Blixtvisit i huvudstaden

Hej hej!




Som många säkert sett vid det här laget har jag en del tatueringar.
Allteftersom åren gått har jag känt allt starkare att jag vill ha bort dem.
Till viss del för att jag blivit alltmer uppskrämd av alla rapporter om tatueringars eventuella skadeverkan på lång sikt.
Men jag har även känt att det inte längre känns som ”jag”.
Dels för att de flesta av motiven inte är någonting jag skulle ha valt idag, och för att jag helt enkelt saknar min egen ”rena” hud.
Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här, men jag skulle ha lyssnat på mamma. 😀

Jag tycker att tatueringar kan vara ursnyggt, absolut! Det är bara inget för mig längre.
Jag kommer dock behålla en av mina tatueringar, en text som sitter strax under nyckelbenet.
De resterande fem kan jag knappt vänta tills de är borta.

Jag har precis påbörjat en form av tatueringsborttagning, som än så länge endast finns i södra Sverige.
Igår morse tog jag med mig killen och åkte till Stockholm för första ”sittningen”.
Metoden kallas tatt2away, och har funnits i USA i ett antal år, medan den är relativt ny i Sverige.

Varför jag valde den metoden och inte laser, som jag hade kunnat utföra enkelt på hemmaplan, är för att jag inte känner mig bekväm med lasermetoden.
Under årens lopp sipprar tatueringsfärgen långsamt ut i kroppen, det som händer när man tar bort en tatuering med laser är att denna process påskyndas genom att man spränger sönder tatueringspigmenten som sedan åker in i kroppens reningssystem.
Man vet idag inte säkert vilken typ av hälsorisk detta kan medföra på sikt.
Och med tanke på att mitt immunförsvar är som det är för närvarande dessutom, kändes det som ett ännu sämre alternativ.

Metoden tatt2away innebär att man gör en ”bakvänd” tatuering och lyfter ut färg ur huden istället för att sätta dit färg.
Man behandlar en tatuering genom att (ungefärliga) cirklar med på ca 5 mm i diameter placeras med ett avstånd av 5 mm mellan varje punkt där det finns bläck.
Anledningen till att man gör cirklar och inte tar hela tatueringen på en gång är för att det ger bästa tänkbara läkning.
Genom att man har frisk hud omkring det behandlade området, får man en snabbare läkning och minskar risken att få fula ärr.
Vid behandlingen tillförs en helt naturlig vätska, som bland annat innehåller mjölksyra.
Den frigör färgpigmentet, som förs upp till hudytan.
Under läkningsprocessen bildas en sårskorpa och när sårskorpan faller av följer färgen med.
Metoden utnyttjar kroppens egen naturliga läkningsprocess för att ta bort tatueringen.
Tatueringspigmentet kommer alltså inte in i kroppens reningssystem.
En annan sak som är positiv med tatt2away-metoden är att den är färgblind: den tar bort alla färger, inklusive de mest exotiska pigmentblandningar.


Igår började jag med de två tatueringarna jag har på armarna.
Här är en bild tagen direkt efter behandlingen. De mörkaste fläckarna är alltså det som kommer att ramla av.





Jag skulle säga att det känns ganska exakt som det gjorde att tatuera sig.
Vilket är rätt logiskt, då konceptet som sagt är detsamma.
Det gjorde svinigt ont till en början, fast snart slog kroppen igång endorfinerna och då var det helt klart uthärdligt.


Det kommer att behövas några behandlingar till innan all färg är borta, och jag ska vänta 2-3 månader mellan varje behandling.
Det känns jättespännande, jag längtar verkligen tills skorporna faller av och jag får se huden under. 🙂
Självklart kommer huden vara röd ett tag efteråt, så som det alltid blir där man haft ett sår.
Men förhoppningsvis bleknar den fint och smälter in med den övriga, friska huden tids nog.
Jag är inte så jätterädd för ärr, jag skulle faktiskt känna mig mer bekväm med det än med att ha tatueringarna kvar.
Om det skulle bli ärr som känns alltför missprydande finns det effektiv ärrbehandling, så på den fronten känns det lugnt.