Kärnfråga
Efter 30 år som kärnkraftsmotståndare vill jag på allvar be vice statsminister & näringslivsminister Maud Olofsson och alla andra beslutande politiker om ursäkt.
Jag är en av många bidragande orsaker till den ökade energiförbrukningen.
Jag kan erkänna att jag har fler anslutningar till energinätet idag jämfört med när kärnkraftsomröstningen ägde rum. Fastän alla var på det klara med att vi gemensamt måste minska energiförbrukningen.
Jag har med min röst bidragit till att Sverige under flera år (till bl.a. 7 år av samregerande mellan MP och S) från politiskt håll stått relativt stilla i forskningssammanhang inom energiområdet.
Jag tycker att datorn är ett effektivt redskap och jag använder den uppkopplad till Internet på min fritid och som arbetsredskap på jobbet.
Jag har visserligen börjat göra förändringar för att minska min energiförbrukning men jag har inte lust att förpassas till -80-talet bara därför. Jag har också bidragit till den ”befolkningsökning” som ingen kalkylerade med 1980. Detta är även något som lett till att frågan om miljön ökar i värde för mig. Mina insatser kanske inte blir för betydande, men jag försöker.
Alternativen till energiförsörjning om kärnkraftverken stängs ner omedelbart är lika lite tilltalande som själva kärnkraften. Jag vet idag att vi måste ha kärnkraften kvar tills miljövettiga och hållbara lösningar utvecklats, annars blir det rena ”medeltiden”. Jag vet att Centerpartiet i själ och hjärta vill lämna kärnkraften fortast möjligt. Centerpartiet har via Alliansregeringen fått gehör och därför anslår Alliansen i sitt valmanifest stora satsningar på energiområdet. Att det dessutom lokaliseras till Norrland gör inte saken sämre i mina ögon.
Senaste kommentarerna