Jag har följt den debatt som kommit igång i samband med LOs utformning av valkampanj. Personligen tycker jag det är en dålig ton som LO introducerar i valarbetet. Eftersom de representerar Socialdemokraterna och partiet tycks ha godkänt kampanjen utgår jag ifrån att det är det uttryckssättet som man vill ha. Jag må vara gammalmodig, men jag gillar det inte.

Det verkar bli ett av de jämnaste valen på länge. Enligt alla undersökningar så fördelar sig rösterna jämnt över blocken. Nu andas budskapet undertonen att medborgarna som sympatiserar med t.ex. Kristdemokraterna borde söka hjälp för det är ”helsjukt”. Om de rödgröna vinner valet hur ska den delen av befolkningen med sympatier i det andra blocket någonsin känna att de kan ha förtroende att frågor värderas ur ett breddperspektiv när deras uppfattning blivit minst sagt bildligt hånad?

Sett ur perspektivet att LO är ett fackförbund som antas representera medlemmar som utgör ett tvärsnitt av befolkningen och därför kan antas ha andra politiska sympatier så tycker jag det är ett uttryck för medlemsförakt.

Liza Marklund skrev en krönika i Expressen 2008. En krönika som känns aktuell än idag. Jag har också varit LO-medlem och precis som Liza Marklund fattade jag inte att jag var partiansluten. När jag upptäckte det gjorde jag som Liza, jag lämnade LO. Jag sökte inte ett partipolitiskt medlemskap, jag sökte någon som bevakade mina intressen på arbetsmarknaden. Dvs. någon som politiskt ser över rättighetsfrågor utan att anta partisympatier. Någon som kan vara en rimligt neutral och trovärdig förhandlingspart.

Min uppfattning är att fackförbund ska vara en stark part och arbeta för goda förhållanden på arbetsmarknaden. Jag kan inte annat än bli besviken när den parten väljer att slå an en ton som är nedvärderande mot stora delar av befolkningen och framför allt, delar av sin medlemskår.