Kalvdans. Gott med blåbärssylt till. 

På ett sätt så finner jag det ytterst skrattretande men ändå så otroligt tragiskt. Vi vet inte längre vars vår mat kommer från och hur den hamnar på vår tallrik, samt vem som gör den.

Jag brukar läsa vk på internet och speciellt då Nordmalingssidan. Där brukar jag läsa både applåden och "tyck till" samt kommentarer till artiklar. Applåden har jag skrivit själv någon gång, någon artikelkommentar har jag också skrivit men jag brukar inte skriva i "tyck till". En av anledningarna till att jag inte skriver i "tyck till" är att diskussionerna brukar bli rätt låg emellanåt.

Hur som ,slakteriets varande eller icke-varande i Nordmaling är ju tydligen rätt hett område, i alla fall på "tyck till". (http://vk.se/nara/nordmaling?tyck-till) På ett slakteri, oavsett vad man tror, sker slakt. Med andra ord: Man tar livet av djur enligt det sättet som vi har lagstiftat kring detta i Sverige. Av vad lagstiftningen framgår så görs detta på det absolut bästa möjliga sättet för djuren. Djur slaktar vi för att vi äter kött, hamburgare, mm. Därefter kan man diskutera hemslakt, mm men det är en helt annan diskussion.

På ett slakteri kan man ha en styckningsavdelning och så kommer det mest troligen att bli i Nordmaling också. Det är så svårt att leverera hela djur. Det är inte så många som vill ha en hel ko/tjur i sitt kök, slaktvikt 300-400 kg med ben som man dessutom ska inhandla på mataffären och försöka ta med sig hem. Kanske tom på en cykel. Ohållbart.

På ett charkuteri gör man korv, rökta/kokta skinkor, mm och det behöver inte alls vara på samma ställe som slakteriet. Inte ens samma företagare heller. 

Därefter hamnar varan i affären. 

Ska vi äta kött så behöver vi alltså både bonden som föder upp djuret och sen slakteriet som ska slakta och stycka djuret så att handlarna sen kan köpa köttet för att sälja det vidare till konsument.

Har man då dessutom några vilda djur som äter upp maten för bondens djur (http://www.vk.se/574209/far-skjuta-kronhjort) så skapar det problem: Våra egna djur blir utan mat. Det vill inte jag i alla fall. Om andra tycker att det är ok så är det helt upp till dem, men så vill inte jag ha det i alla fall. Då får man endera ha lite tur, som vi har, att bo på sidan om viltstråken så att de vilda djuren inte hittar dit i första taget och att kunna skjuta vilt under ordinarie jakttider. Eller så får man göra det man kan för att skydda maten till sina egna djur. När ingenting som man gör fungerar så måste man få skjuta bort några djur, tyvärr. OM man har gjort tillräckligt eller inte bestämmer länsstyrelsen och de är inte lättvindiga i den här frågan.

Kunskapsgalpp ifylles gärna av både handlare och bönder men även av slakteriets ägare – när han/hon är klar. 

Personligen är jag mycket tacksam över slakteriet i Nordmaling. Då slipper jag köra djuren så långt till slakteriet och det vore det allra bästa både för dem, för mig och för miljön.

NU ska jag ta ut kalvdansen ur ugnen. Ha en bra dag!

Trött, nybliven mor, Kajsa, som precis hörde Leif öppna fodertunnan.

Hon lämnade ifrån sig en del råmjölk som min mamma ska få och göra kalvdans på. Hoppas det blir gott. 

Kajsa har fått en kille idag. 

Ja, ni kan ju lätt enkelt gissa vad jag fått idag. Här är några av de snyggaste. Alla är givetvis till salu.

Mjukt, lockigt skinn med lång lugg i två olika färger. 

Mörkbrunt, mjukt, lockigt skinn. Det är två olika färger i det här skinnet också. 

Detta skinn är ”to die for”. Lång vit lugg över hela skinnet med två olika förger i topparna: Brunt och grått. 

Mönstrat skinn med kort lugg. Ligger ovanpå andra skinn.

Mönstrat skinn med kort lugg. Ligger ovanpå ett vitt skinn.