Försöker diskret hålla mig undan…kraften inombords växer för varje sekund måste få utlopp för mitt inre kärnkraftverk som håller på att få härdsmälta…Uppbyggnadstiden av min inre fusion har varit kort och smärtfri…hittills….nu smäller det snart, väntar bara på att modet ska infinna sig…blicken irrar än till höger än till vänster, måttar lite försiktigt och släpper till slut iväg….ahhh vilken lättnad, ärtsoppa å pannkaka är sannerligen en förrädisk blandning…
klarhet…..
Vill bara understryka likt en vallare under pågånde skid-vm att mina texter inte är något annat än fiktion. Jag lägger inga värderingar whatsoever i mina alster…det är blott bara fantasifoster samt ögonblicksverk och "ingen fara på taket" bör utfädas, bara så att ni som uttrycker oro kan känna lugnet….Ironi kan vara svårt att tyda i dess tolkning men det är som sagt era ironiögon som ska vara på under läsningen av denna blogg…kul att så många hittat hit också, mycket glädjande, ett stort ödmjukt å oironiskt tack till er!!!
monster….
Du är så mycket mer än bara ett namn, du är så mycket mer än bara ett ansikte…Du är ett sätt att leva! Vårdar dig så varligt jag kan, tar dig i mina händer och formar dig till den vackraste, skapar en värld full av vackra sagor och klingande klang och jubelföreställningar
när jag för en sekund stannar upp i mitt verk och begrundar det jag lyckats skapa…åtrår dig så att saliven har svårt att hålla sig från att rinna som ett biflöde till Lögdeälven…vore jag en lax skulle jag stormtrivas i den pöl som bildats…nu äntligen ska vi snart bli ett igen du härligt vackra nikotinmonster till prilla….
acceptans….
Du var allt annat än ödmjuk i din framtoning. Ifall det vore jag själv som stod som kompositör till ditt sätt att vara hade jag kammat noll i melodifestivalsammanhang. Att få uppleva dig är ett av alla måsten i livet och om du inte funnits så hade man som aldrig haft något bättre att se framemot…Nu då du ändå är här så är det bara att försöka tygla dig bäst man kan och försöka få sinnet som runnit till att stilla sig lite så man kan handskas med dig med silkesvantar…jag gillar dig inte alls men accepterar dig ändå för vad du är….skitmåndag….skönt att slippa dig under en veckas tid snart igen…du är som vackrast på avstånd!
lyx….
Ditt inre var fyllt av smäktande kolhydrater å eventuellt nåt fleromättat fett. Ditt yttre var fyllt av en glans liknande den vackraste av tiaror. Allt som allt var upplevelsen nästan lika ofattbar god som moder Teresas hjärta. Hade det varit ett safari efter jättepandor så hade jag nog sett ett tusental….mn nu var det blott ett besök på lokala fiket som fick sinnet att törsta och suckta efter mer av livets dolda skatter, eller som i detta fall, ytterliggare en butterbulle med tillhörande fuktande gudomlig dryck….
diamant…
Du gnistrade som den vackraste av diamanter…du väckte mig ur mitt drömmande tillstånd när du kom inkrypandes genom mitt sovrumsfönster…du rörde dig tyst och sakta medans ditt sikte enbart tycktes ha mig i sitt hårkors…hann aldrig bli rädd, hann heller aldrig känna någon ånger över saker som jag borde hunnit gjort…din klädsel var ljus och iögonfallande…du rörde dig med en grace som fick mina instinkter att värja mig mot dig att fallera…när du så äntligen nådde fram till mig så låg jag bara å gapade av förväntan, ska ta emot dig som aldrig förr, det lovar jag dig!…älskade sol du är alltid välkommen än fast du var objuden och än fast du bleker mina gardiner…
Andnöd
Livet kom tillbaka till mig, andningen började åter fungera ungefär som brukligt är vid min ålder. Efter att tankarna inte fått syre på ett tag så började även de ströva fritt för vinden. Känseln i mina ben började även den återkomma liksom mina ögons vilja att se ljus igen efter att bara sett mörker under en period…kan förstå hur sardinen känner sig där den ligger instoppad i ett täcke av tomatsås i en alltför liten burk..kunde aldrig i min fantasi tro att det skulle göra sådant underverk bara genom att man knäppte upp den översta knappen på byxan…..gudagott är det iallafall att andas normalt igen..
Hetta….
Du lockade mig ordentligt, skapelsen som stod framför mig fick mina händer att darra och mina ben att skälva.. Du doftade gudomligt, hettan från dig slog mig med en häpnad stor som Himalaya. Din utsmyckning var även den fulländad likt en diamant i konungakronan. Min längtan för dig finner inga gränser, vill sluka dig på ett sätt jag aldrig slukat något annat förr i mitt liv. Jag kände spänningen inom mig stiga när jag fattade din kropp och drog dig emot mig, du gjorde ingen anspelning av att du inte ville, så jag förde dig mot min öppna mun där smaken av dig fick mig att utbrista ett långdraget ”ahhhh”… Tänk så gott du gör mig du bedårande kaffekopp!…nästan i klass med iskall cola eller en god öl…
Triss…plötsligt hände det
Vad var det som hände?…från inget till typ allt på en gång…du väckte mig abrupt från min skönhetssömn utan att ens varsko mig det minsta. Ska dina ord och handlingar bli min lag nu att leva efter? Är det på detta sätt som mitt liv nu ska framskrida?? Antar att det är en del av livet, att ständigt ta till sig och lära sig, så även av evolutionen….det är nog meningen att det ska vara så här nu helt enkelt. Att acceptera faktum, att svälja hela kroken, att hajja läget….antar även att det inte går att överklaga detta nånstans så det är nu för mig bara att ta mitt pick å pack å börja med nya nattliga rutiner för att blidka lilla blåsan som tydligen nått senioråldern……bara så där!…men det kan ha att göra med den arma halvlitern vatten jag drack igår innan sängåendet också, tänk att allt går att förklara bara man tar sig tid 😉
Niagara…
Likt en björn som går i ide så ska jag snart hitta den sköna vilan. Ska falla som en tunna i Niagarafallet in i en sömn sällan skådad. Huvudet hänger dom ett äpple på en torr kvist och mina armar slappar efter sidorna likt de vore nässelblad i en alltför blöt soppa…ska ta fram en nätt liten slägga ikväll och förinta alarmklockan till en liten hög av molekyler och bara njuta av en törnrosa sömn som H.C.Andersen önskat han kunde skriva om. Tänk er en rostig lie som huggit i sten och legat i saltvatten i tre å ett halvt år så kan ni kanske förstå hur sliten man känner sig efter ännu en förmiddagsvecka på kära jobbet…Väl mött en annan dag då krafterna kommit åter som en guttaperkaboll….
Senaste kommentarerna