Igår hann jag höra sista 40 minuterna av kommunfullmäktige- sammanträdet. Det som slog mig var hur välartat och diplomatiskt tillrättalagt allt är i vuxenvärlden. Min brorson har nyligen börjat blanda sig i politiska frågor. Ungdomsförbunden är inte alltid så nyanserade i sina uttryck som moderpartiet men det ligger i sakens natur. Ungdomar ska provocera, ifrågasätta, sitta på barrikaderna och utmana vuxenvärlden. Tiden hinner slipa hörnen och för en del hinner livet dessutom nyansera frågeställningarna så att den ursprungliga partisympatin tappar sin glans och nya vägar söks. Det är ett friskhetstecken och en fullt naturlig utveckling.

Sittande på min stol på KF kom jag att undra hur många av ledamöterna som levt ut sin ungdom och varit lite kontroversiella, och vad som format dom till dagens ”välartade” politiker?