Jag håller på att flytta. Min mamma håller också på att flytta. Samt min lillasyster och min mammas halvstids-sambo. Att alla ska flytta samtidigt är ingen hit. Visst får vi en del gjort men alla vill helst hålla på med sina saker. Men vi ska alla ut hur Radhuset och om sanningen ska fram så har de väl gått sådär.
Nu är de dock tomt, sånär som på en tjock-tv, lite hyllor och en del rat som ska till myrorna.

Jag har alla mina prylar på plats i min nya lya. Jag har bara ett litet problem. Det är inte färdig-tapetserat ännu. Och eftersom att dom ska tapetsera mera så kommer det att lukta mer tapet-klister, vara mer fukt och mer papper på golvet. Vilket i sin tur betyder att jag har lite småsvårt att bo där. Dessutom så tar företaget ett sjututsans tid på sig att få tummen ur och byta lite vitvaror åt mig. Vilket gör mig mäkta irriterad.
När allt är färdigt så kommer de dock att bli rätt bra tror jag. Jag lever iaf i den tron.
På fredag anläder mitt och Camillas lass från Ikea, dvs flytt nr 2, sen när Camilla ska in i lägenheten så blir de alltså flytt nr 3, som tur är så är det 3 veckor tills dess. Jag kommer att bli rätt bra på att flytta innan denna karusell är över. Dock är jag redan less.

Att flytta är dock inte bara negativt, det är riktigt bra också. Man får rensa, städa och se över alla prylar man egentligen har. Inte för att jag tänker kasta något av mina 35 par skor eller någon av mina 12 jackor men jag har andra prylar som jag faktiskt gör mig av med. Typ gamla räknehäften från andra klass, ett halvt suddegummi och trasig penna som jag sparat för att den var cool när jag var 12.
Men trots att jag rensar och packar om och fixar och donar och kastar en hel del prylar så blev de ganska mycket som jag tog med mig. Men det är ju så, de blir ju hela tiden mer och mer saker som man samlar på sig. Framförallt om man har utrymme att ställa sakerna på.

Min kära mor tex. hon vill inte ta med isig så mycket prylar till sin lägenhet vilket jag kan förstå, hon går ju 38 kvadratmeter back i yta så hon har helt enkelt inte plats men så har hon en fin sommarstuga dit allt åker som inte får plats med men som hon vill spara ändå. Absolut inget fel i det men de blir mycket som ska sparas.

Hur som helst så börjar flytt nr 1 att närma sig sitt slut. Iaf för min del. Och jag har en liten pärla att tacka att för de. Ni vet, han som bakar kladdkaka med diverse undebar fyllning, han som backar in släpet, han som strukturerar upp alla mina banankartonger och lyfter mitt matbord som väger 29 kg utan vidare och han som säger ’inga problem’ om ungefär allt som jag vill ha hjälp med. En riktig pärla helt enkelt.

Nåväl, dags för bingen.
Och sista rycket imorrn. Varför suckar jag redan?