Dagen innan det stora äventyret.
Imorse så vaknade jag senare än vanligt. Idag skulle jag bara ta det lugnt på förmiddagen. Lugnt och lugnt förresten, jobba hemma behöver inte innebära att det är lugnt.
Men efter det att jag och kinesen vart ute på morgonrundan så gjorde jag en förbjuden åtgärd. Jag kollade mailen och efter att ha svarat på några mail så började telefonen att ringa. Jag lyckades fixa lite belysningar inomhus mellan telefonsamtalen. Sen var det dags att fara till Robertsfors och hämta grejer på bussgods, hämta broschyrer och material på kommunhuset. Efter att ha pratat några minuter med den där Gunnarsson så var det dags att fara på Globalen en stund innan det var dags att fara till stan och handla en del grejer till fritidsgårdarna. Detta tog ett par timmar. Sedan tillbaka för personalträff med fritidsledarna. Idag planerades det inför Lucia och Julavslutning.
Jag kom hem med rosa ljus till Huskorsets knallrosa granar och en lyseslang som jag ska drapera över mitt sommarprojekt.
Men idag så har allt i huvudsak varit fokuserat på Venedig, översvämningarna och att få med sig allt som ska vara med. Jag har både pratat med, träffat, smsat och mailat med dom unga som ska med till Venedig och slutträffen i BePart of It.
Jag tror att jag är inne i en grubblande socialhumanistisk fas just nu. Vi lever i den bästa av världar sägs det. Men vem äger patentet och det korrekta svaret?
Jag har fastnat i grubblerier om rättvisa, mänsklig värme och solidaritet. Efter att ha pratat med människor, unga som gamla, och läst i tidningar om hur folk mår så har jag förstått att det är många som inte alltid mår lika bra som fasaden utstrålar
Jag har under de senaste veckorna träffat många som varit och är frustrerade över att man inte blir sedd och bekräftad eller att man känner sig oschysst behandlad.
Det kan vara på arbetsplatsen där chefer och jobbarkompisar negligerar och som motarbetar en.
Det kan även vara i skolan där en del har bestämt att man inte finns eller inte ska få synas. Man ska inte få sticka ut utan formas i en speciell form.
Att man i sin familj inte får synas, höras och utrymme att växa som individ. Är det detta som ska forma morgondagens beslutsfattare
Ska det vara så här i dagens Robertsfors, Sverige och världen. Har vi verkligen inte kommit längre än så här.

Visste du att:… islänningar står genetiskt närmare irländare än norrmän?