Ett urbota korkat system

Av Helena Westerlund, 30 november 2010 kl 12:09, 3 kommentarer

Igår ringde jag hälsocentralens bokningstelefon redan 6.30 för jag behövde verkligen en tid hos en läkare, helst på eftermiddagen då vi skulle ha företagscoachbesök på morgonen, kl 9.

En timme senare ringer de upp och jag får två tider att välja på. TVÅ tider och klockan är halv åtta! Hur kan det komma sig? 8.30 eller 9.45. Ja, 8.30 passade bättre då coacherna skulle komma kl 9. Sambon var ju också hemma. I min enfald trodde jag att jag fått en läkartid. Jag hade snuskigt ont i halsen sen drygt en vecka tillbaka och det blev verkligen inte bättre. Det blev bara värre och jag hade ont både på insidan så som utsidan. Det var näst intill omöjligt att svälja, äta och prata vilket jag försökte tala om för distriktssköterskan i tidsbokningen.

Väl på hälsocentralen fick jag träffa en distriktssköterska. Det är absolut inget fel på dem och de kan mycket men får inte göra så mycket i slutändan ändå. Nu konstaterade hon att jag varken hade Streptokoccer eller körtelfeber så jag var liksom ändå tvungen att träffa en doktor. Nähä?? Det hade jag försökt förklara i telefonen redan när jag ringde. Det tog henne en timme av min tid att inse det.

Givetvis så finns det nästan inga tider att få tag på till läkaren så pass sent på dagen. Nåja, klockan var bara 9.30 men det är sent när det gäller att boka läkartider men jag fick en tid sent på eftermiddagen. Det var bara att köra hem, halsont, ont i huvudet, eländig och dan för att göra om samma resa senare på dagen. Det blev 2 resor, enkel väg 1 mil med en urusel förare för att man inte kan boka tider ordentligt med en gång.

Sparar det resurser? Ja, det kanske det gör, men för vem då? Knappast för patienten som ska träffa både en distriktssköterska och sen en läkare. Patienten ska ta sig två svängar till Nordmaling samma dag i varierat uselt skick. Miljömässigt med kallstart av bilar, etc. Inte alls resurssmart. Kan man "undvika" en del "onödiga" läkarbesök? Ja, det är klart att man kan men belastas inte distriktsköterskorna så otroligt mycket mera istället då?

Hallå sjukvården! Boka in tider hos rätt personal med en gång istället för att boka in flera tider för patienterna.

Det visade sig att jag hade en halsböld och jag fick penicillin. Det tog max 10 minuter att konstatera det. Hade nog varit vettigt att ha gjort rätt från början – eller åtminstone tänkt någorlunda rätt.

Viktutmaningen har startat igen!

Av Helena Westerlund, 27 november 2010 kl 12:00, Bli först att kommentera

Det är ett härligt gäng tejer som går viktutmaningen! Vi började i onsdags igen. Vill du vara med så passa på nu innan jul för nästa grupp börjar i februari 2011.

För mer info och för anmälan: wlc.vagentillhalsa.se

Skinnen har kommit!

Av Helena Westerlund, 27 november 2010 kl 06:40, Bli först att kommentera

…men de ligger i Umeå hos mamma och pappa. Jag ska hämta dem idag före eller efter dopet av Manfred, barnens kusin.

Skinnen hamnade hos Schenker i Umeå och skulle köras ut till oss efter det att vi betalat – om vi inte hämtade dem. Jag betalade fort som ögat, ringde pappa och hörde om han kunde hämta dem och sen ringde jag upp Schenker. Då var det bara att hämta ut dem!

Undrar om mamma har tjuvkollat? Jag vet att hon är nyfiken på dem..

Foton kommer!
Vi finns på Gamlia den 4-5 december för att sälja dem så passa på att komma förbi då eller hör av dig till mig så kan du få titta på dem här i Bredvik istället.

Veckans adrenalinkick

Av Helena Westerlund, 25 november 2010 kl 20:24, 1 kommentar

Ja, det är exakt vad jag fick i tisdags när jag körde hem traktorn och traktorvagnen från Mo till Bredvik. Det var på kvällen. Traktorn är rätt stor och väger ca 5 ton. Det gör vagnen också, utan bromsar och utan lyse. Inte alls kul.

Vägen från Mo till Bredvik är bra – för en bil. Rätt doserad i varje kurva, inga speciella gropar, osv men med traktor (utan dubb) med boggivagn på flera meter (ryms runt 20 balar på den) som är lika tung som traktorn så är det rätt så spännande. Eftersom varje kurva lutade så tyckte jag bättre om vänsterkurvorna än högerkurvorna. I vänsterkurvorna hamnade jag i och för sig längre in på vägen men i höger så kändes det som om jag höll på att hamna i diket.

Genom samhället gick allt bra. Det är fina vägar, rakt och bra.

Från Nordmaling till Bredvik är en spännande resa. Speciellt på vinterföre. Sommartid och dagtid så ser man i alla fall alla gropar, gupp och hål men vintertid och mörkt ute? Nä… Då ser man ingenting.

Som mest körde jag 21 km/h. Traktorn mäter exakt hastighet med en decimal. 21 km/h var topphastighet efter Bredviksvägen. Pga alla gropar, hål och gubb så håller man ständigt på att slå huvudet i taket på hytten. Stolen fjädrar lite också och det gör ju inte saken bättre. I snöskopan som jag hade på traktorn fanns pallgafflar, fälg till ett lastbilsdäck och 4 pallar. Pallarna höll på att fara av mer än en gång. Efter den vägen höll jag på att "hoppa" ner i diket istället.

Men inget ont som inte för något gott med sig: Bredviksvägen är inte doserad så den lutar ingenting!

Väntar skinn

Av Helena Westerlund, 24 november 2010 kl 20:18, Bli först att kommentera

Jo, alla väntar vi på något och just nu väntar jag på skinnen som skulle vara klara i slutet av november. Det är ju nu det men än så är det några dagar kvar. Det ska komma 17 skinn. Ett har en slaktskada. Det vet jag men resten?? Ska bli spännande att se. Alla ska vara plädskinn (klippta till 35 mm ullängd). Det går att få de ännu kortare om man vill samt infärgad men just nu vill jag ha 35 mm. Det kommer att vara olika färger på skinnen men jag vet inte alls hur de ser ut.

Vad vill du ha? Vad tycker du bäst om? Vart vill du ha dina skinn? Syr du av dem? I soffan? På golvet? Att ha i sängen? Till bebisen i barnvagnen? Berätta!

Vill haaaaaaa!!!! Vill ha! Vill ha! VILL HA!

Av Helena Westerlund, 23 november 2010 kl 20:15, 2 kommentarer

Jaha, vaddådå?

Satt och lekte med brorsans iPhone 4 och jag vill ha!
Skulle passa mig perfekt med en liten minidator och telefon i ett och jag gillar iPhone-konceptet bättre än Android samt att de ligger flera år framför!

Jag har alltid telefonen med mig. Tänk att få ha en kalender med sig där man är. Som är stor nog och som fungerar alltså. Lättöverskådlig kalender. Tänk att ha ett vettigt internetscript som gör att det går att surfa trots att man inte har appar, etc för just den sidan och det skulle underlätta i fårhuset med användandet av fårprogrammet Elitlamm. Göra inbokningar och skicka Herbalife-presentationer med en gång för jag kommer inte ihåg att göra det sen. "Sen är aldrig" är vanligaste Larsson/Westerlund-ordspråket. Beställa produkter med en gång, etc. Det går inte på en vanlig mobiltelefon för den kan inte hantera lösenord *urk*

Just nu känns den bara omotiverat dyr. Det är mitt stora minus. Det är så stort just nu att det täcker alla fördelar den kan ha… 🙁

Shopping

Av Helena Westerlund, 22 november 2010 kl 20:35, Bli först att kommentera

Attans vad fort man kan spendera ett par kronor, eller rättare sagt tusenlappar.

Jag, Leif och Isabelle var på stan en dag och passade på att äta lunch på Viktoria. Servicen var härlig. Att bli serverad maten till lunch utan att få den slabbigt uppkastad på en tallrik, ala skolkök var helt otroligt. Trevlig personal, snygg inredning. Lite väl snygg med tanke på sällskapet. Jo, det var inte alls så spännande att äta lunch där med Isabelle. Kändes mest som en stress faktiskt. Jag och Leif skippade kaffet på maten helt och bara försvann ut! Jag rekommenderar helskarpt ett besök där och det är marginellt dyrare än att ta en hamburgare men för guds skull: Lämna 1-åringar hemma!

Innan vi var där passade jag och Isabelle på att köpa en snygg liten jacka till henne. Hon var så söt, lilla vännen. Hon gick raka vägen fram till jackan som hon ville ha (och som mamma tyckte var bra), klappade på den och log. Vi provade en och den passade perfekt. PROBLEM! Hur får man av henne jackan? Det gick men inte utan gråt och tandagnisslan men hon fick igen den så snart den var betald. Isabelle är jättenöjd med sin jacka.

Lilla, lilla lammet

Av Helena Westerlund, 22 november 2010 kl 12:34, Bli först att kommentera

När vi kom ut i morse så bräkte det så ynkligt mitt bland alla hungriga tackor. De bräkta också men det lilla, ynkliga ljudet genomljöd i hela fårhuset.

Helt oförberedd förstår jag att vi har fått lamm under natten. Ett eller två? Eller rent av tre?

Där ser jag det lilla, hopkrupna lammet som fortfarande har navelsträngen hängandes mitt i magen. Det är inte blött men heller inte torrt. Jag söker febrilt efter mamman men hon svarar inte lammet. Hon är så hungrig efter ett jobbigt pass så hon bara äter. Lammet går runt och luktar på tackorna för att leta reda på sin mamma. Ingen bryr sig speciellt mycket om lammet. Det fryser.

Jag ser att det är en liten svart kille med några få vita hårstrån mitt på huvudet. Jättesöt! Jag vet med en gång vem som är far till det lammet. En tjuvbetäckning.

Ganska snart så svarar mamman. Hon har ett dovt, djupt, bullrande bräkande. Det där speciella "prata med mitt lamm"-bräkandet. Hon tar väl hand om lammet. Jag stänger om dem så att de får vara ifred och ger henne massor av mat och vatten. Snart bygger jag upp hennes varmbox med vattentank på 1 m3 och värmelampa samt några grindar runtomkring så att de får vara ifred. Hon får mera mat, vatten och även kraffoder.

Jag går in en sväng och när jag kommer ut ser jag att han diar så fint så de verkar inte behöva någon hjälp.

Stugan

Av Helena Westerlund, 21 november 2010 kl 20:13, Bli först att kommentera

Vi har en stuga en bit uppåt i landet. En stuga i de norrländska, mörka skogarna (nåja, nu var det mest kalhyggen). Vi köpte den medan vi fortfarande bodde i stan. Då hade den allt som jag/vi behövde emellanåt: Lugnet. Tystnaden. Enkelheten. Ensamheten. Avstånden. Naturen. Vinden. Tallarna.

Sen vi flyttade till Bredvik så har allt som vi sökte i stugen här hemma. Varför ska vi då åka dit?

Igår var vi upp. Klart att det väckte en massa minnen. Minnen av de två äldsta barnen när de var små. Minnen av Yakov, (vår förra jakthund). Minnen av myggnät i fönstret så att man kunde höra vinden susa i träden om nätterna och den lite kyliga luften. Minnen av njutningsfulla stunder och minnen av mindre njutningsfulla stunder. Minnen av hur vi gjorde om där och varför. Minnen av när vi köpte vedspisen och när vi satte in den. Minnen av fester med vänner och minnen av ensamma stunder. Minnen av jakt och jaktfester. Minnen av människor som man bara träffar där. Minnen av hur vi vevade upp vatten ur vattenbrunnen och minnen av hur vi kämpade med att få vattnet i huset att fungera. Många, många minnen men just bara minnen.

Det känns som om det är en tid som är förbi. Idag längtar jag efternsus, rörelse, människor, aktiviteter, att bara kunna få sitta och titta på människor som går förbi. Idag vill jag hellre ha en lägenhet i Stockholm att fly till. Jag köper den vilken dag som helst och priset hade varit densamma som det vi gav för stugan i de norrländska skogarna.

RIP Windy

Av Helena Westerlund, 20 november 2010 kl 21:42, Bli först att kommentera

Nu har den lilla hästen fått vandra vidare. Det var nog en hyfsat bra dag för henne. Hon fick lugnt och stilla gå ut ur hagen, verkade inte ha speciellt ont och var inte irriterad för att få gå iväg heller. Jag stod och kliade henne och sen föll hon till marken. Lugnt och stilla.

Emilia grät floder när hon fick höra det men så kom hon fram till att Windy var i himlen med sin mamma och att det var sommar där jämt. Och i himen fyller Emilia alltid år (född i juli) men aldrig Linda (född i november).

Fascinerande hur barn hanterar sorg ändå. Visst kommer det tårar och saknad lite nu och då men allt är så självklart ändå.