I morse vaknade jag med ett sömnigt konstaterande att jag sovit alldeles för lite, en säljare kom förbi och vi kollade in en tvättstuga, en kem-doserare som sitter på väggen, sitter inte som den ska, råkar man röra den det allra minsta, hoppar den av skruvarna och kastar sig i famnen på en, med en snabb rörelse får man fånga den, otrolig irriterande, jag har provat att fästa den med allt möjligt, utom med bättre skruvar förståss, det känns lite för grabbigt, nu sitter den najad fast med sån där järntråd som man kan tvinna runt sopsäckar, naturligt vis skulle Bettan in i apparaten för att skruva upp dosen tvättmedel, hon tvinnade upp tråden jag så förnämligt snurrat till och vipps så hade hon allt i famnen. Doseraren är lite lömsk för den har åtta slangar och två elkablar kopplad till sig så den är bänglig, nu behövde hon en skruvmejsel för att öppna framstycket, det hade vi ingen, jag letade och letade, hon stod fastklämd mellan tvättmaskinen och väggen och brottades med doseraren, med en fot uppe och en i avloppsdiket, värmen från torktumlaren fick oss att bli smått desperata, så tack och lov hittade jag ett litet bits, med en liten, liten spårmejsel på som vi pillade upp locket med,
Dagen var räddad!
När jag kom i kväll var det så småkallt inne så jag var tvungen att dammsuga, otroligt slitsamt, så nu går jag och lägger mig, för att sova ikapp, klockan är elva och Norén är fortfarande på UG, så jag tar Pluppe och sover.