påhittde terror attacker alltid har lett till att islamofobin och muslimhatet ökat”. När inlägget fick stor uppmärksamhet i en rad media påstod Muadh istället att han sysslat med ett ”socialt experiment” för att ”testa yttrandefriheten”.

* Till saken hör att islamister systematiskt sprider konspirationsteorier
i samband med större islamistiska terrordåd. Några välkända exempel är påståendet att judarna, via den amerikanska staten, ska ha legat bakom 9/11-attackerna. Eller att staten Israel påstås ligga bakom Islamiska Staten (IS).

* Abu Muadh kallar homosexualitet för ett virus.
I en föreläsning om barnuppfostran talar Abu Muadh om att föräldrar måste se till att deras barn har ett bra immunförsvar. Skälet är att det finns många virus i samhället. Ett sådant virus är, enligt Muadh, homosexualitet. Uttalandet uppmärksammades i media och väckte kraftiga reaktioner. Moskéns statsbidrag frystes, studieförbundet NBV avbröt sitt samarbete med moskén och RFSL polisanmälde moskén för hets mot folkgrupp. Abu Muadh förklarade sig senare med att han använt sig av en olycklig formulering. Samtidigt framhöll han fram att homosexuella handlingar är förbjudna enligt islam.

* Abu Muadh anser att kvinnor som inte bär hijab har lurats av Djävulen.
I ett filmklipp riktat till muslimska kvinnor förklarar Abu Muadh varför muslimska kvinnor både ska bära slöja (hijab) och en klädsel som döljer kvinnans figur. Muadh säger å ena sidan att det inte finns något tvång i religionen. Å andra sidan säger han att den kvinna som vill följa islam, uppriktigt, måste täcka sin kropp och inte dra uppmärksamhet till sig. Och att det är Djävulen som försöker lura kvinnor att inte bära heltäckande hijab.

”Du ska inte låta Shaytan [djävulen] lura dig. Du får ajr [en belöning] från Allah på grund av att du beslöjar dig. Denna belöning vill Shaytan att du inte ska få. Så vad försöker Shaytan göra, som de lärda säger? Shaytan har olika steg. Han försöker att få dig att inte beslöja dig. När du beslöjar dig försöker han få dig att inte komplettera den här slöjan med ett sätt som får den att bli fullkomlig. Han låter dig ta på dig tight, sminka dig, parfymera dig, göra sådana onödiga saker som egentligen går emot din slöja”.

Detta är några av de ståndpunkter som Abu Muadh har fört fram de senaste åren.

Det är mycket lämpligt att bemöta hans åsikter om kvinnan och hennes roll, fri- och rättigheter just på Internationella kvinnodagen.

* Abu Muadh sprider dock inte sina budskap i ett isolerat vakuum.
Enligt den liberala muslimska debattören Hanna Gadban har Abu Muadh en viktig position i en grupp av muslimer på den svenska västkusten som på olika sätt sprider extrema idéer.

Jag, tillsammans med folk jag samarbetar med, kommer att försöka beskriva denna grupp på västkusten i ett tredje blogginlägg.
Detta hoppas jag att vi kan publicera i morgon torsdag eller på fredag.

Och glöm inte att läsa mitt första blogginlägg – där jag förklarar min syn på behovet av en sekulär stat och behovet att försvara ett demokratiskt samhälle.

Samma lagar ska gälla för alla i Sverige.

Det faktum att det finns nämndemän som hävdar motsatsen, inom det svenska rättssystemet, genom att hänvisa till sharialagar visar att det har blivit allvar nu: nu krävs det en strid för att försvara en sekulär stat och ett demokratiskt samhälle. Den upprörande domen, som naturligtvis har överklagats till hovrätten, fastställdes av Tingsrätten i Solna.

Kampen för en sekulär stat och försvaret av ett demokratiskt samhälle måste föras även i Umeå.

Umeå har tidigare besökts av en imam från Irland som, exempelvis, anser att det är rätt att döda homosexuella under vissa omständigheter. Nämligen om de påverkar andra att bli homosexuella.

På lördag får Umeå besök av en annan imam – från Halmstad.
Denne imam har bland annat uttalat sig om att homosexualitet kan jämföras med ett virus. Samme imam uttalade sig år 2013 – under en föreläsning- på ett sätt som glorifierade martyrskapet. Med martyrskapet menade han att strida och dö för Allah. Här ett direkt citat: ”Profeten Muhammed har påbjudit Sahaba att kämpa för Allahs skull även med sitt eget liv”. (Sahaba var profeten Muhammeds samtida).

Denne imam ska nu föreläsa i Umeå den 10 mars.

Det är dags att ta dessa föreläsare, som besöker olika städer – bland annat Umeå – på allvar.
Precis som Tingsrättens dom i Solna måste tas på allvar.

Det är allvar nu. Detta sagt till de som inte har fattat detta tidigare – trots alla krigshandlingar från IS och dess sympatisörer – i Europas städer exempelvis Paris. Eller krigshandlingen på Drottninggatan. För IS och dess sympatisörer ser inte dessa handlingar som terrorhandlingar. De ser dödandet av människor som krigshandlingar där civila är legitima måltavlor. Glöm inte det.

Men religionsfriheten måste försvaras för den majoritet av muslimer som följer svensk lagstiftning. Och de imamer som följer svensk lagstiftning måste ges allt stöd. Detta är av avgörande vikt för oss som försvarar tanken på en sekulär stat – och ett demokratiskt samhälle. Försvarar vi inte de muslimer och de imamer som följer den svenska lagstiftningen har vi själva övergett idén om den sekulära staten – och försvaret av det demokratiska samhället.

Men de islamister – till skillnad från andra muslimer – som vill införa dubbla rättssystem i Sverige (där sharialagar gäller för vissa tolkade av islamistiska imamer) måste bekämpas. Denna uppgift står på dagordningen. Det är en ideologisk politisk kamp jag talar om – med det skrivna och talade ordet som vapen. Inte med vapen.

Jag vill betona detta en gång till:
a) det svenska samhället kan inte längre undvika striden för en sekulär stat – och försvaret av ett demokratiska samhället. I denna kamp ingå det att samma lagar ska gälla för alla.
b) En sekulär stat och ett demokratiskt samhälle försvarar rätten för muslimer och deras imamer – som följer svensk lagstiftning – att utöva sin religion. På samma sätt som en sekulär stat och ett demokratiskt samhälle försvarar rätten för kristna att vara kristna, judar att vara judar, hinduer att vara hinduer och ateister att vara ateister. Så länge alla följer svensk lagstiftning.

Det som kännetecknar en sekulär stat och ett demokratiskt samhälle är främst två saker:
1. att lagarna stiftas av en församling – i dagens Sverige är detta riksdagen – som utsetts i fria val.
Inte av ett prästerskap som gör anspråk på att både bestämma de troendes förhållande till gud OCH människans förhållande till andra människor – genom att samma prästerskap även stiftar de lagar som reglerar hur samhället ska fungera när det gäller människors förhållande till andra människor (detta är sharia).
2. I ett sekulärt land är staten skild ifrån kyrkan / religionen.
Det är därför som lagarna om hur samhället ska fungera – när det gäller människans förhållande till andra människor (exempelvis kvinnans ställning) – inte stiftas av något prästerskap. Varken av ett kristet prästerskap som överlåtit makten till en ”Kung av guds nåde” eller av islamistiska präster. Utan av en vald församling.

Kampen för en sekulär stat är inte slutförd i Sverige.
Detta även om vi har kommit en mycket lång bit på vägen och Sverige är en sekulär stat på papperet. Tyvärr har den Svenska Kyrkan har fortfarande en särställning. Och det är få svenskar som är ”sekulärt medvetna”. Detta gäller inte bara enskilda individer. Detta gäller även politiker som stiftar lagar, politiska partier och hela institutioner. Det svenska samhället har en lång bit kvar när det gäller att skapa en medveten opinion för en ”medveten” sekulär stat.

Vi måste föra en kamp för en ”medveten” sekulär stat – samtidigt som vi försvarar den demokratiska metoden att stifta lagar genom en riksdag som är utsedd via fria val.

Återigen:
Sverige har kommit en lång bit på vägen – och vi har väldigt mycket som är värt att försvara!.
Exempelvis principen att samma lagar ska gälla för alla. Antingen stiftas lagarna av riksdagen – utsedd i fria val. Eller så bestäms lagarna av ett prästerskap (sharia). Dessa två metoder kan inte förenas.

Vi som kämpar för en medveten sekulär stat och ett demokratiskt samhälle måste föra en dubbel strid.

* Dels måste vi bekämpa de islamister som vill införa ett dubbelt rättssystem i Sverige där sharialagar gäller för vissa och de lagar som stiftas i riksdagen för andra. Detta är absolut oacceptabelt.

* Dels måste vi försvara rätten för den majoritet av muslimer – som accepterar de svenska lagarna och det sätt på vilka dessa lagar stiftas – att utöva sin religion. Det är vår absoluta skyldighet att försvara deras rätt till religionsfrihet. Gör vi inte det överger vi både vår strävan efter en ”medveten” sekulär stat – och ett demokratiskt samhälle.

Här gäller det alltså att våga ta strid.
Och dessutom mot två typer av förtryck – något som i sin tur kräver att hålla två tankar i huvudet samtidigt.
Är detta möjligt i Sverige. Erfarenheterna hittills är inte uppmuntrande.

Rasisterna drar alla muslimer över en kam. Å ena sidan. Å andra sidan förnekar stora delar av den s. k. ”vänstern” att det skulle existera problem med sharia – lagar och domstolar. (Och med hedersförtryck – två saker som bör hållas isär – även om det finns beröringspunkter).

I Storbritannien har stora delar av ”vänstern” till och med gjort gemensam sak med de islamister som strävar efter ett dubbelt rättssystem. Resultatet är skrämmande. Det finns minst 120 shariadomstolar idag i Storbritannien – detta som ett resultat av den enorma fegheten i samhället där kvinnor och barn sviks. Liksom homosexuella.

Men nu finns det inte längre något val annat än att ta denna – dubbla – strid. Å ena sidan för muslimers rätt att utöva sin religion – om de svenska lagarna och det sätt på vilket dessa stiftas accepteras.
Å andra sidan mot de islamister som vill införa dubbla rättssystem där sharialagar 1/ ska gälla för vissa.

En utgångspunkt för striden är alltså att kyrkan måste vara skild från staten – och att staten därmed inte får domineras av någon religion utan måste vara sekulär. (Det är därför den Svenska Kyrkans särställning måste avskaffas). För vi har ännu inte uppnått en ”medveten” sekulär stat. Även om den svenska staten är sekulär, på papperet, är processen alltså ännu inte slutförd. Och det är endast i en sekulär stat som religionerna kan existera sida vid sida, och ateister kan existera sida vid sida med de religiösa. En sekulär stat är alltså neutral vad gäller de olika religionerna, och när det gäller religioner kontra ateism.

En annan utgångspunkt är att våga försvara denna sekulära stat – för utan en sekulär stat inget demokratiskt samhälle.

Ni som inte har ställts inför dessa frågeställningar tidigare, eller som medvetet har blundat för dessa, hör gärna av er.
Det är mer än hög tid att ni tar ställning i dessa frågor !

Mer följer om denne imam från Halmstad i ett nytt blogginlägg senare idag – onsdag 7 mars.

_   _   _   _   _   _

1/ Det finns alltid olidliga besservissrar som, i brist på något vettigt att säga i denna fråga på liv och död, snusförnuftigt påpekar att ”sharia betyder lag och att det därför innebär en tautologi att säga sharialag eftersom detta bli ”laglag”.
Till er, olidliga besservissrar, vill jag påpeka att även jag känner till detta. Men jag säger ändå sharialagar.

Jag har fått lov att publicera en berättelse från en person som jag blivit vän med efter att jag började skriva berättelser om min tid i grundskolan. Han läste vad jag skrev och hörde sedan av sig via mail. Med egna berättelser. Jag kallar honom från och med nu för ”Gästskribenten från Hagaskolan”. Här ger han rättvisa åt de så ofta bortglömda kvinnor som, trots låga löner och en orättvis kritik för att laga dålig mat, var avgörande för att vi skulle få i oss den näring vi behövde för att ta oss igenom både grund- och gymnasieskolan.

På Mimerskolan fick dessa kvinnor i matbespisningen sååå ofta städa efter det att vi elever medvetet svinat ned i matsalen. Detta är en av de grupper inom skolan som jag fortfarande får dåligt samvete av att tänka på. Och som jag är skyldig så många ursäkter.

Därför känns det väldigt bra att ha fått tillåtelse att publicera denna fina berättelse från ”Gästskribenten från Hagaskolan”.
Sent om sider kan jag därmed visa alla de glömda kvinnor som jobbade inom skolbespisningen den uppskattning som de, så väl, förtjänade redan på 60-talet. Detta även om jag måste låna berättelsen från en grabb som förstod dessa kvinnors positiva och viktiga roll bättre än vad jag gjorde under min tid i grundskolan – en tid då alla som arbetade inom skolbespisningen verkligen var kvinnor. Idag jobbar även en och annan man där.

Glöm inte Internationella kvinnodagen torsdag 8 mars

”Mattanternas lov.

Det är först nu en massa år senare då jag själv jobbar med mat som jag till fullo uppskattar det jobb som dom gjorde mattanterna.

Det fanns en liten lastbrygga på kortsidan av skolan . Den som vetter upp mot Sandbacka. Där lastades matvaror in. Tillagades på plats i vårt eget lilla skolkök.Maten tillagades och serverades av våra egna mattanter alltid klädda i vita kockkläder. För mig var det en glädje att gå till matan. Det var för matens skull. Jag som äter det mesta älskade deras levergryta, tjockpannkaka, köttbullar, för att inte tala om den uppstekta tjockpannkakan med lingonsylt.

Semlor och mjölk på semmeldagen och choklad och ostfrallor då vi hade skidtävling utanför skolan.

I matsalen åt alla. Från ettan till sexan. Om jag minns rätt så var det två omgångar  En omgång med lågstadiet och en omgång med mellanstadiet. Vi satt alla vid långbord utom lärarna dom hade en egen glasbur i ena hörnet av lokalen så dom skulle slippa oss ungar och sitta i en lugnare miljö då dom åt lunch.

Dom kunde ju i alla fall se oss om nåt gick på tok. Dessutom var det en eller två lärare som var matvakter. Dom gick runt i matsalen och kontrollerade ordningen.

Det fanns dam under min tid i lågstadiet som tog det på största allvar och som jag uppfattade som pennalist. Hon var väldigt mörkhårig och såg sträng ut. Jag tror att hon hette Tyra … men blev i folkmun kallad för Tortyra. Hon hade som specialitet att lyfta dom som hon uppfattade som oskötsamma. Inte i örsnibben utan i dom små håren som sitter bakom.

Det gör jävligt ont kan jag lova och du står på tå som en balettdansös.

Efter den behandlingen fick man sätta sig ner och skämmas.

Matan användes ju också till samlingar vid högtider.

Gissa vem som varit stjärngosse och stått på den lilla scenen och försökt sjunga

Tillsamman med två stjärngossar till och en pepparkaksgubbe.”

Jag har två läsargrupper. De som läser mina berättelser som präglas av den mörka tiden i grundskolan och som jag aldrig kommer över. Dels de som läser det jag skriver som politiskt aktiv i Umeå sedan 1975. Kanske finns det de som både läser det personliga och det politiska. Jag försöker hålla isär dessa så mycket som jag kan.

Jag lägger ned oändligt mycket mer tid på de personliga berättelserna från min tid i, och efter, grundskolan. För att kunna skriva dessa så bra som möjligt tänker jag framöver skriva de personliga berättelserna under de för evigt ångestfyllda söndagarna för att kunna publicera dem på måndagarna. Så knivslagsmålet utanför ”Versan” (obs – det var inte jag som höll i kniven) kommer att publiceras på en måndag. Inte i morgon, då blir det något annat, men det som är personligt kommer alltså hädanefter på måndagar. Jag behöver tid under söndagarna för att kunna minnas hur det kändes. Det behövs att jag spelar skivor och tittar på kort. Ibland till och med ringer jag någon. Jag har gjort mycket som jag ångrar. Andra borde ångra vad de gjort mot mig. Det är viktigt att få den rätta balansen i dessa personliga berättelser.

Blir det både en del I och en del II av en berättelse – många har sagt att jag skriver bra men alldeles för långt – så berättar jag på måndag när del två kommer. Jag kommer inte att vänta en hel vecka då berättelsen redan är kvar.

De inlägg som jag skriver av politisk karaktär kommer vanligast när jag är förbannad. Och eftersom jag oftast ÄR förbannad så kan de komma alla dagar i veckan. UTOM PÅ MÅNDAG. Jag är noga med fakta då jag skriver de politiska bloggarna. Tro inget annat. Men de tar ändå kortare tid. För de politiska bloggarna som jag skriver handlar ofta om saker som jag redan har förberett mig för, exempelvis inför en debatt i Umeå kommunfullmäktige. Eller inför ett torgmöte.

Det var det.

Jo, en sak till: jag ska strax ned i mitt gym och lyfta skrot. I gymmet har jag en rad bilder på Sonny Liston.

Det har skrivits och framförts en fantastisk sång om honom som heter ”Song för Sonny Liston”. Den är gjord och framförd av
Mark Knoppler – tidigare Dire Straits. Jag fick tårar i ögonen över denna hyllning till den så nedvärderade och bortglömde tidigare väldsmästaren i professionell tungviktsboxning – min idol – Sonny Liston.

Texten publicerar jag nedan. Men lyssna på låten – den är underbar. Om du gillar blues och boxning.

”Song For Sonny Liston”

So many mouths
To feed on the farm

Del I: Det biologiska arvet betyder något – det kan vara mycket, eller litet eller mellanstort – men det betyder något.

Du kanske tillhör den majoritet av mänskligheten som anser att det spelar någon sorts roll (det kan vara en liten roll eller en mellanstor roll eller kanske en stor roll) om du biologiskt är född som man eller som kvinna när det gäller vilket kön du tillhör.

Om du anser dig tillhöra det manliga könet kanske du bär på uppfattningen att detta till NÅGON del har att göra med om du är född med en snopp, testiklar och att du kan producera spermier som möjliggör den befruktning av ägg som är en förutsättning för det mänskliga släktets fortlevnad.

Om du anser dig tillhöra det kvinnliga könet kanske du bär på uppfattningen att detta till NÅGON del har att göra med att du är född med en vagina, äggstockar och att du kan producera de ägg som – efter att ha blivit befruktade av en spermie – möjliggör det mänskliga släktets fortlevnad.

Det betyder i så fall att du tillhör den majoritet i världen som anser att ditt biologiska arv har betydelse för om du kommer att uppfatta dig som en man eller kvinna. Återigen: Du kan anse att det biologiska arvet har stor, mellan eller liten betydelse för om du uppfattar dig som man eller kvinna. Men om du anser att ditt din snopp eller vagina, testiklar eller äggstockar har någon betydelse för om du identifierar dig som man eller som kvinna anser du att det biologiska arvet har någon betydelse för ditt kön.

Min egen uppfattning är att det biologiska arvet har betydelse för om människor uppfattar sig som män eller kvinnor. Det kan handla om en liten, en mellan- eller stor betydelse – men jag anser att det biologiska arvet har betydelse för vilket kön som människor uppfattar sig tillhöra. Jag vill understryka att detta resonemang inte förnekar existensen av transpersoner.

Detta är också åsikten hos det parti som jag tillhör – Arbetarpartiet.

Del II: Identiteten man eller kvinna beror på en kombination av biologiskt arv och social uppfostran

Det finns de som anser att om en människa uppfattar sig som en man eller som en kvinna inte enbart är beroende av biologiska faktorer utan även av sociala faktorer. Detta innebär att alltså att dessa anser att hur vi blir behandlade från födseln – av föräldrar och av samhället i stort – också betyder något för om vi senare kommer att uppfatta oss som män eller kvinnor. Dessa personer menar att det könet skapas genom en kombination av det biologiska arvet och av den sociala miljön. Detta eftersom de som, biologiskt sett, är födda som pojkar och de som, biologiskt sett, är födda som flickor uppfostras olika. Och att hur en människa ser sig själv kan förändras om uppfostran förändrades.

Ett annat sätt att uttrycka detta på är att könet inte endast bygger på det biologiska arvet utan även bygger på sociala faktorer och att könet därför delvis är en social konstruktion. Hur mycket väger då de sociala faktorerna i förhållande till det biologiska arvet? Du kan anse att de sociala faktorerna väger mycket tungt, mellantungt eller mycket lätt – i förhållande till det biologiska arvet.

Men oavsett om du anser att det biologiska arvet väger mycket och de sociala faktorerna väger lite – eller om du anser att de sociala faktorerna väger mycket och det biologiska arvet litet, eller om du anser att biologi och social konstruktion väger ungefär lika mycket – anser du att en individs identitet beror på en kombination av biologiskt arv och social miljö.

Min egen uppfattning är att det handlar om en kombination av biologiskt arv och sociala miljön i form av uppfostran i bred bemärkelse när gäller vilket kön en individ uppfattar sig tillhöra. Jag vill understryka att detta resonemang inte förnekar existensen av transpersoner.

Detta är också åsikten hos det parti som jag tillhör – Arbetarpartiet.

Del III: Påståendet att könet enbart skulle vara resultatet av en ”social konstruktion” via uppfostran – och att det biologiska arvet skulle sakna all betydelse när det gäller skapandet av könet – är en mycket ovanlig uppfattning av verkligheten.

Och farlig.

Ändå håller Umeå kommunfullmäktige öppet för just den ståndpunkten – att könet skulle kunna skapas enbart genom den sociala miljön – utan att någon hänsyn alls tas till det biologiska arvet. Detta är skrämmande antivetenskapligt och leder tankarna rakt till en av Stalins favoriter vid namn Lysenko. Mer om honom nedan.

Under ett möte med Umeå kommunfullmäktige den 27 november i fjol – togs den viktiga frågan upp om en strategi för jämställdhet mellan könen. I ett avsnitt under rubriken ”Kön och genus” fanns det formuleringar som enligt Arbetarpartiets (inklusive min) uppfattning var medvetet diffust skrivna. Frågan om könet skapades genom en kombination av biologiskt arv och sociala miljö – eller om hela könet skulle kunna vara resultatet av en ”social konstruktion” lämnades öppen!

Del IV: hur gick då detta till

I utkastet till strategin för jämställdhet (under rubriken ”Kön och genus”) hade alltså Arbetarpartiet hittat en i vårt tycke helt oacceptabel formulering som vi ansåg medvetet lämnade dörren öppen för att ”vänsterfolk” skulle kunna tolka verkligheten som att könet, helt och hållet, skulle kunna vara resultatet av en ”social konstruktion” – och som därför även håller dörren öppen för att det biologiska arvet skulle kunna sakna all betydelse när det gäller att skapa det mänskliga könet!

I syfte att stänga dörren för denna skamlösa oklarhet lade Arbetarpartiet fram följande ändringsförslag till vad vi ansåg var den medvetet diffusa skrivningen i jämställdhetsstrategin:

”Varje individ är ett resultat av både det biologiska arvet och den sociala miljön. Det är svårt att säga hur mycket det biologiska arvet väger i förhållande till den sociala miljön. Däremot är det lätt att säga att könet inte enbart är en social konstruktion”.

Detta förslag från Arbetarpartiet röstades ned!

De som gick i spetsen för att rösta ned vårt förslag var naturligtvis representanter för Vänsterpartiet, Feministiskt Initiativ och Socialdemokraterna. Detta förvånade oss inte. Det finns flum inom alla dessa partier (vilket inte betyder att vi dömer ut de personer som gav uttryck för en flummig inställning i just denna fråga som flummare i allmänhet).

Något som emellertid förvånade oss, och som gjorde oss besvikna, var att även en representant för Liberalerna anslöt sig till denna anti-vetenskapliga allians. Vi blev också mycket besvikna över att inget av de övriga partierna, som ju höll med oss (vilket även många inom S gjorde) gick upp och stödde vårt rimliga förslag.

Detta var också ett oroande exempel på hur svaga vissa yngre socialdemokrater står i förhållande till Vänsterpartiet. Men det var också ytterligare ett exempel på hur fegt partierna i Alliansen och MP agerar när det verkligen gäller. Även dessa agerade som flummare.

Del V: Det var ett misstag av oss i Arbetarpartiet att inte begära votering i denna fråga.

Vi hade önskat att få svart på vitt på vilka ledamöter i Umeå kommunfullmäktige som håller öppet för att könet enbart är en ”social konstruktion” och att det biologiska arvet helt skulle kunna sakna betydelse för det mänskliga könet.

Denna feghet från en rad partier innebär alltså att Umeå kommuns officiella ståndpunkt idag är denna:
a) könet skulle enbart kunna vara en ”social konstruktion” beroende på uppfostran av föräldrar och samhälle,
b) det biologiska arvet skulle kunna sakna all betydelse när det gäller skapandet av det manliga eller kvinnliga könet.

Del VI: Reaktionär stalinism och anti-vetenskapligt dravel

Detta är inte endast ett misstag i en viss fråga. Det är en metodfråga av väldig betydelse.
De som likt S, V, FI och L öppnar dörren för möjligheten att förneka det biologiska arvet (som i detta fall måste anses representerar naturvetenskapen) – till förmån för den reaktionära idén att förändringar i den sociala miljön skulle kunna avskaffa biologins/naturvetenskapens betydelse – närmar sig samma metoder som en av Stalins favoriter, biologen och agronomen Trofim Lysenko, använde sig av med fullständigt katastrofala resultat. Lysenko vägrade acceptera de begränsningar som naturen satte – till förmån för den tidens rådande populära politiska idéer om möjligheter att lära växter att existera i miljöer där de inte kunde existera genom att ”uppfostra” växterna.

Det kan tyckas som att jag drar väldigt långt gående växlar på denna enskilda debatt och fråga. Men beslutet i fullmäktige sker inte i ett tomrum. Beslutet är endast ett av massor med exempel på den vägran att acceptera de begränsningar som materialismen sätter för de, för stunden rådande och populära politiska idéerna, som ofta bygger på filosofisk idealism (vilket innebär en vägran att acceptera verklighetens begränsningar). De som öppnar dörren för att kunna förneka betydelsen av det biologiska arvet (och naturvetenskapliga faktorer över huvud taget) skiljer sig inte från de som tror på tomtar och troll. Det är en vetenskapsfientlig hållning. Därför måste vi ta strid dels mot de argument som representanterna från V, S, FI och L förde fram, dels för de argument som dessa inte förde fram. Och detta mycket bestämt.

Arbetarpartiet kommer att återkomma i denna strid. I själva sakfrågan handlar det alltså om att besegra de som inte vill erkänna att det mänskliga könet skapas av en kombination där det biologiska arvet utgör en faktor och den sociala miljön en annan faktor. Dels handlar det om själva metoden: våra motståndare vägrar att acceptera att den materiella världen sätter begränsningar för vad som är möjligt och inte möjligt. Detta går igen i fråga efter fråga. Enbart viljan räcker inte för att kunna flyga. Det gäller att ta hänsyn till tyngdlagen också. Lysenkov trodde att människan kan ärva förvärvade egenskaper. På detta sätt ville han spränga de gränser som biologi och naturvetenskap sätter. Detta ligger väldigt nära den ovetenskapliga metod som de personer och partier använder sig av som förnekar det biologiska arvets (naturvetenskapens) betydelse när det gäller hur könet formas.

Sug på denna illasmakande karamell:
Umeå kommuns officiella ståndpunkt är alltså idag att kommunen inte kan välja mellan ståndpunkten att könet är skapat av en kombination av det biologiska arvet och samhällets uppfostran – eller om det biologiska arvet HELT saknar betydelse och könet därför ENBART skulle bero på uppfostran och därmed helt och hållet utgöra en ”social konstruktion”. Umeå talar om sig själv som en stad för kultur och kunskap. Men när det verkligen gäller håller Umeå kommunfullmäktige dörren öppen för tron på tomar och troll, demoner och häxerier.

Men också för Lysenko – en gång Stalins favorit.

Jag beskrev mitt besök på Hagaskolan på jakt efter en toalett med både DÖRR och LÅS i gårdagens bloggberättelse. Detta besök innebar att jag blev haffad av vad jag kallade för Förste Vaktläraren och insläpad till rektor Ingvar Kvarnbrink.
Jag beskrev detta besök i gårdagens blogg-berättelse.
Denna berättelse har lett till en del kommentarer. En del kommer via mail. Ett kom från en elev som själv gick på Hagaskolan vid tidpunkten för mitt besök under vårvintern 1969. Han kan beskriva karaktärerna på Hagaskolan så mycket bättre än vad jag kan. De utgjorde ju hans vardag.

Jag kallar denne gästskribent på min blogg för Haga-grabben. Läs gärna kommentaren från Haga-grabben nedan.

”Jag kan se framför mig ditt möte med ”första vaktläraren”.

Efter den lektionen hade jag alltid den där molande värken i magen då jag gick till hans lektioner.

Till Hagaskolan på jakt efter en toalett med dörr – ett äventyr

Som jag tidigare berättat var Mimer en skola där killar som var större och starkare ofta utsatte andra killar som var mindre och svagare för brutal misshandel och sadistiska övergrepp. Och jag skyller detta på Mimers äldre och förvridet kristna lärarkår. Alla lärare var inte dåliga. Själv tyckte jag bra om vår kvinnliga klassföreståndare. Vissa av tjejerna tyckte att hon favoriserade killarna. Andra tjejer tyckte inte detta. Men hon var ung, såg bra ut, och och var spännande med sina korta kjolar och kjolbyxor (som hennes reaktionära lärarkollegor ogillade starkt har jag senare fått veta). Men vi killar ogillade inte alls hennes kjollängd. Hon kunde också vara ironisk så att det sved. ”Hon var ”en tuff brud” som Lill Babs sjöng.

Vi kan förlåta de kvinnliga lärarna. De besökte aldrig killtoaletten. Men de manliga lärarna var kollektivt skyldiga till helvetet på killtoaletterna. Det gick endast att göra stående behov på killtoaletterna. INGEN vill göra sittande behov. Skälet var, som jag skrev i den förra bloggen, att det inte gick att stänga dörren om sig. Och det berodde alltså inte på dåliga lås till dörrarna. Det berodde på att det inte fanns några dörrar. Och det hade aldrig varit meningen att det skulle finnas några dörrar. Det fanns nämligen inga dörrhållare. Så generation av killar hade aldrig kunna gå på toa anonymt. Tala om att det ”satt i väggarna” på denna gamla realskola.

Ingen vill bli överrumplad av sina fiender sittandes ned på toan. Tänk den totala förnedringen att bli uppsliten från toaletten, ofärdig, med byxorna nere vid anklarna, av en grupp fiender. Den totala förnedringen. Speciellt när historien kom ut över hela skolan. Påbättrad! Eller tänk dig att en eller två av dina fiender gick på dig då du satt ned och sopade till dig då du satt ned. Då var helt försvarslös.

Resultatet var ju att alla killar anmälde behov av toalettbesök under lektionstid. Då detta hände väldigt ofta, vi kunde ju inte gå på toan på rasterna om vi behövde sitta ned, blev lärarna ibland irriterade. även de manliga. Men hur in i helvete kunde de bli det. De visste ju att det saknades dörrar. Ändå fattade de inte.

Det var ju så enkelt: Risken att bli utsatt för ett överfall var väldigt liten om du gick under lektionstid. Risken om du satt ned på toan under rasten var väldigt stor. För vissa killar, som var utsatta även i vanliga fall, var det nästan oundvikligt att de blev utsatta någon för av ”överfall i denna så känsliga och utsatta position om de gick på rasten. Jag har skrivit detta tidigare: jag hatar lärarkåren på Mimer för att de utsatte oss killar för detta. Jag förstår inte hur de tänkte när de berövade oss rätten och möjligheten att stänga en dörr om oss så att vi kunde gå på toan både anonymt och någorlunda tryggt. Den enda förklaringen var att de såg på oss som om vi var djur. För vi blev INTE behandlade som människor.  Vi var bara 13 (eller tolv) år då vi började i sjunde klass på Mimerskolan. Toaletterna var ett av många ångestladdade ställen. Även toaletterna bidrog till att förråa oss.

Hagaskolan hade både dörrar på alla toaletter – och lås till dessa!

En gång, när jag hade en håltimme kopplad till lunchrasten, gick jag ända från Mimer till Hagaskolan. Vi hade hört att de hade toaletter med dörrar där! Väl framme på Hagaskolan började jag vandra i korridorerna på denna skola som var byggd på längden. Inte på höjden som Mimer var. På jakt efter en åtråvärd toalett med dörr. Det måste ha varit på vårvintern i nian. Jag kände mig totalt orädd för alla elever jag mötte på Haga. Vissa nickade, igenkännande, då vi hade mötts på någon av Umeås ungdomsgårdar (Centralgården, Mariehemsgården eller den i källaren på Tegskyrkan). Nickade igenkännande. Eller så vek de undan. Jag hade Mimer stämplat ”all over”. Jeans och jeansjacka, mitt i smällkalla vintern, ingen mössa eller handskar, en röd scarf runt halsen och händerna djupt nere i byxfickorna. Ur den ena bröstfickan stack en pipa uppkäftigt fram, med tobak och piprensare, och ur den andra en stor Prince samt en snygg bensintändare. Jag var på en plats som kunde ha varit farlig. Men det faktum att jag kom från ”värstingskolan” innebar trygghet i ett läge som detta.

På vägen genom Hagaskolans mer moderna design, med de (som jag tyckte) oändligt långa korridorerna, blev jag identifierad som en utböling av ordningsläraren eller ”Förste Vaktläraren”. Han ”grep” mig och släpade in mig till rektorn på Haga. Rektorn hette Ingvar Kvarnbrink.

Rektor Ingvar Kvarnbrink höll ett osande tal för mig.
Han frågade vad jag gjorde där. Han skrek inte, men han talade väldigt högt väldigt arg. Han var upprörd på allvar över min närvaro. Jag kommer så väl ihåg själva rytmen i hans framställning av de många problem han liksom anförtrodde mig, som ju var en främling för honom. Just då. Hans sätt att tala var effektfull och lät ungefär så här:

– Och du vet, lika väl som jag, att det förekommer en massa stölder här,
– Och du vet, lika väl som jag, att äldre typer som du kommer hit och säljer hasch och gud vet vad,
– Och de vet, lika väl som jag, att folk som inte går på skolan ska hålla sig härifrån.

Sedan hämtade han luft och frågade mig om jag kunde legitimera mig.

Jag svarade, smickrad över att ha blivit beskriven som en ”äldre typ”, att jag bara gick i nian. Fast på Mimerskolan. Och att jag hade tagit en promenad till Hagaskolan eftersom jag hade hört att det fanns toaletterna med dörrar och lås här!

Jag insåg, ögonblickligen, hur provokativt det lät. Kvarnbrink blev urförbannad. Han trodde, naturligtvis, att jag drev med honom. Leta toaletter med dörrar och lås: ”Kan du inte komma på en bättre lögn” halvskrek han.

Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag insåg att ett samtal till polisen nu hängde i luften. Men sanningen var ju att jag hade gått ända till Haga för att få besöka en toalett i lugn och ro. Det var både komiskt och sorgligt på samma gång.

Vad heter du fräste Kvarnbrink?
”Jan Hägglund”, svarade jag. ”Har du någon legitimation” frågade rektorn. ”Nej” svarade jag. (Det hade man inte på den tiden – om man inte hade tagit körkort). Kvarnbrink tystnade och tittade stint på mig. ”Vad gör din mamma och pappa”, frågade han sedan? ”Farsan är jobbar alldeles i närheten av Hagaskolan, på I 20-regementsbageri. Och morsan jobbar på inköpsavdelningen på lasarettet”, svarade jag. Det var pressande. Särskilt pressande var det eftersom jag kände att en polisanmälan låg i luften.

”Är du Ruby och Lennarts grabb”, frågade Kvarnbrink överraskad?
”Ja, svarade jag”, lite osäkert, och frågade sedan ”känner du dom”? Ja, för fan”, svarade Kvarnbrink, plötsligt märkbart lättad. ”Hälsa dom från mig, hälsa dom från Ingvar Kvarnbrink”. Efter någon sekunds tystnad fortsatte han ”Kommer du ihåg att hälsa – och att jag heter Ingvar Kvarnbrink”? ”Ja”, svarade jag. Konfunderad. Vad hade mina föräldrar med en rektor på Hagaskolan att göra?

”Bra, och håll dig på Mimer i fortsättning”. Han hade blivit en aning vänligare då han förstått vilka mina föräldrar var. Men han avslutade bistert. ”Ok” svarade jag, lättad över att slippa polisinblandning. För, som sagt, det hade legat i luften, alltså att Kvarnkrink och ”Förste Vaktläraren” hade ringt efter polisen. Speciellt då jag svarade att jag var på Hagaskolan på jakt efter en toalett – med dörr och lås. Uppenbarligen övergick det även dessa herrars föreställningsförmåga att det kunde vara som på Mimer.

Det blev inget toalettbesök på Haga för mig. Jag såg de trygga, dörr- och låsförsedda, och därför så åtråvärda toaletterna. Men magen var så ”låst” efter striden med ordningsläraren och rektorn, samt oron för att polisen skulle komma, att det enda jag kunde göra var att traska tillbaka till Mimer.

Varför blev jag identifierad via mina föräldrar och deras jobb. Kvarnbrink var socialdemokrat och det var mina föräldrar också. Morsans namn, taget från USA, var mycket ovanligt. ”Ruby”. Och farsans arbetsplats på bageriet intill Hagaskolan var känt för varje unge och lärare på Hagaskolan. ”Jag skulle hälsa från rektorn på Hagaskolan till er” sa jag senare, till mina föräldrar. ”Hur känner du Ingvar” undrade de båda förvånat. ”Det var ett skolbesök”, svarade jag, utan att gå närmare in på detaljerna. Och med detta lät de sig nöja. Helt planenligt. Men jag insåg då att Umeå var en liten stad som hade ögon och öron överallt. Alla kände alla.

Folk frågar mig alltid varför det inte monterades upp dörrar inne på killtoaletten på Mimer.
Jag svarar som sanningen är: det var aldrig meningen att det skulle finnas några dörrar nere på killtoaletten. Det fanns, som sagt, inga dörrhållare. Det hade heller aldrig funnits några dörrhållare på killtoaletten. På Mimer satt bokstavligen brutaliteten i väggarna. Eller så satt brutaliteten i bristen. På dörrar. För på Mimer var allt brutalt.

På vägen tillbaka från Haga till Mimerskolan småsjöng jag på en låt från The Animals. Låten var från 1965 och på talspråk hette den ”We gotta get outta this place”. Titeln fick mig naturligtvis att tänka på Mimerskolan.

Texten går så här – lyssna på låten på youtube. Den var mycket speciell för sin tid. Före sin tid.

”In this dirty old part of the city
Where the sun refuse to shine
People tell me there ain’t no use in trying

Now my girl you’re so young and pretty
And one thing I know is true
You’ll be dead before your time is due
I know

[Pre-Chorus]
Watch my daddy in bed and tired
Watch his hair been turning gray
He’s been working and slaving his life away
Oh yes, I know it

He’s been working so hard
I’ve been working too babe
Every night and day
Yeah yeah yeah yeah

[Chorus]
We gotta get out of this place
If its the last thing we ever do
We gotta get out of this place
Cause girl, there’s a better life
For me and you

[Verse 2]
Now my girl you’re so young and pretty
And one thing I know is true, yeah
You’ll be dead before your time is due
I know it

[Pre-Chorus]
Watch my daddy in bed and tired
Watch his hair been turning gray
He’s been working and slaving his life away
I know, he’s been working so hard

I’ve been working too, babe
Every day baby
Yeah yeah yeah yeah

[Chorus]
We gotta get out of this place
If its the last thing we ever do
We gotta get out of this place
Girl, there’s a better life
For me and you

[Bridge]
Somewhere baby
Somehow I know it baby

[Chorus]
We gotta get out of this place
If its the last thing we ever do
We gotta get out of this place
Girl, there’s a better life for me and you

[Outro]
Believe me, baby
I know it, baby
You know it, too”.

Den s.k. Umemodellen var ett sätt att organisera fritidsgårdsverksamheten som tilldrog sig positiv uppmärksamhet från andra kommuner i hela Sverige. Den viktigaste biten av Umemodellen var att fritidsgårdarna låg under socialtjänsten. Detta betydde att de fast anställda på gårdarna var kollegor med övriga inom socialtjänsten och utgjorde socialtjänstens yttersta fingerspröt ute bland Umeås ungdomar,

Många av de fast anställda arbetade som en sorts fältassistenter – enligt ett sorts rullande schema. Fältassistenterna arbetade två och två. Varje helg parades en person från en viss fritidsgård ihop med en annan person från en annan fritidsgård. På så sätt blev den sammanlagda kontaktytan med ungdomarna skulle bli så bred som möjligt i ”patrullen” på två personer. Detta var en annan viktig del av Umemodellen.

Fältarbetet stärktes av, och byggde delvis på, den ”goodwill” som de anställda hade byggt upp under en längre tid. Detta på vardagskvällarna i samband med exempelvis biljardspel, bordtennismatcher eller förtroendefulla samtal. På grund av att fältassistenterna inte var i uniform (som polisen) kunde de vandra runt bland hundratals berusade ungdomar på ett sätt som uppfattades som mindre provocerande än just polisen,

Det uppstod naturligtvis spända situationer ändå då vuxenvärlden  kom och ”störde” festerna i syfte att förebygga våldtäkter, slagsmål, alkoholförgiftning och drunkning. Då sådana spända situationer uppstod kunde det komma tio-femton ungdomar från den personens ungdomsgård och säga ”Hej Olle” och på så sätt backa upp sin gårdspersonal. Därmed löstes oftast de spända situationerna upp. Under en rundvandring på Bölesholmarna var det nämligen alltid något ”gäng” från åtminstone en av de två fritidsgårdarna som gårdspersonalen / fältassistenterna kom ifrån. De förtroende som mödosamt byggts upp under lång tid, på vardagskvällarna, betalade sig i samband med fältarbetet på helgerna,

Så arbetet på fritidsgårdarna under vardagskvällarna fyllde många funktioner: dels ett ställe att bara vara på – och helst trivas, men också för att knyta – för ungdomarna – förtroendefulla och viktiga kontakter till vuxna. Men till detta kom att den vuxna personalen även fick information som gjorde fältarbetet mer effektivt – och mindre otryggt. Det fanns ett uppenbart samspel mellan arbetet med ungdomarna på gårdarna under vardagskvällarna och fälttjänstgöringen på helgerna. Det var alltså ofta genom vardagsarbetet som personalen fick den information som de behövde för att åka till rätt plats på helgerna. Detta var en annan central del av Umemodellen.

Låt oss ta ett exempel: En större fest på Bölesholmarna kunde ingen stoppa.
Men med gårdspersonal/fältassistenter på plats kunde risken för sexuella övergrepp, drunkningsolyckor, alkoholförgiftning och slagsmål minska. Och det betydde något. Men ibland sker ju festerna hemma hos någon vars föräldrar är bortresta. Då kunde festerna, mer eller mindre, stoppas om ”Olle” och ”Lina” från fritidsgården /gårdarna dök upp i dörren och frågade ”läget”. Speciellt om dessa antydde att de kände sig tvungna att tala med killen eller tjejens föräldrar. Så närvaron av kända ansikten från gårdarna hade en dämpande effekt även där – även om inte festandet stoppades,

Tänk på den positiva effekt som denna Umemodell skulle fylla idag då det allt oftare talas ofta om ”no-go zoner” – och utanförskapsområden – i vissa förorter och ytterområdena – runt eller i storstäder som Malmö, Göteborg och Stockholm. Eller den ”sociala oro” som det allt oftare talas om i städer av Umeås storlek – bland annat i just Umeå. Vilket fantastiskt redskap skulle inte Umemodellen vara  -just  idag. Speciellt om Umemodellen – naturligtvis anpassad efter storstädernas skilda behov – hade igångsatts för tio-femton år sedan – och samtidigt funnits kvar i Umeå. Jag upprepar det gärna: Under 80-talet kom folk från andra kommuner i Sverige, både från norr och söder, för att studera Umemodellen. Och under en lååång tid var både politiker och tjänstemän stolta över sin Umemodell.

Umemodelen gick i graven via främst två beslut:
a) Halveringen av antalet fritidsgårdar i centrala Umeå under andra halvan av 90-talet då även Galaxen lades ned. Där kunde alla ungdomar som var samma ålder träffas – oavsett från vilken stadsdel de kom. Galaxen låg i gamla Folkets Hus i korsningen ÖK/ Järnvägsallén. Nedläggningen var en riktigt stor förlust.
b) Överflyttningen av fritidsgårdsverksamheten – bort från socialtjänsten till fritidsverksamheten.

När antalet gårdar halverades kunde inte fältverksamheten bäras upp av gårdspersonalen – som blev för få. Dessutom förändrades karaktären då gårdar och deras personal de verksamheten hamnade under Fritidsnämnden. Detta ska inte tolkas som någon kritk mot den goda viljan hos de som jobbar på fritidsgårdarna idag. Det hände inte heller över en natt. Å ena sidan. Å andra sidan blir det på sikt en skillnad om gårdsverksamheten utgör en del i socialtjänstens arbete – eller inte. Tidigare var ju den fast anställda personalen en av de olika grupperna av socialarbetare. På umemodellens tid utgjorde gårdspersonalen socialtjänstens främsta linje ute bland ungdomarna, detta genom sitt förtroende och sin fingertoppskänsla, som kunde användas till att förebygga att ungdomarna hamnade snett. Idag hade umemodellen även kunnat förebygga s.k. ”social oro”.

Jag vill noga understryka att jag inte på något sätt vill nedvärdera den goda viljan hos den personal som arbetar på fritidsgårdarna idag. Om detta får det inte råda något missförstånd. De är i en del fall fotbollstränare, eller instruktörer i styrketräning (en utbildning som exempelvis jag har), och fyller en viktig roll. Å andra sidan saknar de sannolikt socialarbetaren insikt i hur man närmar sig trasiga familjer. Det var annorlunda då gårdarna ingick i det sociala arbetet som ett av leden för att stötta ungdomarna i en familj med exempelvis alkoholmissbruk. Då fältarbetet plockades bort ändrades karaktären på gårdarna.

Allt var naturligtvis inte bra på fritidsgårdarna under Umemodellens tid.
Många gårdar var relativt stereotypa. Ofta bestod de av ett biljardbord i mitten (kompletterat med utrymme för bordtennis) där killarna spelade och tjejerna alltför ofta stod upptryckta kring väggarna som åskådare. Men detta var inte umemodellens fel, utan tidsandans. Det fans dock pionjärer som ville testa sminkkurser för tjejer. Det kan låta ytligt. Med den modiga kvinna som drog igång denna verksamhet visste verkligen vad hon gjorde. Hon samlade en grupp blyga och passiva tjejer kring kurser i sminkning och lyckades ofta förbättra dessa tjejers självförtroende genom att de såg mer positivt på sig själva och bildade en grupp som stöttade varandra. Tanken var ju även att tjejerna sedan skulle bli starkare och kunna ta mer plats i de övriga aktiviteterna. Tanken var att förbättra gårdarnas karaktär – men inom ramen för Umemodellen. Åtminstone som jag förstod det.

Jag kommer att arbeta för att återskapa en moderniserad version av Umemodellen. Den behövs mer idag än då den fanns. Grunderna består i fler gårdar, en central gård för hela kommunen med inriktning på samma åldersgrupper som de övriga gårdarna, att gårdarna åter läggs under socialtjänsten och tryggare anställningsförhållanden för personalen. Plus att tjejerna ska ta större plats. Ansvaret ligger på politikerna. I slutänden så är det dessa som antingen satsar på förebyggande åtgärder – eller på ”harm reduction” sedan hårdare gäng, ökadespänningar, ökat missbruk och annat sattyg redan fått ett starkare fotfäste. Det går åt fel håll på många sätt i Umeå. Men det finns fortfarande en stark grund att bygga på. Därför tror jag att problemen kan bemästras. Om de tas på allvar i tid. Och återigen – ett sätt är en moderniserad version av Umemodellen.

En Umemodell som återförs till socialtjänsten – med trygga anställningsförhållanden för personalen – där tjejerna kan ta sin andel av utrymmet.

Jag hoppas att åtminstone en del av den gårdspersonal som finns kvar från den tiden håller med mig.