Länsstyrelsen en märklig myndighet
Att länsstyrelsen går från klarhet till klarhet när det gäller förbryllande myndighets-utövande återkommer ständigt.
Som intresserad av landsbygdsfrågor har jag upptäckt att parollen ”den högra handen ger och den vänstra tar” stämmer utmärkt på Länsstyrelsen.
Länsstyrelse bidrar, i olika konstellationer, ekonomiskt till olika projekt om Landsbygdsutveckling. Medel som bl.a. går till näringslivsutveckling med fokus på upplevelseföretag för att förstärka turistnäringen och därmed öka turismen, samt för att ökat intresse för boende på landsbygden.
När det gäller Landsbygdsutveckling i Strandnära läge (LIS) ges kommunerna ett större utrymme att styra över utvecklingsbara markområden vid vatten, men inte fullt ut, Länsstyrelsen har vetorätt, något som också utövats.
Så kommer två artiklar som hör samman i Västerbottens Folkblad ”Ett mörker att vänta på vägbelysning” och ”Fått svar – men inte något beslut” (av Viljo Thornberg). Artiklar som berör min hemby.
Vägföreningen har begärt medel för att fler gatlyktor. Medel som kan tänkas beviljas från de s.k. bygdemedel som kommunen har att fördela (pengar som ursprungligen satsades för att kompensera de bygder som drabbades av vattenregelringen) eller från skattemedel.
Utdrag ur artikel:
” I Vännäs kommun kan dessa belysningsprojekt enligt förvaltningschefen finansieras antingen med kommunala pengar eller med vattenregleringspengar (bygdemedel).”
Att bybor betalar skatt som i mindre omfattning återförs till hembyarna är ingen hemlighet. De faller in i den kärnverksamhet som kommunen bedriver. Satsningar som är ”guldkorn” eller andra utvecklingssatsningar (infrastruktur) går oftast till tätort eller tätortsnära delar. I Vännäs kommun möts ofta den här argumentationen med att Vännäs kommun per definition är en Landsbygdskommun. Nåväl, men med handen på hjärtat – visst har vi en uttalad tätortsstruktur och en landsbygdsstruktur i vår kommun?
Jamän, då är väl bydeavgiftsmedlen lämpliga? Men se då har den Landsbygdsutvecklande delen av Länsstyrelsen nått sin ände Utdrag ur artikel:
”Enligt länsstyrelsens handläggare av bygdeavgiftsmedel Mats Kvarnbrink ska pengarna fördelas så att de kommer så många som möjligt till godo. Därmed är det inte lämpligt att fördela pengarna till exempel till vägbelysningsprojekt då det bara är ett fåtal som får direkt nytta av dem.”
Infrastruktur i form av farbara vägar, vägbelysning, IT, m.m. är ett måste om man vill ha en levande landsbygd. Landsbygden har ”ett fåtal” användare av infrastrukturen, det är liksom en del av fenomenen med Landsbygd. Att stimulera Landsbygden till utveckling med ena handen och inte stödja de behov som finns för att förverkliga det är för mig ett märkligt myndighetsutövande.
Nu blir det spännande att se hur politiken i kommunen tänker sig utveckling av landsbygden.
Senaste kommentarerna