Vårkänslor

De senaste dagarna har äntligen bjudit på flertalet plusgrader och sol, och även om det med den stora mängden snö inte sett speciellt vårigt ut, så har värmen ändå gett mig den känslan.
Jag och sambon skulle ta vår första lite längre promenad på flera veckor hade vi tänkt och vi gav oss ut på isen, men Alexander hittade snart en rolig snögubbe, så promenaden förvandlades till en halvtimmes lång kamp för att få honom att lämma den, haha.


Jag har varit så sjukt inaktiv den senaste tiden, jag minns inte när jag satt ner så mycket sist.
Det har sin förklaring i att det varit en period med ovanligt mycket trötthet, stress och oro.
Jag har inte mått bra och det har känts som det är något fel i kroppen.
Jag har fått oförklarig svullnad i benen och i delar av ansiktet, något inte ens min läkare kan förklara vilket inte direkt lindrar stressen, haha.
Jag är under utredning i alla fall och väntar på skiktröntgen av huvud och bihålor, en väntan som bygger på stressen ytterligare.
Förhoppningsvis beror mina konstiga symtom ”bara” på stress och kanske inaktivitet, men har man en hypokondrikerhjärna så målar man lätt upp katastrofen i förtid.
Långvarig stress kan ju som sagt orsaka alla möjliga underliga symtom, och jag försöker tänka att det är så det ligger till även denna gång.


Hur motigt det än känns just nu så ska jag göra ett seriöst försök med att komma tillbaka in i min vanliga träningsrutin, samt uppta promenader då min kondition är katastrofal.
Jag ska passa på i veckan då ”vårvädret” verkarfr fortsätta i några dagar åtminstone.
Skum känsla att vara slut och orkeslös samtidigt som hjärnan ändå är rastlös och man känner att det är för mycket ekkorhjul.
Det blir väl bättre framåt sommaren, när jag dels fått svar på min röntgen och (förhoppningsvis) har den biten ur världen, samt när man kan vara ute mycket mer och hitta på saker.


Önskar en fin vecka.