Landsbygdens utarmning har pågått länge

Per–Ola Moström skriver på sin VK-blogg att fakta inte stöder inställningen jag framför. Allt beror dock på vilka fakta man väljer att ta med. Det har under mer än 10 år varit allmänt känt att vår kommun Robertsfors i länet varit en stor ”förlorare” när det gäller kostnadsutjämningen i bidragen från staten. Nu efter många års våndor (både den tidigare (s) regeringen och den nuvarande) så får vi äntligen till en förändring mycket tack vare Centerpartiets enträgna arbete. Det innebär att vår kommun årligen kommer att få närmare 10 miljoner mer i bidrag vilket vi ser fram emot. Naturligtvis hade det varit ännu bättre om förändringen av kostnadsutjämningen genomförts för 10 år sedan.

Det är bra att Per-Ola Moström har uppmärksammat att Robertsfors kommun haft låga kostnadsökningar i jämförelse med andra glesbygdskommuner. Vi har varit tvungna att prioritera, vända på slantarna och se över alla våra kostnader, vilket kanske är något andra kommuner kunde dra lärdomar av. Beträffande höjningen av kommunalskatten i vår kommun så var det ett beslut av den nuvarande politiska majoriteten i kommunen (s) + (v). Det var bland de första beslut de drev igenom, en höjning med 50 öre, och så här i efterhand kan vi konstatera att det inte var nödvändigt att direkt höja beskattningen på våra kommuninvånare.

Merparten av kommunens förbättrade ekonomi och förbättringen av det egna kapitalet skedde även före skattehöjningen. Mitt parti och även andra framförde istället att ungdomsgymnasiet borde avvecklas. Att driva gymnasieutbildningar med väldigt få elever kostar orimligt mycket pengar och den avveckling som nu är inledd fortsätter att belasta kommunens kostnader.

Det går inte heller att helt bortse ifrån att återbetalningen från AFA om totalt 15.1 miljoner kr har betydelse även för vår kommun och samt att sänkningen av arbetsgivaravgifterna har stor betydelse även för kommunerna. Var någonstans är detta beaktat i de siffror som Moström lägger fram.

Slutligen så håller jag fast vid att utarmningen av landsbygden har pågått under snart 60 år och här har vi alla ett gemensamt ansvar att arbeta för att vända den pågående urbaniseringen.