Så var då änteligen den långa julhelgen till ända och dagarna börjar bli längre och längre. Det har varit en låååång julhelg för Noren m tillhörande familj. Det började egentligen redan fredagen före jul med en resa till Stockholm.
Vi for ner för att lyssna på en operauppsättning, Läderlappen, som Operastudion satte upp. Anledningen var att den Skönsjungande Helena var med i kören.
Så vi gjorde flera flugor på smällen under denna resa. Vi dumpade av Mormor hos Svågern i Gävle, träffade Urmodern i Stockholm som skulle med oss till Ånäset för att fira julen med oss. Vi tog även med den skönsjungande Helena i bilen hem.
Galleriet i och kring residenset har även utökats med Yrvädret Lena som var med på denna odyssé i den kungliga Hufvudstaden. Resan bar även med sig en del nyinköpta julklappar.
Vi kom hem i ett häftigt snöoväder på natten mot måndagen. Vissa delar av vägen var det som att åka med superfart i den Star Trekska hyperrymden, snön var som projektiler genom luften. Klockan hann bli riktigt sent innan vi landade i residensets sköna värme.
Dagarna före julafton ägnades åt att smycka och rusta huset inför denna traditionstyngda högtid.
Julaftonen avnjöts i Stöcke hos n´Urban och Sofia. Det vankades alla sorters mat och magen blev stinn i vederbörlig ordning. Jultomten gjorde sin entré och barnen var delvis förskräckta och dom äldre misstänkte att den som bar upp tomtedräkten dagen till ära var en för dom välkänd kvinna tillika mor till deras far. Men riktigt säkra vare inte de små barnen trots allt. Jag vet ju att Huskorset bara var ute och hämtade en tidning och att Tomten minsann var tomten. Vem kan tro att folk klär ut sig en dag som denna när han kommer till dom som vart snälla hela året.
Vi landade tillbaka i residenset vid 9 snåret och fick landa i lugn och ro. Lugn och ro förresten det spelades för fullt med GH, FIT o SingStar i alla hörn o kanter. Jag har väl aldrig fått pröva på så många svåra saker sedan jag gjorde militärtjänsten i början på 80-talet. Eller har jag kanske bara en liten räv bak öra?????
Men en sak som är helt sann är att jag på annandagen kastade mig ut i backarna i Bygdsiljum som en annan Gustavo Thöni eller mer som en välnärd Piero Gros. Viljan och modet var det inget fel på, snön gled fint under skidan och humöret var på topp. En annan sak som också är helt sann är att jag har sovit som ett barn så fort tillfälle har givits, jag har sovit i sofforna, fåtöljerna, vid matbordet och i sängen som en utslagen. Men det har varit en skön och behövande sömn som jag och de övriga i detta Törnrosaliknande residens har sovit. Dock inte i hundra år men betydligt mer än vanligt.
Att kroppen var spänd som en fiolsträng dagarna efter skidåkningen är inget understatement. Nog kändes det av att det var två år sen som jag var i Kittelfjäll med Juniorerna.
Jag har ägnat mig osedvanligt lite åt att färdigställa mina projekt i hemmet. Men det finns ju ett antal härliga klämdagar till att se fram emot.