Detta är vårt sista inlägg för detta OS som har varit helt fantastiskt att vara på. Vi hoppas att ni har haft lika roligt där hemma när ni läst VK och vk.se som vi har haft här borta.

Ändå tycker vi nu efter 17 dagar att det ska bli lite skönt att få resa hem. Det ska bli skönt att återigen få gå i vanliga kläder. Här har vi gått i täckbyxor och superunderställ i princip hela tiden. En till två timmar varje kväll har vi svidat om för att gå ut och äta.

Både ur svensk och västerbottnisk synvinkel tycker jag att detta OS har varit en fantastisk upplevelse. Det blev kanske inte ett nytt Turin. Men det var bra nära.

Tack för detta OS. Nu ska vi packa våra väskor och påbörja den långa färden hem.

Här står jag framför Vancouvers OS-logo som heter Ilanaaq och är inspirerad av stenformationer, inuksuks, som är gjorda av innuiter.

Det går ju att förstå tanken och inspirationskällan till det. Däremot är det svårare att förstå tanken bakom symbolen till OS i London 2012. Den ser mest ut som att Lisa Simpson suger av någon.

Det finns facebookgrupper med rätt många användare på det temat också. Jag är själv en av drygt 61000 medlemmar i  gruppen: "The London 2012 Olympic Logo looks like Lisa Simpson giving head."

Vad tycker ni själva?

Jag kan fastna för olika saker som nästan blir som ticks. Just nu är det franska som gäller.

På vårt rum är bilden på engelksspråkiga kanalen CTV rent ut sagt usel. Därför har vi tvingats se mycket OS på en franskspråkig kanal. Kanada är ju tvåspråkigt som bekant.

Själv sitter jag framför tv:n och skriker högljutt samma franska fraser som kommentatorerna.

– Etats Unis. Buuuut. Un-Zero.

Det här är väl antagligen ett led i min bokstavskombination. Men på den positiva sidan kanska det kan bli så att jag pratar flytande franska när jag kommer hem. Så mycket har vi tittat på den franskspråkiga OS-kanalen.

’

Oj, vad nära. Stod in i det sista och hoppades på ett brons till Maria PH. Lite för bra åkare framför sig och ingen tur med uråkningar. Ändå, ett strålande slalom av Mariehemstjejen som föll med flaggan i topp.

Inför gruppfinalen mellan Finland och Tre Kronor gick snacket att det var bäst att lägga sig för att få en enklare väg till finalen. Tre Kronors väg skulle ha gått via Slovakien och Kanada. Finlands gick genom Tjeckien och Kanada.

Undrar om finnarna så här i slutet av den första perioden mot USA känner att det var enkelt?

Ser att min idol lämnar Plus. Inget kommer bli sig likt på SVT då Sverker lämnar Plus. Har själv funderat på ny karriär. Kanske jag söker jobbet. Att ta italienska fotografer i örat borde vara en merit. Hård men rättvis är mitt motto.

Vaknar upp till ett riktigt skitväder här i Whistler. Snö och regn om vart annat. Tittar ut och inser att idag blir det riktigt svårt att ta någon BRA bild. Förutsättningarna med väder och att jag inte får komma in i själva banan gör det svårt. Försökte nu på morgonen att tjata till mig den blå armbindel som är biljetten in i själva pisten men trots VK:s räckviddsmätningar är vi som en mygga i det här sammanhanget. Tråkigt då jag annars är laddad till tårna för att fotografera. Glädjen är tillbaka.

Noterade också på morgonen att bussen hit inte gick igenom någon bombkontroll. Första gången. Är OS snart slut?

Dock kan Anja rädda dagen. Medalj idag och läget förändras. Hoppas på det!

För någon dag sedan var det två kanadensiska tjejer som vände sig om efter mig och Tobbe och ropade:
– Are you from Saskatchewan?

– No, svarade vi.

– Okay, sa de och gick vidare.

Nu börjar jag så smått undra om det är nån slags kanadensisk motsvarighet till när nån i Umeå säger:
– Är du från Grubbe?

Stackars, stackars Frida. Tårarna var nära då vi träffade henne i mixedzone efter förlustmatchen mot Finland. Annat var det i Turin. Då kunde Frida Nevalainen knappt stå still av all glädje. Fyra år till nästa stund av uppmärksamhet. Inte lätt att hålla på med damhockey.

Jag hade bänkat mig för att se den upphaussade kvartsfinalen mellan Ryssland och Kanada. Tyvärr blev det inte så mycket till match eftersom ryssarnas målis Jevgenij Nabokov spelade som en juniorkeeper i mål. Han är normalt en supermålis men måste ha gjort sin sämsta match på flera år. Tack för den.

Det svider lite extra för mig som är en stor kanadahatare när det kommer till hockey. Om ni såg matchen och såg när Ryan Getzlaf hängde ut från båset för att skrika okvädningar rakt i örat på en ryss som blev tacklad i närheten av Kanadas bås, då förstår ni.

Jag beundrar den fighting spirit Kanadas spelare har men i övrigt avskyr jag allt som har med det landslaget att göra. Men det är inget nytt. Precis som att Kanada som världens mäktigaste hockeynation alltid ser till att få fördelar både på planen och utanför. Inget nytt. Så är det. Det är bara att acceptera. Och avsky…

Jag gillar verkligen det här landet och älskar deras genuint trevliga befolkning. Men deras hockeylag. Uäck!