Jaa då blev det en skidåkningshelg för Stadspojken detta året trots allt. Vem kunde ana detta nu när påsken är passerad med råge o snön har börjat krypa ner i dikena. Jag hade möjligheten att åka med Urban, mellangrabben, vecka 1, vecka  5, vecka 7 o vecka 11. Men det ville sig inte att det skulle passa in. När Urban sedan frågade mig om vi skulle åka iväg v15 så sade jag ja ivrigt påhejad av Huskorset.

Vi for i torsdags upp till Kittelfjäll, på vägen upp så regnade det vid ett antal tillfällen och oron för en misslyckad helg började gnaga i bakhuvudet. Efter en resa som kändes som om den aldrig skulle ta slut så kom vi så fram till Hotell Kittelfjäll. Vi kastade in packningen på rummet och drog snabbt iväg till frosseriets högborg – restaurangen. Redan där sattes ribban för matintaget under helgen.

Nog har Stadspojken känt sig konstant mätt, men det har varit en hel de intressanta kulinariska rätter såsom hemgjord hamburgare o chilligryta på Kittelparken, en hel del spännande såser till middagarna, men höjdaren var en Whiskypepparsås. Den skulle man haft receptet på, du kanske har ett bra recept att skicka till mig.

Första dagen så var vi snabbt ute i backen och snötillgången var det inget fel på men det var hårt och isigt. För en så vältränad kille som Stadspojken var det en utmaning mest hela dagen. Efter en 5 åk från vänster till höger så var det dags för lunchen i Kittelparken.

Vi satt ute och åt i solskenet. Då inträffade det som inte skulle få hända, ryggen började stelna till. Efter att ha blivit utlurad ytterligare några gånger i dom svarta puckliga pisterna så bestämde sig Stadspojken för att nu var det färdigåkt. Urban fortsatte att åka och jag drog mig tillbaka till vårt hotellcrib.

Efter att ha sovit ett par timmar så blev det middag och sedan ner i källaren för en efterrätt. Till efterrätt så tog vi en 4a Lagavulin 16yo och en Yamazuki 12yo. Det är intressant hur dominerande kungen, Lagavulin, är jämfört med anna whisky. Efter att ha suttit och smuttat på dom gyllene dryckerna och lyssnat på bra Livemusik så kallade kudden vårt namn. Stadspojken var en slagen hjälte som denna natt kröp till sängs. Ryggen såg ut som ett parentestecken och ville inte vara med.

På lördagsmorgon så rörde sig Stadspojken som om han vore en 30-40 äldre version av sig själv eller som ringaren av Notre Dame. Det var bara att fylla sin kropp med piller och lägga sig igen och hoppas att dom skulle sträcka ut krampande muskler och annan ömhet eller i alla fall få dom att slappna av, men icke att det ville ge med sig. Detta kunde jag konstatera efter att ha sovit som ett barn, totalt utslagen av dom knockoutpillren Urban gav mig.

Framåt sena kvällen långt efter både lunch och middag så kändes det som om kroppen skulle drabbas av liggsår. För hur van är man att tillbringa närmare ett dygn i sängen i mer eller mindre ett sträck.

Idag så kändes kroppen sliten men jag gav mig ändå ut i backen under en dryg timme och fyra åk senare så tyckte ryggen att Stadspojken gjort sitt i pisten för detta år.

Har man då lärt sig något av detta tro.

Jo, att man skall börja ta tag i sig själv och kroppen. Nu måste det bli andra bullar av, jag ska minska mitt omfång och totala vikt kraftigt samt att jag ska ta och se till att få en schysst grundkondition som ska vara betydligt bättre än det som erbjuds idag.