Fullmånen lyser upp

Telefonen ringer en kväll och det är min mor som tycker vi ska gå ut i skogen för att det är så vacker fullmåne. Hon går före med sin hund och jag gör mig snabbt i ordning för att hinna ikapp henne.

Vårt mål är "stenskravlet" vid det nya hygget och det går bra att gå efter traktorvägen. Jag har pannlampan för att se de djupa groparna och stenarna. Även om månen lyser upp så är det rätt mörkt i skogen med alla stora träd och mörka granar. Så kommer jag fram till hyggeskanten och spanar efter hennes lampa men ser ingen!? Jag hör Vissla skälla och så tar jag riktning mot ljudet och snart har jag hittat både henne och hunden.

-Har du ingen ficklampa, frågar jag.

-Nä, det behöver jag inte, säger hon. Jag ser ju med fötterna!

Ja, så kan det ju vara tänker jag och ler, så vandrar vi vidare upp till stenskravlet utan lampsken. Vi hittar snart en bra plats och gör upp en liten eld, sitter och småpratar, tittar på månen och njuter. Världen är vacker i månljus.