Jag hade ett missat samtal från okänt nummer. Det plingade till och jag fick ett sms om att det fanns ett röstmeddelande att lyssna på. Jag ringde upp min voicemail.

– Du är uppsagd. Slut på meddelandet.

Vad i helvete, uppsagd? Jag kände igen rösten mycket väl. Jävla idiot, tänkte jag.

Upprymd och förbannad la jag ifrån mig telefonen. Det blev svårt att andas och jag fick tunnelseende. Knäna vek sig och jag kände hur svetten sipprade fram på pannloben.

Några minuter senare ringde samma nummer igen. Jag svarade inte. Jag hade fullt upp att bearbeta vad som just hade hänt. Att försöka lista ut hur jag skulle försörja familjen. Att få bukt på hjärtklappningarna och stilla kräkreflexerna som sattes igång.

Det plingade till och jag fick ett nytt sms om att det fanns ett röstmeddelande att lyssna på. Jag ringde upp min voicemail, igen.

– Du har ett nytt jobb. Slut på meddelande.

I höstas sa jag upp och anställde mig själv inom loppet av några minuter. Den förmånen har man som entreprenör. Jag hade under lång tid insett att det var dags för en knuff. En ny utmaning att ta sig an. En större och hårigare sådan. En utmaning där jag måste ifrågasätta mig själv, på ett nyttigt sätt. En som får mig att släppa sargen, igen.

Så, från och med 2017 ska jag lägga all min tid på att göra Norrland till ett skönare ställe att leva, bo och verka på. Med Umeå som hemmabas och tillsammans med mitt gäng och mina vänner. Det känns osäkert och tryggt på samma gång.

Nerv. Igen.

www.norrland2.nu