Jag har många filmer som jag håller av, väldigt mycket. En av dom är lost in translation. Det är knappt ett år sedan jag såg den första gången men sen dess har jag säkert sett den en gång i månaden.
Till historien hör att jag känt mig vilsen, väldigt mycket och i perioder – väldigt ofta. Men jag har aldrig varit så vilsen att jag rest till Japan och dansat till Epilepsi-utlösande musik med en rosa peruk på huvudet. Och någonstans så är de skönt att se, att de finns folk som gör så, som måste åka så långt bort för att leta efter något mer, kanske sig själva till och med, och de finns hopp för dom och eftersom att jag inte är riktigt så tokig så innebär de att de finns hopp för mig också.
Och när Bill Murray sjunger More than this – there is nothing, More than this – tell me one thing, då ryser jag och känner ’Jag kommer att hitta rätt’.

Alla hjärtans dag idag och ärligt talat – jag gör inte många knop. Jag ligger i soffan, har redan sett två filmer, nu melodifestivalen och sen en film till och imorrn väntar arbete, igen.

1 vecka och 6 dagar kvar.