Jag svor i somras att jag inte skulle skicka dottern Helena ut i världen, från hemmet utan fungerande telefon, tror ni inte att jag gjort det ändå, jag har inte kunnat ringa henne på sju dar och det gör nästan fysiskt ont. Tack och lov för facebook, där jag åtminstone sett att hon är vid liv. Jag förstår inte hur man kunde vara utan mobiltelefon förr i tiden, och dator med för den delen.
I lördags morse for vi till stuga för att se om vatturören var OK efter köldknäppen som varit, Det var inte plogat så jag som hade bästa skorna fick gå först och bana väg, inte var det ett jobb för mig, inte orka jag det, Lena som var med sprang om oss och älgade iväg med stora kliv. Jag tror att jag sträckte mig i låret, inse att jag är ingen utekatt. Beviset för det kom senare på kvällen när vi for till The Globe ¬-Ungdomsgården i Robertsfors. Där var det Rockmusiktävling, Fem Rockband från Umeå spelade det värsta dom kunde 20 min var, jag satt i juryn, och trivdes som fisken, i närheten av hårdrockare ska jag vara! Eller som Lauren Bacall en gång sa; "Jag tror att en kvinnas plats är i hemmet. Eller i varje fall på någon trevlig nattklubb." Ungdomarna var otroligt duktiga, vilka duktiga musiker! Det var Bröl och Helvetesmusik och otroligt roligt! Jag ser fram emot nästa deltävling. I söndags tänkte jag att jag skulle vara en duktig husfru o kvinna och hänga ut sängkläderna genom fönstret, sen glömde jag alltihop, så när vi gick och la oss hängde täcken och kuddar i blöta snövädret. Jag har även tvingat Norén att flytta tre skåp exakt 26 cm till höger i köket och det blev väldigt krångligt för honom. Ett skåp gick sönder så han måste skruva och då lutade alla tre åt tre olika håll så han höll på att bli galen, han la ifrån sig vattenpasset och då upptäckte han att fönstret han gjort i dörröppningen förra helgen lutade två cm från hörn till hörn. Ljudbangen som uppstod gjorde så att glasen klirrade i baren. Vi gav honom morotskaka så blev han glad igen.