Året är nu 2010 och samtidigt som jag skriver det så slås jag av att musiken kallad Black Metal har funnits med mig i 18 år!!

Året var 1992 och band som Entombed, Morbid Angel, Deicide, Grave, Dismember mfl. snurrade dagligen varmt i stereon i pojkrummet.
Death Metal was the shit!!
Dock hände det något i början på detta år, helt plötsligt så finner jag mig själv lyssnandes på musik som saknar all den bombastiteten som Death Metal har att erbjuda, istället så förtrollas jag av lo-fi inspelningar mest från vårat grannland Norge. De närmaste kommande åren kapas stereon helt och hållet av band som Burzum, Darkthrone, Emperor, Enslaved, Immortal, Gorgoroth, Satyricon mfl. Under den tidsepoken fann jag en ny kärlek som än idag, 18 år senare, brinner lika starkt och om inte det är hängivelse så vet jag inte.

Mycket är det dock som ändrats under denna resa genom svartmetallens värld under de gångna 18 åren, nu för tiden består scenen av alla dessa sub-genres som jag ärligt talat inte orkat bry mig värst mycket om att lära mig urskilja från varandra. Black Metal, Melodic Black Metal, Symphonic Black Metal, Blackened Thrash Metal, Blackened Death Metal, Depressive Black Metal, Atmospheric Black Metal, Ambient Black Metal, Blackened Doom Metal, Pagan Black Metal, Folk Black Metal, Unblack Metal, National Socialist Black Metal, Orthodox Black Metal, Christraping Black Metal, Suicidal Black Metal, Blackened Crust Metal *suck* jag tror inte att jag behöver fortsätta utan antar att ni vet vad jag menar helt enkelt.

Nu är ju 18 år en ganska lång tidsepok och mycket av detta hände just i tonårsåldern då man "rebellade" som mest, man söp som om det inte fanns en morgondag osv. Så alla minnen från denna tid finns inte riktigt intakta längre, men här nedan följder några sådana där exempel på musikaliska minnen som än lever kvar.

• Darkthrone’s "A Blaze in the Northern Sky" 1992, vet inte vem som inhandlade denna skiva men detta var startskottet för allt Black Metal relaterat i mitt liv.
• Burzum’s självbetitlade debut. Inhandlades på J-Music i Haparanda i början av 1992 och jag kommer än idag ihåg hur spänd jag var över att få åka till polaren och spela upp denna fantastiska nyupptäckt.  Fuck farsan liksom och åka hem för att säga att jag är hemma, denna eftermiddag sprang jag direkt till polaren och vi lyssnade och lyssnade och var hänförda.
• Emperor/Enslaved splitten 1993. Oj oj, Emperor fy fan vad bra. Tog mig dock flera år innan jag lyssnade på Enslaved delen av plattan, de var inte "True" nog (en sådan där anekdot som man nu i 33 års ålder inser komiken i).
• Cradle of Filth’s "The Principle of Evil Made Flesh" 1994. Jag får ett samtal från en polare som upphetsat förklarar i telefonen att snart kommer det att släppas en skiva med ett band från England som inte liknar något du hört förr. Och mycket rätt hade han ju i detta, CoF diggades hårt under åren ´94-´96.
• Marduk’s "Those of the Unlight" 1993, Sverige kunde prestera minst lika bra som Norge.
• Immortal’s "Pure Holocaust" 1993, vilken jävla platta. Det finns ju faktiskt en anledning till varför bloggen döpts till just vad den döpts till.
• När jag 1994 inhandlade Isengard’s "Vinterskugge" CD samt Marduk’s "Those of The Unlight" T-shirt på Konsum i Gällivare.
• Utöver dessa få skivor som jag nämnt ovan så försiggick det ju även en massa tapetrading under dessa år, en tid utan internet och dylikt. Det var en känsla att sitta och skriva brev för hand, slänga in några sedlar i ett kuvert och sedan snällt bara sitta och hoppas på att allt gick vägen. Ibland råkade man ut för så kallade RIP-OFFS som snodde ens pengar och sket i att skicka ett skit. Men oftast så gick allt bra och känslan av att sätta in en kassett som man ibland väntat på i över en månad var svår att slå.

  

• I mitten på ´90-talet släppte jag själv 2st compilation-tapes med band så som Crimson Midwinter (Fin), Necromicon (Sve), Thyrfing (Sve), Moloch (Sve), I Flow in Depths (Fin), Funeral Mist (Sve), Bethel (Fin), Tunrida (Fin), Lord Kaos (Australien) mfl. Även här fanns inget internet inblandat utan det handlade helt enkelt om att skicka brev till banden i fråga och fråga om de ville medverka på samlingen oftast bara med ett gratis ex. av samlingen som betalning. Man satt på pojkrummet och klipp-och-klistrade ihop 100-tals kassetter och gjorde sedan det bästa jobbet man kunde för att försöka få sålt/spritt alla. 
• Sist men inte minst så är det säkerligen ett hundratal band som inte nämns i just detta blogginlägg som förtjänar att nämnas, men för att hålla ner längden på inlägget får detta bara vara en liten skrapning på ytan av allt.

Jag började idag och gräva lite i mina gamla lådor och hittade drösvis med gamla flyers, det var ju som sagt med flyers som man spred sin reklam på denna tid, om inte annat så har ju internets intåg sparat in på träd.

Hur mäter sig då dagens Black Metal scen mot den som uppstod i ´90-talets första hälft, även kallad "Den andra vågen", där den första uppstod på ’80-talet och bestod av band som Hellhammer, Celtic Frost, Venom, Bathory etc.?

Jag måste faktiskt säga att det mesta är sig likt förrutom just alla dessa subgenres som uppstått. Ja, en annan grej som var rätt så stor under ’90-talet var ju alla dessa kyrkbränningar, mord blandat med mordhot till höger och vänster, Norge vs. Finland, svarta cirkeln osv. Det enda som jag egentligen fortfarande upplever som att det lever kvar från denna tid är denna true vs. untrue mentalitet, eller den benämns nog inte ofta i just den termen i dagens scen, det handlar mer om elitism och olika läger. Den största skillnaden mellan "Kuno 16 år" vs. "Kuno i dagsläget" är att jag i 33-års ålder inte skulle kunna bry mig mindre om vad som just är true eller inte, musiken är A och O i min värld nu för tiden och själva ideologin överlåter jag till andra.

Kuno [21/11-2010]