Michael Noren, Ånäset

Stadspojken

Äventyrens tid, likheter eller hur det nu kan te sig

Under några dagar har Stadspojken varit och förberett för ett ungdomsutbyte i Frankrike eller närmare bestämt mitt i en skog utanför staden Poitiers. Detta är det tredje utbytet som hade sin start i Ånäset på sportlovet förra året. Vi är tre länder som fortfarande är kvar samt att man från Frankrikes sida hr bjudit in en organisation från södra Spanien.

Efter att ha varit på denna vända till de förlovade ostarnas, sniglarnas och stekta ankornas land, så slås man av hur lika vi är trots våra olikheter.

Dom har kläder på sig av ungefär samma slag som vi, dom lyssnar på musik, ser på Tv, äter mat (dock lite annorlunda än våra nationalrätter Palt´n, Strömmingen, Lappskojs mm). Förvisso så pratar dom engelska på ett annat sätt än vi men vill man bara förstå varandra så är språkbarriärer inget oövervinneligt problem.
Stadspojken fick en möjlighet att träna på sin fantastiska skolFranska eller som min fröken sade för snart ett kvarts sekel sen "Ja Michael du gjorde bra från dig på sista provet så du får en 1a istället för streck (liggande). Jag har förvisso tillbringat ett antal veckor i dom franska alperna när jag var mellan 20 o 27. Där lades grunden till den vokabulär jag kan idag.
För mig så har Frankrike en stor plats i mitt Kulturgeografhjärta tack vare stadsplanering, pampiga gator, gotiska Katedraler och andra fantastiska byggnadsverk såsom den gigantiska Grande Arche i La Defense..

Jag hade förmånen att få åka till Paris när jag pluggade på Kulturgeografen på Umeå Universitet. Jag och mina kursare hade turen att få göra denna resa tillsammans med en Frankofil till lärare.
(Frankofil är en beteckning för en person som inte är fransk, men hyser stort intresse för det franska språket och den franska kulturen.)

Han hade ordnat med en mängd intressanta träffar med kollegor på universitet i Paris och andra exkursioner i regionen upp mot Reims (Champagnedistriktets huvudstad).

Det som vi alla reagerade starkast på var all dessa krigskyrkogårdar som finns i Frankrike. Både från 1a och 2a världskriget. Det kunde ligga upp emot 15-20000 på en och samma kyrkogård och alla kors stod i raka led, såsom träden i en olivodling.

Denna gång så hann jag bara med att besöka två katedraler och vandra omkring i Paris några timmar innan snabbtåget tog oss 36 mil på lite drygt 2 timmar.
Det är ett sådant tåg som vi skulle behöva ha i direkt anslutning till dom tre tätorterna i denna kommun. Och inte som regeringen nu gör lägga denna tanke i malpåse för att kunna lyfta den på nytt om 10 år eller så.

Till er som funderat på om jag åkte på min arbetstid eller inte så kan jag härmed meddela att jag tog ledigt från jobbet för att fara. Det samma kommer att ske när jag åker med ungdomarna på utbytet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.