Sällan har väl Residenset, under vår ägo,  varit så omgärdat av denna naturprodukt som i år. När man tror att all snö har kommit och det bara är att blicka mot våren, solen o värmen så slår Tor eller Zeus till igen. Den gångna helgen så slog snöskottarna m Patrik i spetsen till två gånger mot Residensets uppfarter och garageplan. Jag tror mig veta att detta har inte inträffat tidigare under de fem år som Residenset varit i Familjens ägo.

Men men det är bara att konstatera att man ska inte tro att det blir sommar om inte nån sätter fart, och det lär ju inte hända här uppe på minst en dryg månad till. Konstigt att man kan låt lura sig själv bara för att temperaturen stiger från -29 till "bara" -9 så är det vårkänslor som börjar rulla in. Kvar är ju en snörik påsk med skidåkning och skoterturer, sittande i en snödriva och sippa på något gott i glasen och bara ta emot den eventuella sol som leker tafatt med oss.

Stadspojken som förutom i sin proffession har hand om Fritidsfrågor och Fritidsgårdar tillika är kommunens skoterledsansvarige kommer ha ett digert uppdrag innan vintern är slut.

Han ska ha hunnit kolla uppdragna skidspår, spolade isbanor samt titta på hur skoterlederna sköts i kommunen. Allr detta för att kunna betala ut driftsbidragen till dom berörda byarna/klubbarna. Nu skulle ju Stadspojken vara helt assimilerad som landsbygdsbo och haft en skoter på garageplan. Men så ser inte verkligheten ut, Stadspojken är skoterlös och skall så förbli.

Men han känner ingen större saknad efter detta fortskaffningsmedel heller i dagsläget. Möjligen att det finns ett större sting av saknad när solen tittar fram och det är runt -4 till -10. När temperaturen har glidit ner mot -30 så har detvarit skönt att inte ha haft några extravaganzer på gårdsplan.