Har sneglat förstrött åt ditt håll, känt din dragningskraft påverka mig som om det vore dags för bjudning till nobelmiddagen med efterföljande bal…har stått emot dina enträgna försök att locka mig i din fälla, du har använt dig av list och nästan oemotståndliga lockrop…känner mig stolt som en älgtjur som gäckat jägare under ett par jaktsäsonger utan att ens fått en pipa riktad mot mig…likt förbaskat så åkte jag dit idag, och det med besked….du skrek ut din frustration över att ha lyckats, ilröda siffror mötte mina sömndruckna ögon som med ens blev varse det jag endast trott i mina mörkaste fantasier…nu har du gjort ditt för ett bra tag framåt, ska ta och gömma dig i en skrubb mörkare och rymligare än centralbankvalvet i washington…våg jäkel, våga inte visa ditt hemska anlete här på ett bra tag framåt…å snart är det juletid också…hmmmm…

Ingen kan som du ”kicka” igång tröskverket till huvud…harmonin som du skänker är som ett kantarellställe som är gulare än solen..anletet under näsan tenderar att växla från molnighet till strålande högtryck på ett sätt som skulle få SMHI att stumna och inte återfå talets ljuva gåva på ett par årstider framåt…kan krydda dig med så mycket för att få ut än mer från dig men då är frågan ifall det verkligen behövs?..under alla mina dagar som vuxen så har jag under vissa perioder aldrig haft några problem att klara mig utan dig, men nu som giftasvuxen så har de dagarna minimerats till enbart ett fåtal…du är oemotsägligt oemotståndlig och det är en ära att få ”ta” dig för fjärde gången på en timma alldeles strax…du får min ”återhämtningsperiod” att strunta i återhämtningen helt enkelt…tack morgonkaffet för kicken och riktar även ett tack till magen som än så länge verkar palla trycket…ännu en dag av tacksamhet alltså..trevlig lördag på er därute

Jag trodde du var borta för alltid, har inte känt av din närvaro på evigheter. Saknaden har inte gått över till någon sorts åtrå heller, så jag kan inte direkt säga att du är eller varit efterlängtad…du får mig att känna mig duktig på ett sätt som är bra för mitt ego, den saltiga smaken som jag känner från dig får mig att bli upprymd på ett exalterat och bra sätt. Visst kan det gå lite lätt överstyr ifall det skulle hända för ofta och visst blir man lite irriterad över de gånger du får mina ögon att svida men va fasen svett är bara ett tecken på att man iallafall försöker så svett on…

Som om jag vore en köttsoppa utan klimp eller ett fiskedrag utan hullingar så känner jag mig uddlös…hade jag varit Teskedsgumman så hade nog ett Göta-Petter sprungit fram som en vårflod genom mina tysta läppar..totalt utan ledtrådar om varför så finner jag noll svar, ungefär som att få tag på en taxi i Nordmaling efter kl 21, lönlöst att ens försöka…Trodde nånstans att vattenfallet inom mig inte skulle sluta virvla upp tankar och funderationer från min reservoar uppe i knoppen som sedan skulle bli till energi för mina skrivande fingrar menför tillfället är det nog så att det byggts en bäverdamm efter vägen som stryper flödet…ska pröva äta mer klimp och vässa lite hullingar och på så sätt ev finna ett sätt att leda om flödet…skrivkramp är ordet för dagen btw…länge leve klimpen…