Mina tankar om brott och straff

Jag skrev ett inlägg i det här ämnet för några år sedan, och inte mycket har ändrats sedan dess.
Straffen för grova våldsbrott är fortfarande desamma som de alltid har varit.
Ett argument mot straffhöjning har ofta varit att det inte gör så att det blir mindre brottslighet, och man har använt USA som ett exempel.
Hurvida brottsligheten minskar eller ej spelar egentligen ingen roll, genom att höja straffen får man bort dessa farliga individer från gatan under längre tid och förhindrar att de under den tiden utsätter fler människor för avskyvärda brott.
Man ger även brottsoffren mer av en upprättelse än idag, samt att man sänder en signal och visar med hela handen att den typen av brotslighet verkligen inte accepteras.


Man brukar också prata om preventiva åtgärder, att det är det som behövs.
Jag håller absolut med om det!
Man bör satsa jättemycket på preventiva åtgärder för att försöka förebygga att så många som möjligt faller in i brott.
Ju fler man kan fånga upp i tid, desto bättre kommer samhället att se uy på sikt.
Det ena utesluter dock inte det andra, jag anser att man kan och bör angripa broblemet från två håll.


Att växa upp under dåliga förhållanden är beklagligt och jag önskar att ingen skulle behöva göra det, men det ska inte ses som en förmildrande omständighet vid våldsbrott som är av väldigt allvarlig natur.
Man har alltid ett eget ansvar, och människor som har valt att begå horribla brott mot andra medmänniskor måste hållas långt borta från dem som har valt att leva laglydigt.


Jag har själv blivit utsatt för ett grovt våldsbrott tidigare i livet, och jag har vänner som blivit utsatta för grova våldsbrott och vi har känt att ”ja, man får väl vara glad över att det blev något straff alls”.
Det är upprörande och oacceptabelt att som brottsoffer behöva stöta ihop med sin förövare bara ett par år efter det brott som förändrade ens eget liv för all framtid.


Nu har det tydligen börjat pratas om att höja straffen för just grova våldsbrott, vilket såklart är kanon.
Jag är bara orolig att den höjningen ska bli marginell.
Om någon som nu döms till tre år för exempelvis våldtäkt får fyra år istället så är det enligt min mening fortfarande för lite.
Inte minst med tanke på att man med ”gott uppförande” i fängelset ofta inte ens sitter av hela straffet utan blir villkorligt frigiven efter två tredjedelar.
Trots att man väljer att inte delta i någon form av åtgärder och trots att återfallsrisken bedöms som hög.
Två bra exempel på personer som har blivit villkorligt frigivna trots hög risk för återfall är serievåldtäktsmännen Niklas Eliasson (Örebromannen) och Niklas Lindgren (Hagamannen).
Man bör väl åtminstone behålla den intagne i fängelse tills dess att man bedömmer att denne inte har hög risk att återfalla i brott.
Jag har läst att det pratats om en ändring angående frisläppning efter två tredjedelar, men det återstår ju att se om och när den i så fall inträder.


Jag är bara så less på att ständigt läsa om människor som får sina liv slagna i spillror, och förövare som tilldelas straff som knappt är värda att kallas för straff.
Jag är less på att läsa om personer som har begått vidriga handlingar, dömts och fått ett kortare fängelsestraff för att sedan komma ut och göra liknande brott igen.
Det händer för ofta och det hade kunnat förhindras.
Det måste sluta att bara pratas och bli en riktig förändring snart.
När man bedömmer strafflängd, villkorlig frigivning och även permissioner så måste det börja fokuseras mer på hur det påverkar brottsoffers hälsa och läkning.
Det måste väga tungt och vara viktigare än gärningsmäns rätt till det offentliga rummet.