nyckhålsmärkning..

 Så nära men ändå så långt bort, såg dig genom fönstret och jag tror baske mig du smålog…utrymmet där du befann dig lystes upp av ditt blixtrande hånleende. Du brukar vara så len i mina händer men nu finns ingen lenhet kvar bara ilska…förbaskade mig som glömde dig så totalt…mina ögon blir tårögda då jag ser dig så här på avstånd, du dinglar så vackert med lilla utsmyckningen som hänger nedtill, den sveper fram och tillbaka i takt med att jag lönlöst slår näven i biltaket och förbannar mig själv över min glömska…akut hjälp i form av mamsen kontaktad…måste ju ha en nyckel tydligen för att komma in i bilen…låsa gick dock alldeles förträffligt utmärkt att göra innifrån….