Maten – en av vår tids stora frågor

Ett ämne som är ständigt aktuellt i dagens samhälle – i tv, på sociala medier och ute i den riktiga världen, det är kost och dess betydelse för vår hälsa och ohälsa.
Det är också någonting jag själv relativt ofta pratar om och diskuterar omkring, med vänner och bekanta.
Vad bör man äta, och vad bör man inte äta? Ska det vara tallriksmodellen, LCHF, Paleo, vegetariskt, veganskt…? Och så vidare.
Åsikterna går isär både bland forskare, läkare och övrig befolkning.
Alla har en åsikt om vad just h*n tror är den ideala kosten för den mänskliga kroppen.


Jag har ju även jag min syn på vad jag tycker verkar vara en hälsosam kosthållning, som jag bildat efter allt jag läst och hört under de år jag intresserat mig för kost och hälsa.
Det vill säga, i stora drag, att äta sparsamt med raffinerat socker och snabba kolhydrater, samt äta så ”rena” produkter som möjligt.
Att det drastiskt skulle kunna förbättra enormt många människors hälsa, det finns det för mig inga tvivel om.


Bortsett från det känner jag mer och mer, efter att ha hängt med i diverse debatter på webben och i tv som främst brukar handla om LCHF vs kolhydratkost, att det kanske inte nödvändigt måste finnas bara en kosthållning som är den rätta.
Den kost som är ultimat för den ena behöver kanske inte vara det för den andra.
Även om jag, som sagt, är övertygad om att det finns vissa livsmedel som i stor mängd inte är gynnsamma för någon, så tror jag att olika typer av kosthållning kan fungera olika bra eller dåligt för olika personer.
Många läkare av ”den gamla skolan” förespråkar ofta en kost som bygger på tallriksmodellen, där ungefär hälften (eller mer) av energin ska komma från kolhydrater, och då inräknat fullkornspasta, fullkornsris, fullkornsbröd och potatis.
Medan fler och fler läkare av ”den nya skolan”, eller vad man ska kalla det? 🙂 förespråkar raka motsatsen – betydligt mer fett än kolhydrater. Olika nivåer av LCHF, alltså.


Jag tror att man helt enkelt måste ta reda på själv, vad just jag mår som bäst av.
För även om vissa läkare hejar på en kost baserat på mycket kolhydrater, så har jag kommit fram till att det inte är den typen av kost som funkar bäst för min kropp.
Att utesluta kolhydratkällor som pasta, ris, bröd och potatis har för mig varit väldigt positivt.
Min IBS-mage har inte fungerat så här pass bra på länge, som sedan jag började äta på detta vis.
Att jag håller vikten betydligt bättre än innan är en bonus.
Jag kan, trots att jag äter mer fett än kolhydrater och en stor del av den mat jag lagar är ren LCHF-mat, inte säga att jag äter en strikt LCHF-kost.
Jag tror att grönsaker och frukt är något som vi bör äta mycket av, en tro som inte går hand i hand med LCHF.


Jag tycker 80/20-metoden är vettig, och det är väl ungefär den jag försöker leva efter.
Det vill säga att äta hälsosam, ”ren” mat ca 80% av tiden och ca 20% av tiden (om man vill äta onyttigheter givetvis – inget tvång :D), tillåta sig att äta från den onyttiga kategorin.
Att kunna äta nyttig OCH god mat, som jag gör nu, utan att behöva dras med en ond mage var och varannan dag – det är livskvalité för mig.
Men att kunna ta ett glas vin eller två ibland, äta en stor chokladkaka eller bli proppmätt på en grisig smörgåstårta – det är också livskvalité för mig.
Den delen i livet, den mindre hälsosamma, är viktig den med – för mitt mentala välbefinnande.
Den delen känns dock så mycket mer värdefull och njutbar för mig, när den inte hör till det dagliga livet utan kommer som en efterlängtad belöning.