Stadspojken hade iförrgår kväll bjudit in föreningslivet i Robertsfors till en träff där den nye "Fritidschefen" fick visa upp sig och presentera vem han är. Samt att han hade bjudit in Roger Filipsson från Sisu/Västerbottens Idrottsförbund.

Det var skönt att få ett ansikte på många av er som varit i kontakt med mig under de månader som jag varit ansvarig för idrotts- och föreningsfrågorna i kommunen.

Roger är en fena på att hitta pengar till föreningslivet så här skulle det tappas på kunskap som vi alla i kommunen kan ha nytta av. Finns det pengar där ute som vi skulle kunna ha nytta av så vet Roger vilka pengar det är.

Jag trodde mig vara, likt ett tryffelsvin sökande tryffel, duktig på att sniffa fram projekt. Men jämfört med det som Roger lyfte fram så vill man bara säga ROGER AND OUT.

Vad skulle kunna ske om alla gick ihop med sina kloka idéer och kopplar dom mot att utveckla projekt. Jaa det vet man ju inte men nog skulle jag kunna se intressanta lösningar kring mycket. Tänk om man från föreningshåll i resp tätort gick samman för att få till ett gemensamt kansli, där dom som idag är föreningsanställda har en gemensam arbetsplats.

Ett "vansinnigt"exempel (eller kanske realistiskt) – att man går samman kring dom lokalerna som finns på Stantorsvallen och söker utvecklingspengar för att bygga Idrottens hus där hela det idrottsliga föreninsglivet i Robertsfors skulle kunna ha sina kanslier och man i anslutning till dessa bygger möteslokaler. Detta hus skulle även utan problem kunna inrymma lokaler för luftgevärsskytte.Övrigt föreningsliv skulle också kunna dra nytta av dessa lokaler i utbildningssyfte. Men vem tar tag i spaden o bygger första spadtaget??

Ha en god helg och ni som vill och ska – Vi syns under fanorna i morgon

Nu har han tänkt till han Stadspojken.

Vem kunde t.ex. ana att vi är så oförberedda på "lite aska från en vulkan" och att flygplanen är så känsliga för lite skit i motorerna. Men denna Bloggen ska inte handla om Island o Vulkaner vs flygens avgångar eller inte. Utan den ska handla lite grann om andra saker som jag upplevt och uppfattat sen sist. Det kan ju bli intressant eller inte.

Tänk om man kunde läsa i kaffesump, sia i teblad eller ha en liten spåkula med framtiden utstakad framför sig, så mycket lättare en del skulle kunna vara.

Vem har sett i sin kula att; 

– Volvo skulle bli ett Kinesiskt-Svenskt bilmärke. Från att ha varit ett av svensk industris främsta flaggskepp via Ford till att bli en fabrik i det nya företagets geografiska utmarker

– Saab skulle bli ett Holländskt-Svenskt bilmärke. Att vara det andra flaggskeppet inom svensk industri via GM till att bli en annan fabrik som kan vara hotad dom närmsta åren. Och att det är oklart hur finansiering o framtid ser ut…

– Summoned Tide skulle hamna i riksfinalen för RockKarusellen. Jaa detta var kanske lättare att förstå med tanke på deras fans. Men ändå… kommer dom nu att kunna ta sig upp för nästa steg mot framgången. Jaaa vi är ju många som tror o hoppas, men vägen är lång……..

– Norrbottniabanan kanske blir klar 10 år senare än det var tänkt. Kommer vi hinna att få se eller åka ett snabbtåg till Stockholm från Robertsfors…..?

– eller att man idag skulle kunna veta om vi kan glädjas eller deppa efter Valet den 19 september. Nu är det ju som så att vi får nog alla vara med och göra det yttersta för att man skall lyckas.

Så har då Stadspojken än en gång bevistat sin fd arbetsplats HamnMagasinet för att både stötta och se Summoned Tides vidare äventyr i musiktävlingen RockKarusellen. I Lördags var det som man kan läsa i ett par lokala dagstidningar Regionsfinal i denna tävling.

Bandet skulle möta 6 andra band som alla hade blivit framröstade som finalfält.

Summoned Tide tog publiken med häpnad genopm att avfyra en konfettibomb i början på sitt framträdande. Dom körde på i 180 med sin vinnarstil och många trodde att det skulle bli en promenadseger.

Men inget i livet skall man ta för givet. När alla banden haft sitt framträdande och Stadspojken fick leka brandvakt på sin gamla arbetsplats så var det då dags för poängsättande.

Det system som man valde för att kora vinnaren var ett vinnande koncept som är väl beprövat på den svenska uttagningen till melodifestivalen. efter juryns röstning så var det mycket nerver som spändes, sträcktes och oroades, det var tre band med 36 vardera.

Det skulle alltså avgöras av publiken vem som skulle gå hem som vinnare. Eftersom stora delar av publiken bestod av folk i Summoned Tide t-shirts så gick de högsta siffrorna till Robertsfors stoltheter och en ny framgångsrik musiksaga är kanske född.

Bandet Summoned Tide, Rikard, Mikael, Jennifer, Jimi och Niclas, har sin naturliga hemvist i replokalen på The Globe.

Jaa dom gör väl mer än så i detta hus. Förutom att Rikard och Mikael jobbar som fritidsledare så har dom också varit med och starta upp SyLanen.

Dessa hårdrockare är fantastiska på att skapa och kreera med nål, tråd garn o stickor. På det sista SyLanet så sydde Rikard sin scenskjorta som han hade i Lördags, detsamma gällde Niklas. Mössan som så många sett på Mikaels huvud stickades även den på detta SyLan.  Jennifer "Haircutter" Sikström sitter och syr på en duk som ska vara klar en dag. Den enda som lyste med sin frånvaro på dessa SyLan var Jimi "Syntharen" i bandet.

Nu väntas det en riksfinal för dessa unga stjärnor i Uppsala den 29e maj. Då kommer Stadspojken stå stolt och fylld av hopp vid sidan av scenen och lyfta fram våra metallhjältar till förhoppningsvis nya höjder.

Jaa då blev det en skidåkningshelg för Stadspojken detta året trots allt. Vem kunde ana detta nu när påsken är passerad med råge o snön har börjat krypa ner i dikena. Jag hade möjligheten att åka med Urban, mellangrabben, vecka 1, vecka  5, vecka 7 o vecka 11. Men det ville sig inte att det skulle passa in. När Urban sedan frågade mig om vi skulle åka iväg v15 så sade jag ja ivrigt påhejad av Huskorset.

Vi for i torsdags upp till Kittelfjäll, på vägen upp så regnade det vid ett antal tillfällen och oron för en misslyckad helg började gnaga i bakhuvudet. Efter en resa som kändes som om den aldrig skulle ta slut så kom vi så fram till Hotell Kittelfjäll. Vi kastade in packningen på rummet och drog snabbt iväg till frosseriets högborg – restaurangen. Redan där sattes ribban för matintaget under helgen.

Nog har Stadspojken känt sig konstant mätt, men det har varit en hel de intressanta kulinariska rätter såsom hemgjord hamburgare o chilligryta på Kittelparken, en hel del spännande såser till middagarna, men höjdaren var en Whiskypepparsås. Den skulle man haft receptet på, du kanske har ett bra recept att skicka till mig.

Första dagen så var vi snabbt ute i backen och snötillgången var det inget fel på men det var hårt och isigt. För en så vältränad kille som Stadspojken var det en utmaning mest hela dagen. Efter en 5 åk från vänster till höger så var det dags för lunchen i Kittelparken.

Vi satt ute och åt i solskenet. Då inträffade det som inte skulle få hända, ryggen började stelna till. Efter att ha blivit utlurad ytterligare några gånger i dom svarta puckliga pisterna så bestämde sig Stadspojken för att nu var det färdigåkt. Urban fortsatte att åka och jag drog mig tillbaka till vårt hotellcrib.

Efter att ha sovit ett par timmar så blev det middag och sedan ner i källaren för en efterrätt. Till efterrätt så tog vi en 4a Lagavulin 16yo och en Yamazuki 12yo. Det är intressant hur dominerande kungen, Lagavulin, är jämfört med anna whisky. Efter att ha suttit och smuttat på dom gyllene dryckerna och lyssnat på bra Livemusik så kallade kudden vårt namn. Stadspojken var en slagen hjälte som denna natt kröp till sängs. Ryggen såg ut som ett parentestecken och ville inte vara med.

På lördagsmorgon så rörde sig Stadspojken som om han vore en 30-40 äldre version av sig själv eller som ringaren av Notre Dame. Det var bara att fylla sin kropp med piller och lägga sig igen och hoppas att dom skulle sträcka ut krampande muskler och annan ömhet eller i alla fall få dom att slappna av, men icke att det ville ge med sig. Detta kunde jag konstatera efter att ha sovit som ett barn, totalt utslagen av dom knockoutpillren Urban gav mig.

Framåt sena kvällen långt efter både lunch och middag så kändes det som om kroppen skulle drabbas av liggsår. För hur van är man att tillbringa närmare ett dygn i sängen i mer eller mindre ett sträck.

Idag så kändes kroppen sliten men jag gav mig ändå ut i backen under en dryg timme och fyra åk senare så tyckte ryggen att Stadspojken gjort sitt i pisten för detta år.

Har man då lärt sig något av detta tro.

Jo, att man skall börja ta tag i sig själv och kroppen. Nu måste det bli andra bullar av, jag ska minska mitt omfång och totala vikt kraftigt samt att jag ska ta och se till att få en schysst grundkondition som ska vara betydligt bättre än det som erbjuds idag.

Jaa det gör det på många ställen men inte i direkt anslutning till Residenset. Men regnar det gör det, ett bevis på att våren är i antågande med stormsteg.

Domänen är fortfarande till 90% täckt av fruset vatten i storleksordningen 50-60 cm och ett par tre meter i plogvallarna på parkeringsplan. Men att det sker en kontinuerlig avrinning är en realitet som vi alla i kommen har just nu.

Detta är dock inget problem eftersom vi har många ytor som absorberar vätskan på ett lätt sätt. Värre är det i NollÅtta-land där man har betydligt mer Asfaltstäckta ytor med sämre avrinning.

På hemmaplan kan Stadspojken konstatera att ombyggnationen av trapphus2 i huset fortgår som planerat. Möjligtvis att det går något långsammare än den tänkta planen. Men en tänkt plan och realitet stämmer ju inte alltid överens som hand i handske. Enligt den så skulle det bara ta typ 3-4 dagar så skulle allt vara klart. Men det finns många men för att detta ska lyckas såsom att man ska ha allt material hemma från början. För att lyckas så måste man ju veta hur stor åtgång det är på detta. Eftersom Stadspojken inte är en utbildad byggnadssnickare så ser han inte alltid till hur mycket kvantitet som det ska vara.

Men oavsett om jag är klar i helgen eller nästa vecka så kommer det bli otroligt bra jämfört med tidigare. Sedan gäller det bara att pimpa trapphuset så att det känns som VÅRT trapphus.

Jaa va f-n kan man säga. jag skrev en helt otroligt bra blogg med mycket spänning, lidelse humor och vansinniga upptåg. Men vad tror ni hände, joo kloommret kom åt en förbjuden knapp o allt försvann. Inte bara den underbara texten utan all motivation. Jag säger bara fyyyy f-n. Från stadspojken over and out