Ekonomidirektörens avstängning och politikens ansvar

Frågan om varför kommunledningen tog till en så pass ovanlig och kraftfull åtgärd som att först stänga av och sedan avskeda ekonomidirektören Susanne Aidanpää har förblivit obesvarad. Kommunalråden Hans Lindberg (s) och Anders Ågren (m) har försökt reducera det hela till en icke-politisk fråga. När Arbetarpartiet och Vänsterpartiet lyft en debatt har kommunalråden tigit och istället låtit tjänstemän sköta debatten. Det bästa jag hittills läst om denna märkliga situation är skrivet som ett Facebook-inlägg av Inge-Bert Täljedal, före detta socialdemokrat med lång erfarenhet av kommunpolitik i Umeå. Jag frågade Inge-Bert om jag kunde publicera hans inlägg på bloggen, vilket han vänligt nog så ja till. Läs och dela gärna!

”Ekonomidirektören och budgetchefen bör inte ensamma vara syndabockar för politikers tillkortakommanden.

Det drastiska beslutet att avskeda Umeå kommuns ekonomidirektör har bland annat motiverats med en revisionsrapport från konsultfirman EY (Ernst och Young). För att försöka förstå vad saken gäller, har jag idag ägnat några timmar åt att läsa den aktuella rapporten (10 sidor) samt ett antal protokoll från kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU), kommunstyrelsen (KS) och kommunfullmäktige (KF). Dessutom har jag lyssnat i cirka en halv timme till ljudinspelningen av KF:s sammanträde den 21 december 2015. Då beslöt KF att ändra kommunens budgetsystem på ett sätt som gett upphov till det trassel som i detta avseende läggs ekonomidirektören och den tidigare budgetchefen till last.

KF beslutade att det tidigare s.k. ”köp-sälj-systemet” för vissa verksamheter skulle överges till förmån för mer konsekvent rambudgetering. Det var resultatet av ett uppdrag som KS fått av KF ett halvår tidigare, nämligen att värdera köp-sälj-systemet och föreslå förbättringar.

Fullmäktigedebatten i december visade inte på några svåra motsättningar men väl på ett tvivel hos en del om att förslaget vore det bästa. Bland annat ville KD:s Anders Sellström att frågan skulle återremitteras för djupare analys.

Revisionsrapporten innehåller en hel del kritiska synpunkter på både tillkomsten och genomförandet av KF:s beslut. Till min överraskning är det dock ingalunda bara tjänstemän som kritiseras. EY har några verkligt bistra ord om hur KS och KSAU agerat. Med den vändning som historien har tagit, får man intrycket att tjänstemännen ensamma utsetts att klä skott offentligt för vad som i betydande del har varit ett ansvar för KS, inte minst dess ordförande som ju är den som har det yttersta ansvaret för att ärendena i styrelsen och arbetsutskottet handläggs korrekt.

Man kan naturligtvis säga att politiker alltid är beroende av att få bra underlag från de beredande tjänstemännen. Det befriar dock inte ordföranden, eller övriga politiska ledamöter, för att också ha ett eget ansvar för att saker och ting går rätt till. När man bedömer eventuella brister i tjänstemäns handläggning bör man ta hänsyn till de svårigheter att agera som eventuellt kan ha skapats av felaktigheter eller oklarheter i politiska beslut.

Enkelt uttryckt förefaller det vara så att tjänstemännens beräkningar har lett till att kommunens budgetram 2016 kom att öka något utan att vederbörligt beslut därom fattats i KF. Orsaken tycks vara svårigheter för budgetchefen och hans medarbetare att ordna övergången från det ena budgetsystemet till det andra. Det kanske är klandervärt, kanske ursäktligt givet förutsättningarna, vad vet jag.

Men är det så klandervärt att det kan utgöra skäl för att avskeda ekonomidirektören? Det tycks mig inte självklart, när man tar i beaktande vad EY skriver om KS.

För det första klandras KS för att över huvud taget inte ha levt upp till KF:s uppdrag att pröva möjliga förbättringar av köp-sälj-systemet. Den kritiken samspelar direkt med KD:s synpunkter under decemberdebatten. Som jag läser EY:s rapport, borde KF ha bifallit förslaget om återremiss.

För det andra säger EY att det förslag som KF biföll var otillräckligt berett och borde ha gett klarare besked om hur en successiv övergång till rambudgetering skulle genomföras.

Det är en i mina ögon mycket märklig omständighet, värd beaktande, att KF:s protokoll inte (sic!) redovisar det underlag från KS som kom att bifallas. Beslutsformuleringarna finns där förstås, men det framgår inte av KF:s protkoll att de inte härrör från tjänstemännen. Det antagna förslaget beskrivs bara med uttrycket ”det reviderade förslaget”. Därmed avses ett förslag som på väsentliga punkter avviker från det som tjänstemännen presenterat i KSAU och där tydligen fått antaget. Avvikelsen tillkom senare i KS, där det i praktiken lades fram av stadsdirektören, men pro forma, måste man anta, av ordföranden.

Tjänstemännen och KSAU hade föreslagit att övergången skulle ske direkt 1 januari 2016 och att nämndernas förändrade ramar skulle fastställas i januari. Detta ändrades i KS till att övergången skulle ske successivt under 2016 och att ramarna skulle fastställas i februari. Likväl innehåller det beslutsunderlag som presenteras i KF:s protokoll följande formulering, och endast den:

”Förslag till beslut:
att ta bort köp-och-sälj-modellen vad avser ekonomiska transaktioner fr o m 2016-01-01 [- – -]
att förändrade ramar per nämnd fastställs i januari 2016 [- – -]”

En viktig synpunkt i EY:s granskningsrapport tycks mig vara följande:

”Det underlag som i praktiken fanns bifogat till förslaget att fasa ut köp- och säljmodellen lever enligt vår bedömning inte upp till det krav som kan ställas på ärendeberedning d.v.s. att den ska resultera i ett tillförlitligt, allsidigt och tillräckligt utrett underlag som gör det möjligt att fatta ett välgrundat beslut. Av ärendet framgår t.ex. inte hur och när utfasningen av köp- och sälj ska göras, vem som ansvarar för vad och en sammanfattande konsekvensanalys.”

Notera nu att förslaget att fasa ut köp- och säljmodellen inte kom från ekonomitjänstemännen utan från KS (tydligen efter ett inpass från stadsdirektören vid sittande bord). Det är alltså inte ekonomidirektörens utan Hans Lindbergs förslag till KF som har sägs inte leva upp till kraven på ärendeberedning. Som särskilt graverande framstår det att ansvaret och sättet för genomförandet inte har preciserats i beredningen.

Man ser framför sig några ekonomitjänstemän som får ett dåligt berett KF-beslut i knät och ska försöka göra det bästa av situationen. När KS agerat på det viset, bör väl i rimlighetens namn även KS vara med och bära hundhuvudet för att det sedan gick som det gick.

Men EY:s kritik mot KS slutar inte där. Konsulterna säger att de beslut om ramändring som kom att fattas av KSAU ligger utanför de befogenheter som KSAU egentligen bör anses ha. KS sägs ha gett KSAU en vidare delegation än vad KS självt har fått från KF! Revisorna säger till och med att denna vida delegation innebär en risk för beslut i strid med kommunallagen.

Enligt EY:s revisionsrapport borde beslutet om ramändring ha tagits av KF, och inte av KSAU.

Naturligtvis bör höga tjänstemän ha god kläm på hur ärenden ska beredas och vad lagar och förordningar säger. Men av politikerna på hög nivå måste man kräva minst detsamma.

Att KSAU sitter och fattar felaktiga beslut, felaktiga till både innehåll och vad gäller KSAU:s behörighet, kan inte bara vara tjänstemäns fel. I så fall kan man undra vad vi ska ha kommunalråd till över huvud taget. Jag lutar åt att tycka att den väldigt vassa kritiken mot ekonomidirektören borde balanseras av lite ödmjuk självkritik från kommunalrådens, och gärna även från övriga KS-ledamöters sida”.