Idag har Stadspojken som även är ansvarig Tjänsteman över kommunens skoterleder varit ute o granskat ca 33% av dom officiella skoterlederna.

Jag fick låna en demoLynx från Johanssons Maskin i Sikeå. Mina guider för dagen var Dick Kramer, Peter Jonsson och Christer Dahlberg. Vi skulle ta en sväng från Sikeå via Robertsfors, Överklinten och upp till Åkullsjön. Sedan vidare till V. & Ö Sjulsmark över Åkulla till Bygdeå för att sedan återvända till Sikeå via Robertsfors.

Jag som är en ”OERHÖRT VAN” skoteråkare, dvs jag körde sist för två år sen, var beredd på en häftig utmattningsrunda.

Grabbarna med Dick i spetsen passade på att kolla om Tjänstemannen hade kört skoter tidigare genom att både köra fläckvis snabbt och trixigt men även "klättra i berg"

Men Tjänstemannen som även har en vinnarskalle från tid till annan ger sig inte i första taget. Jag tog rygg på Dick när han gasade iväg efter lederna och likt Gunde Svan så bet jag mig fast i bakhasorna på honom. Halvvägs upp till Överklinten så var det ett femtontal renar på vägen som trodde att det var matexpressen som kom när vi kom farande på leden. Dom rusade med oss ett antal hundra meter innan dom

kanske insåg att det inte var mat eller husse som var på väg. Mitt ute i ingenstans så fick vi möte av en skidåkare i en landslagsliknande dress. Vem det var vete tusan men det var ett tufft jobb an haft att följt den ledsträckan (7mila-spåret)

I Åkullsjön skulle jag få mig lite kaffe o smörgås som grabbarna hade med sig. Men innan dess skulle Stadspojken utsättas för ett nytt test, bergsklättring. Vi tog oss upp efter en ledsträcka som inte körts så mycket hittills i vinter. Nog var han något snopen den där Kramer när jag tätt i rygg på honom parkerade på toppen.

Kaffet och smörgåsarna satt fint när vi satt där uppe och beundrade utsikten. Vi diskuterade en hel del kring leder och skötseln av dom samt hur olika lederna ser ut i kommunen. Jag fick även en inblick i dessa ”cowbojsares” fritid som är väldigt fokuserad o hängiven till att hålla leder öppna för allmän skotertrafik runt om i kommunen.

Efter en 15-20 minuters paus så var det dags igen. Nu skulle vi ner för berget och det var ju rooligt med immiga glasögon. Hela resan utför var som i dimma, men även detta gick bra.

Mellan Åkullsjön o V Skjulsmark så insåg jag att det enda som kan hålla lederna öppna är skotrar med sladdutrustning på grund av bredden och alla broar som vi körde över. Men jag stötte också på ett namn som jag hört talats om – Guldleden – skoterleden som ska kunna transportera skoterfolket mellan Bygdeå i öster till Ammarnäs i väster.

Jag trodde att detta var en helt ny ide men kunde via Google konstatera att det fanns redan en led 1999 som skulle gå mellan Robertsfors och Slagnäs via Kalvträsk. Men det gör ju inte leden mindre intressant. Detta kan ju komma att bli en viktig del i den upplevelseturism som man vill se mer av i Västerbotten.

Hemma hos herr Kramer så fick lag se ledskotern som han använder. Den har inte mycket likheter med de 4takts skotrar som nu börjar bli mer o mer vanliga på lederna. Den påminde mer om en i media känd maskin – en Ockelbo 300.

Vi tog oss vidare till Bygdeå där vi åt lunch och sedan norrut tillbaks till utgånspunkten – Johanssons maskin i Sikeå. Mätaren visade på lite drygt 10 mil dvs lika långt som jag tidigare sammanlagt i mitt liv kört skoter.

Det enda som nu saknas är en vinst av något slag så tror jag nog att det även kommer stå en maskin eller två utanför Residenset