Michael Noren, Ånäset

Stadspojken

Im still standing eller en dag på NUS

Först av allt vill jag varna KÄNSLIGA läsare!!!! Nu är ni varnade!!
Stadspojken har gjort en glädjande upptäckt tack vare att han headbangade till Jag vill vara din Margareta om Skärtorsdagen.

Resume: Jag ville visa Blonda Lena hur man headbangade och valde troligtvis fel låt. Eftersom det medförde en yrsel och synrubbningar med gång som en gammal sjöbuse på dom Sju haven.
När jag vaknade på Långfredagen så kände jag mig pigg och fräsch under några timmar. Sedan kom en yrsel inseglande som gjorde mig sängliggandes. Jag kunde inte ens se på dataskärmen, då kan ju ni som känner mitt rätta jag veta hur dåligt jag måst må.
På påskafton steg jag upp och kände mig pigg i ungefär 20 sekunder eller några minuter, intog frukost sängliggandes och sedan tillbaka till sängen via toaletten för ev. utsläppsrätter av det inmundigade.
På eftermiddagen efter en konsultation av Urmoder och SysterYster i Brastad så bestämde jag och Huskorset, att vi skulle bege oss åt staden och dess akutintag. Dagen till ära så låg jag i fosterställning i baksätet på den gröna grodan. Jag sov nog mest hela tiden för jag kom ihåg guppena utanför IKSU.

På akuten så blev jag som dom flesta andra insorterad och placerad i turordning. Jag fick en skön brits att ligga på under några timmar. Sedan så kom läkaren och gjorde en koll på hur Stadspojksläget var. Det var ingen riktig krigare som låg i den undersöksningssalen inte.
Efter att han undersökt mig, så trodde han att det var kristallerna som hade halkat bort från den skål där dom skulle vara. Så vi gjorde en del brutala övningar för att se om det gick till sig, men inte då.
Efter det in på blodtryckskontroll och EKG. Inte var det något fel på det hjärtat, nog satt det till vänster alltid och det tickade som det skulle.
Men blodtrycket var det nog lite sämre med eller på ren svenska J-ligt högt i förhållande till vad det skulle vara.
Sen tillbaka till Dr Månsson som tyckte att Stadspojken borde pröva vården som VLL har att erbjuda.
Vem var jag att säga nej. jag ville bli av med yrsel och dubbelseende. Så den sköna hustrun fick bege sig hemåt allena, inte ens Sötnosungen var hemma och Den nakne kinesen är ju hos Skönsjungande Helena.

Jag blev körd i långa kulvertar till Strokeenheten. Lilla jag på Strokeenheten. Kändes oroväckande, men nu skulle jag bli kurerad. Jag blev mottagen av den personal som skulle ta hand om mig och jag blev uppdaterad på vad som skulle hända. Jag hade även turen att få ett eget rum, ett rum med utsikt.
Efter att ha ha blivit tömd på blod i omgång ett nere på akuten, så var det dags för omgång två nu. Dom kollade även blodtrycket här uppe och inte var det lägre än där nere.
Jag blev förvarnad att jag någon gång under dom närmsta tolv timmarna skulle på skiktröntgen. Ha men blev jag lurad då. Det tog typ en halv timme så blev jag transporterad dit i en stol med hjul och snabbt in i röntgenrummet, upp på britsen och sedan in i maskinen.
Sedan upp på avdelningen och gjorde mig iordning för kvällen, klockan var ju ändå så runt nio på kvällen.
Skiktröntgen visade inget som kunde åstadkomma yrsel. Sedan så har jag fått gå igenom två tester med sjukgymnaster det första var vingligt och det idag var bra. Jag var på Magnetröntgen igår, det gick lika fort som att komma på skiktröntgen. Och i kommande löneförhandlingar så kan jag faktiskt säga att jag har bevis på att huvudet inte var tomt. Inte hittade dom något annat fel heller direkt som kan kopplas till min yrsel.

Alla här är otroligt trevliga och vänliga, proffessionella och engagerade. Det känns tryggt att få vara kvar här ytterliggare ett dygn, trots att jag helst skulle vilja vara hemma hos Huskorset och Blonda Lena.
Men om allt blir som det är tänkt så kommer Stadspojken tillbaka till Residenset imorgon.

Epilog:
Jag kan bara konstatera att jag är en oerhört lyckligt lottad människa som bor här med tanke på den fantastiska vårdapparat som finns i Västerbotten och inom Landstingets alla väggar. Tusen tack ska ni ha allihop på Akuten, Strokenheten, Röntgen mm Vad skulle vi göra utan er!!!!

Och en annan sak nu när våren kommer med stormsteg. Ta det försiktigt där ute i logarna och headbanga inte till Sven-Ingvars

2 kommentarer

  1. Medmänniska

    Det behövs många som dig som brinner för ungdomarna och deras fritidsgårdar! Men även om man känner sig som 20 så tar åldern ut sin rätt och det gäller att ge sig själv egentid också! Inte många som vet hur jobbar. Vad stort sker, sker tyst! Var rädd om dig!

  2. Hans & Gerit

    Vi förstog av Maggis blogg att läget var allvarligt när du till och med nobbade din dator. Skönt kan det dock vara att det inte är något fel på dig, du är numera vad jag förstår grundligt kontrollerad. Ta det nu lugnt och krya på dig, det finns många som behöver dig.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.