Är nu hemma från praktiken över helgen. Jäääj. Det började med att jag tog bussen som fastnade i trafiken i en timma för att sedan stanna mitt i vägen utan förklaring. Ack. Men nu är jag äntligen hemma. Praktiken är väldigt rolig och Jonas och Arvid får en extra eloge för deras omhändertagande av mig. Jag får skatta mig lycklig som får bo med dem!

Hur som helst har jag blivit utmanad av Tomas (www.pluppfisk.webblogg.se) samt Sofia (www.zoleon.webblogg.se) att berätta 7 saker om mig själv, alldagliga och knäppa. So here goes:

*Senast jag skrattade så jag grät var för någon dag sedan när Jonas beklagade sig över handfatet i boendet som var alldeles äckligt och igenproppat. ’Tycker ni att det här är ett bra badrum?’ Det är egentligen inte roligt, men just då tyckte jag det. Jag var trött.

*Just nu lyssnar jag på Rednex – Cotton Eye Joe. Jag orkar inte byta låt på min Winamp och jag har 4369 låtar. Borde förmodligen rensa lite. Folk undrar.

*När jag gick i 3:an (i lågstadiet) slog jag en kille som var dum så att han började grina.
Jag tycker fortfarande att det var rätt.

*Jag började svära först i högstadiet och eftersom jag var ovan lät det väldigt konstigt, ungefär som när någon försöker låta kultiverad och använder uttryck som ’olojal’ när man kan säga ’illojal’. Dessutom vägrade jag döda flugor och valde att ha de som husdjur istället. Jag sov även i garderober och undvek människor om jag kunde. Det låter väl trevligt?

*Senast jag åt korv var i Österrike för då var jag tvungen. Men jag hatar korv. Sojakorv går bättre. Detta har troligtvis att göra med min barndom då min far trodde att prinskorv var ’snacks’ så länge man gnagde bort skinnet först för att sedan ge sig in på innanmätet.

*Kill Bill-filmerna är mina absoluta favoritfilmer och de enda filmer jag kan se 10 gånger i rad utan att bli less.

*En gång spydde jag i hallen på en restaurang för att jag mådde illa och råkade läsa namnet på maträtten ’färsbiff’. Vad är det för äckligt namn? Det är som att heta Blodbröd Svensson.

Boendet är som ett skämt. Personen jag skulle kontakta jobbar på så konstiga tider att jag inte kan hämta ut nyckeln förrän imorgon eftermiddag, alltså två dagar för sent. Som tur är har jag Arvid och Jonas som jag flyttat in hos. Vi har det bra. Förutom Arvid som spände sig för hårt på gymmet och därför ser ut som en stel version av Frankenstein. Idag handlade vi rejält och tog med oss en kundvagn framför den enorma uppförsbacken som utgör stan. Tydligen kallas Övik för San Fransisco. Det kan man förstå.

Handledaren är duktig och trevlig och sjukhuset är väldigt fint. Praktiken verkar intressant och allt känns väldigt tryggt. Nu ska jag sova efter att jag lånat klart Arvids dator. Jag bor förresten i ett killkollektiv nu. Men annars måste jag bo mycket mer avlägset och dessutom själv. Känner inte. Hej!

Jag är en vampyr, jag suger och spyr

…var verkligen kung! Hello Saferide var självklart höjdpunkten och det bästa var när Anna försökte trösta henne när hon hade gitarrproblem genom att ropa ’Det är lugnt’ med sin Alfta-dialekt. Då skrattade Annika hjärtligt. Vad som var enerverande var de onyktra fjortisarna som skrek Annikas namn ett antal gånger. Till slut skrek en kvinna argt: ’Hon vet väl vad hon heter!’ Creds till henne. Ett frågetecken från gårdagen var hur de hade anställt säkerhetspersonalen, det var nämligen små manliga dvärgar i gymnasieåldern som stod för säkerheten. Ironiskt att säkerheten var låg för Säkert!

Markus Krunegård var bra han med. Men Annika Norlin är grym, så är det bara. Såg inte Teddybears eller Sugarplum Fairy för vi var trötta och obrydda. Så vi intog lite mat från max och sedan var det hemgång. Det är alltid kul att hänga med Anna för vi kan prata om saker utan något sammanhang och ändå tycka att det är logiskt och underhållande. Det är oerhört skönt att prata utan att tänka ibland.

Alla poppare var så uppklädda. Enligt Anna är det alltid så, man måste klä sig normalt för att stå ut. Ska tänka på det i framtiden.

Förresten så hände det ett hårmirakel igår. Karin skulle färga håret på mig, men vi råkade ta hårfärg istället för blondering och upptäckte misstaget alldeles för sent. Och det stod att det var rekommenderat att Inte använda den på min hårtyp. Jeepers Creepers tänkte jag och Karin såg alldeles hispig ut. Men det blev bättre än jag någonsin kunde föreställa mig, det var färgen som jag redan har så det fungerade på något outgrundligt vis. Är det tack vare mästerfrisören eller mitt galna hår? Ingen vet.

Vi fick även besök från barn som bus eller godis-ade och först kom det barn som inte ens var utklädda. Det värsta var att de ändå hade fått en hel chipspåse! Vi hade inget godis så de fick inget. Sedan kom nästa gäng som faktiskt var utklädda och de gav jag en chokladkaka som jag kom på att jag ägde. Jag uppmuntrade med andra ord elitismen.

Nu är det packning, sedan bär det iväg med buss och Jonas, Arvid och jag kommer bli Öviksbor. Det här kommer bli grymt! Alla vill få höra vad som händer med mitt boende…