Ny vecka, på lördagsmorgonen hoppade jag ur sängen och for till Björkmansgården i Bygdeå,
Tillsammans med en gullig tjeja som bodde i Gumboda. Vi skulle gå en kurs med andra glada damer hela dagen och lära oss kula eller ropa på kor, getter, får och annat löst springande i skog och mark. Ulrika Andersson hette hon som skulle lära oss sjunga detta.
Teatersällskapet hade anordnat dagen, och det var mycket skratt och en annorlunda typ av sångteknik, Alla sjöng bra och Ulrika tog oss genom ett stycke, vars melodi jag glömde direkt som jag lämnade gårdsplanen, när vi sjöng glömde vi att sjunga om kossan Gullros, en vers vi råkade hoppa över, En som hette Katarina var beredd att gå ut och leta reda på henne direkt.
Vi gick ut och gick efter en bäck för att känna på ekot, vi försökte sjunga så där högt och coolt som man ska, Vi skrämde några kor och alldeles säkert både älgjägare och älgar. Detta tog hela dagen och på slutet lärde vi oss en trall som lät så här;
Jan dudeli dava dudeli deja da.
Jan ladida va deja di delideja da.
Bra va?
Förstår ni hur vi hade det? Kan man annat än skratta?
En fantastisk trevlig dag, som jag skulle göra om varje lördag om jag fick.
Norén bytte stötdämpare på min nya trasiga bil, hela lördagen och söndag, han är snäll han, han försöker sig på allt. Stadspojken.