The Daily Show och finanskraschen

Av , , 2 kommentarer 10

 www.thedailyshow.com/ måste vara något av det bästa som amerikansk TV hittills producerat. Jon Stewart är ett geni.

En av de grejer som tagits upp på showen för något år sedan rörde den amerikanska TV-kanalen CNBC, som specialiserar sig på tips för vanligt folk rörande finansmarknaden. Det handlade om att en av deras reportrar idiotförklarade de sparare som blivit av med sina pensioner och sina hus i finanskraschen. Detta skedde mot bakgrund av att Obama tyckte att det vore på sin plats att en liten del av de 2 triljoner dollar som den amerikanska staten pumpat in i kraschande banker skulle gå till de vanliga människorna som förlorat alla sina tillgångar och blivit arbetslösa på kuppen. 

CNBC:s reporter menade att spararna var idioter som inte förutsåg kraschen och att de därmed förtjänade det de fick. Jon Stewart visade då på att just bland annat CNBC faktiskt var de som denna underblåst övertron på den snabba marknaden med stora transaktioner på kort basis, samtidigt som man utgav sig för att vara de som satt inne med den bästa informationen och de bästa tipsen för just småspararna.

Detta eskalerade bara mer och mer, tills hela CNBC mer eller mindre förklarar krig mot Jon Stewart. Denna ordväxling och argumentation är fantastisk att se. Jag rekommenderar alla att kolla in den.

Första delen

Andra delen

Tredje delen

Intervjun med Jim Cramer del 1

Intervjun med Jim Cramer del 2

Intervjun med Jim Cramer del 3

Kolla dem i ordning. Det blir mer och mer seriöst och det blir viktigare och viktigare ju längre man ser. Ni kommer att fatta vem Jim Cramer är efter den första. Har ni tråkigt, kolla in dem, och gör det i ordning. 

Vilken trevlig dag.

Av , , Bli först att kommentera 10

 Igår var min födelsedag, den överlägset bästa dagen på året. Idag vaknar jag upp till solsken och sjukt härliga planer för dagen. Jag kollar internet tvärt och ser att SCB:s opinionsundersökning är inne. Vi rödgröna är in the lead, och tämligen rejält till på köpet. 

Jag vet att man inte skall stirra sig blind på sådant, men det är ofrånkomligen så att man blir nöjd och glad av dessa vackra siffror. 

Undrar hur länge till det dröjer innan kvällstidningarna omformulerar frågan igen? Jag ser det framför mig nu. Följande kommer att vara skrivet i morgondagens Aftonblad eller Express:

"Vilken statsministerkandidat har snyggast frisyr? Enligt Aftonbladets/Expressens läsarundersökning är svaret entydigt. Sju av tio läsare anser att Fredrik Reinfeldts strama look slår Monas rödbruna fluff med hästlängder.

Fredrik Reinfeldt, vår upphöjda och fantastiska statsminister (må hans själ leva i evighet), har ett lättat och avslappnat uttryck i sina hundögon. -Svenska folket har talat. Vi kan inte tänka oss att ha ett för omfattande hårsvall som, likt en parasit, klänger sig fast vid vår statsministers hjässa, i synnerhet inte i dessa kristider. 

Med bestämda steg vänder han sig om och trycker min hand, resolut. Fredrik Reinfeldt (må hans själ leva i evighet) har viktigare saker för sig. "Detta var trevligt, men jag måste fara ut och rensa upp i myndighetsdjungeln. Härnäst: SCB." Jag står kvar, alldeles knäsvag, och inser att jag fått ynnesten att kommunicera med den varelse i denna värld vars visdom och kunskap vida överstiger Jesus egen. Må hans själ leva i evighet.

"Omvärdera strategierna"

Mona gömmer sig bakom sin svallande lugg och pratar med en nedslagen och sorgsen ton i rösten. -Ja, det blir tillbaka till ritbordet för oss, det är ju bara att konstatera. Vi hade tänkt oss att en färgklick i politiken skulle vara tilltalande för de svenska väljarna, och vi måste nu fundera om och komma tillbaka.

Efter detta börjar Mona surra om någon suspekt SCB-undersökning som tydligen trillade in nyligen som, enligt uppgift, visar att de rödgröna har en "tydlig" ledning inför valet. Jag slutar lyssna och går därifrån. "

Nåväl, vi får vara nöjda så länge det varar. Nu skall jag städa, och sedan skall jag fara till en polare och måla Warhammerfigurer. 

Väl mött.

MUF och Gazaremsan

Av , , Bli först att kommentera 11

 Niklas Wykman, ordförande i Moderata Ungdomsförbundet, om det faktum att Israel skjutit ihjäl ett 20-tal aktivister som ville ta in förnödenheter till de lidande människorna på Gazaremsan:

http://svt.se/2.128339/1.2022484/muf-ordforanden_en_seger_for_hela_gaza

 

Jag tror att han säger allt som behöver sägas. Nu vet vi var vi har MUF någonstans.

 

Demonstration ikväll måndag mot Israels attack och för solidaritet med den nödställda befolkningen på Gazaremsan klockan 18:00 på Rådhustorget. Slut upp.

Klockan 18:00 på Rådhustorget. Alla måste komma. 

Pet Peeve 9: Aggregationsnivåsammanblandning

Av , , Bli först att kommentera 11

 Haha, 3 månader sedan. Om någon behagar vara sur över att det tog lång tid, hänvisar jag tillbaka till min disclaimer i första inlägget. 

Titeln är lång och kräver en förklaring. Jag är heller inte helt säker på att det är rätt term att använda, men vi kan ju låtsas.

Det jag menar är helt enkelt att olika problem i samhället dyker upp på olika nivåer. Vissa omfattar en enda människa. Vissa är kommunala. Vissa är på landstingsnivå. Vissa är nationella. Vissa är europeiska. Vissa är globala. Alla dessa är aggregationsnivåer.

Vissa gånger som ett problem uppdagar sig, misstolkas det som ett problem på aggregationsnivån över eller under. Ibland kan de till och med hoppa över nivåer. Vissa tror att ett nationellt problem i själva verket ligger på kommunal nivå, och vissa tror att individproblem är på nationell nivå. Ni hajar. Givetvis existerar problem som omfattar alla dessa nivåer, men jag kommer till det. 

Varför är då detta problematiskt? Jo, för att ett problem på en aggregationsnivå måste lösas på just den nivån. Om en individ är deprimerad, kan man lösa det med terapi. Om depression bland människor i en kommun eller ett landsting börjar bli ett problem för respektive instans, måste kommunen eller landstinget se till att det blir löst på något sätt. Då kanske det är så att situationen i kommunen eller landstinget gör folk deprimerade, och då hjälper inte terapi för individerna längre. Då har fenomenet plötsligt vuxit till att bli någonting som rör en helt annan nivå.

Mitt problem är att vissa tycks tro att man exempelvis kan lösa ett problem som rör hela samhället på individnivå. Borgerliga företrädare är experter på detta.

Arbetslösheten är utan tvekan ett stort samhällsproblem. Det täcker in i stort sett alla aggregationsnivåer. Borgerliga politiker menar att detta är individernas fel, och att de måste ändra sitt beteende. Arbetslösa är lata och måste svältas lite så att de tar jobben.

Här menar jag att lathet knappast kan ses som något som nyligen har blivit ett samhällsproblem. Givetvis finns det individer som är lata, men det är just individer. Människor i allmänhet gör så gott man kan givet förutsättningarna. Lathet kan alltså inte sägas vara ett nationellt problem, och kan därför inte lösas på nationell nivå. Arbetslösheten i sig, däremot, kan sägas vara det, samtidigt som det är ett problem för individerna. Lösningen på individens arbetslöshet är alltså en annan än lösningen på den nationella arbetslösheten. 

Om jag råkar vara arbetslös, kanske det hjälper mig att få komma ut på praktik eller att få hjälp med att skriva mitt CV, samt att få bättre självförtroende, av en bra jobbcoach. Mitt liv kan kanske vändas till det bättre. Individen Peter Burström har då fått hjälp. Samhället Sverige har fortfarande en fruktansvärd massa ungdomar som inte har jobb. Det enda som händer om jag får jobb är att någon annan stackars ungdom inte får det. Arbetslösheten på nationell nivå har alltså inte lösts med hjälp av jobbcoacher. För det nationella problemet arbetslöshet krävs det nationella lösningar. 

Klimathotet är ett annat problem. Man kan inte mena att det faktum att temperaturen i världen stiger är något annat än ett internationellt problem. Följaktligen krävs det internationella insatser för att göra det bättre. I en kommun som Umeå kan man alltså inte vara mot en ringled runt staden med klimathotet som argument, då den knappast kan sägas påverka världens klimat annat än tämligen marginellt. Här behövs det insatser från internationella organ, som till exempel en rejäl global koldioxidskatt eller vad som helst (andra kan nog detta bättre) för att få det skall få någon effekt. Man kan heller inte prata om att jag gör en insats för klimatet om jag handlar klimatsmart. Då gör jag den grövsta av alla aggregationsnivåsammanblandningar; jag tar ett internationellt problem och belägger individer att komma med lösningen. Här krävs det ett incitament på global nivå för att en förändring skall ske. "Om alla bara gör som jag skulle världen vara bättre". Mmm. Då måste alla göra som du. Good luck with that. 

Formeln för att kunna föra en debatt som kan ge resultat är: 

1. Välj ett problem att diskutera.

2. Fundera på vilken nivå i samhället som det hör hemma.

3. Diskutera lösningar på problemet i det sammanhang där diskussionen är mest fruktbar.

4. Lös problemet.

Skall detta vara så förbannat komplicerat?

/rant over

Ny ordförande i SSU Västerbotten

Av , , Bli först att kommentera 21

 Tjena bloggosfären. Jag har inte skrivit någonting på ett tag eftersom det har varit distriktsårskonferensplanering i distriktet och jag har haft händerna fulla med det. Men nu sitter jag på konferensen.

Den tidigare ordföranden, Nils Larsson, har avgått och härmed riktas ett tack från oss till honom för den här tiden.

Den nya ordföranden heter Ida Lundström, och jag och SSU Umeå vill önska henne lycka till och hoppas att vårt samarbete med henne och distriktet inför valet kommer att vara givande och fantastiskt.

SSU Umeå och SSU Västerbotten kommer att behöva jobba ihop för att vinna valet, och det skall vi göra!

Ha en trevlig dag!

Pet Peeve 8: TV-licensens utformning

Av , , 18 kommentarer 21

 Okej, jag kommer att säga någonting nu som kanske inte alla mina partikamrater ställer upp på. Därför går jag nu ut och säger att detta är min egen personliga åsikt. Detta är en känslig fråga, det vet jag om. Men detta är min egen blogg, och jag skriver vad jag vill.

Att SVT, UR och SR får sin finansiering från oss, vi som tittar, är helt nödvändigt för att nyhetsrapporteringen och allt annat skall vara så neutralt som det bara är möjligt. Dessutom är det en säkerhet mot Public Service skulle börja visa värdelösa program i stil med de som reklam-TV manglar ut (att man kallar "Världens 10 fetaste bombplan" eller "Tyrannosaurus Sex" för vetenskaps-TV gör att jag dör en smula inombords) för att tillfredsställa sina finansiärer.

Däremot är det ett faktum att de allra flesta svenskar med stadig inkomst äger en TV med antennmottagare. Det är inte längre som det var på 50-talet, att det var en i kvarteret som hade en. Då var det åtminstone på ytan logiskt att de som inte hade någon TV skulle slippa betala. 

Idag sitter vi alltså med en institution som har TV-spioner som skall lista ut om personen de besöker har en TV eller ej. Sannolikt är att hen som de ringer på hos faktiskt har en, så det handlar mest om att försöka få denna person att på något sätt avslöja sig eller på annat sätt hitta bevis för att hen äger en TV och därför bör betala. Är detta rimligt?

För en person med fast och stadig inkomst är det förhållandevis lätt att hosta upp en dryg hundring i månaden. Men hur är det med alla de som t ex pluggar eller är arbetslösa? För oss rör det sig om en betydande del av månadens utgifter. En hundring för en student sabbar dess ekonomi lika mycket som 800 i månaden för två fast arbetande personer i samma hushåll som tjänar kring 25.000. It makes no sense.

Av dessa två skäl, anser jag att TV-licensen borde vara progressiv, alltså en procentsats (hur mycket låter jag vara osagt) av ens inkomst. Den borde också administreras genom Skatteverket. Dessutom skall det antas att man har TV, och om man verkligen inte har det får man bevisa att det är så. Då kan man skicka ut inspektörer.

En stenrik bankdirektör skulle då få betala betydligt mer, medan de utan inkomst skulle slippa. Det tycker jag är ett mycket schysstare system. Dessutom inbillar jag mig att fusket skulle minska då det är ett större projekt att skicka in formulär än att låta bli att öppna dörren när någon ringer på om man inte har råd att betala sin licens.

Men får då inte staten för stort inflytande över TV-utbudet? Nej, varför skulle den det? Det funkar ju alldeles utmärkt för kyrkan! Vi betalar ju kyrkoskatt via Skatteverket!

Tänk på det en smula. Nu skall jag sova en stund. 

Väl mött!

PS: Det finns säkert något argument för att ha kvar detta system, och jag skulle älska att höra dem. Kommentera om du har bättre koll än jag!

 

Pet Peeve 7: Högerns ”tänkare”

Av , , 5 kommentarer 14

 Hej bloggosfären. Jag har inte hört av mig på en vecka nu, men läser man min disclaimer så vet man att jag inte kommer att ha något dåligt samvete över det. 

Dagens inlägg kommer att ta avstamp i en debattartikel skriven i gårdagens aftonblad. 

I artikeln menar debattörerna att om vi, de rödgröna vinner valet, kommer Vänsterpartiet sannolikt att få ministerposter. Fair enough, så långt har de rätt. Utifrån detta faktum antar de att Sverige, som ett resultat av detta, kommer att bli Nordkorea.

Allvarligt talat. Är det verkligen meningen att vi skall ställa upp på den här löjeväckande ursäkten till politisk debatt? Ville vi slå hål på den här argumentationen hade det inte varit särskilt svårt. Nordkorea har inte mer gemensamt med socialism (enligt någon definition av någon vettig politisk tänkare) än en trave symboler. Vi som faktiskt bekänner oss till någon form av socialism, som faktiskt läst de texter som t ex Vänsterpartiets partiprogram tar avstamp i, skulle kunna rensa ut detta resonemang medelst sunt förnuft, statistik och ordentligt med referenser.

Men vi har problem om vi skulle engagera oss i denna debatt. Dels legitimerar vi denna typ av argument genom att bemöta dem. Detta tänkande är ett resultat av att vi väljer att vara mer moraliskt ansvarstagande än borgarna.

Vi kanske skall sätta hårt mot hårt! Vi kan också vara svepande, köra guilt-by-association-tekniker, ägna oss åt personangrepp och spela deras spel. För det finns även högerregeringar som är vansinniga. Jag gör ett försök. Feel free att ta mina idéer!

1. Skulle borgarna vinna valet skulle vi få en taliban som socialminister! (Denna debattartikel skulle kunna grundas i att KD vill att Sverige skall ta hänsyn till religiösa värderingar, precis som talibanerna)

2. Skulle borgarna vinna valet skulle vi få Pinochet i regeringen! (Här skulle man kunna grunda sin argumentation på att han minsann kallade sig liberal, precis som Folkpartiet och Centern)

3. Centerpartiet är nazister! (Bondeförbundet hade tendenser ditåt under trettiotalet)

4. Filippa Reinfeldt har köpt en jättedyr PS3:a! (Det här hade kanske inte sant, men det kanske inte spelar någon roll. Och det har hon säkert gjort ändå, till sina ungar iallafall. En sådan motsvarar någorlunda en röd handväska från Louis Vuitton tror jag)

5. Eskil Erlandsson gör onämnbara saker med djur! (Okej, lite långsökt, men jag har sett ett youtubeklipp som åtminstone antyder det)

Borgare: Vill ni ha en sådan här debatt? På riktigt? Tycker ni att detta gynnar det politiska klimatet i Sverige?

Pet Peeve 6: Döva borgare

Av , , Bli först att kommentera 16

I Edward Riedls inlägg om hur borgerskapet lattjar med siffror, gör han sig skyldig till Pet Peeve 5. Han menar att vi röda alltid säger att arbetslösheten i Sverige blott och bart är borgarnas fel, medan den eftertänksamma och sympatiska borgerligheten vet att arbetslösheten har med finanskrisen att göra. 

Jag är av uppfattningen att detta inte är sanningen. Jag är av uppfattningen att vi visst säger, gång på gång dessutom, att det faktiskt är finanskrisen som skapar arbetslösheten. Man måste vara fruktansvärt urblåst och naiv om man under kapitalism tror att politiker och politiska beslut ensamt kan påverka arbetslösheten. Jag vet att Riedl vet detta, och att han vet att Sahlin, Ohly, Wetterstrand och Eriksson också är medvetna om detta faktum. För han kan väl inte för sitt liv tro att de partier som faktiskt nu representerar minst halva den röstberättigade befolkningen skulle välja spånpråmar till att utmana Sveriges statsminister och hans anhang på debatt.

Frågan är inte om arbetslösheten skulle existerat under en sosseregering eller inte! Frågan är vad man väljer att göra för att a) stävja den, och b) vad man gör för att de som hamnat i den situationen inte skall behöva må skitdåligt!

på a) är borgarnas recept att sänka skatter för de som jobbar, för att få människor att söka de jobb som finns (antar jag), och att sänka arbetsgivaravgifterna (alltså sänka vår lön) för att det skall vara billigare att anställa. Samtidigt, eftersom intäkterna till offentliga sektorn minskar, måste man skära i den.

Det rödgröna alternativet på a) är att investera i utbildning för att anpassa kompetensen hos de som söker jobb till de växande branscherna, investera i offentlig sektor för att utöka andelen jobb i den och för att minska kostnaderna i samhället på sikt (exempelvis kan man tänka sig att fluortanten gjorde att vår generation har bättre tänder än någon annan och det borde minska kostnaderna för tandläkarbesök exempelvis, men det sker kanske på 20 års sikt) , och investera i forskning och utveckling för att hitta nya branscher att anställa folk i. Det är det andra alternativet. Baksidan är att man nog inte kan sänka skatterna särskilt mycket, och att de som är rikast kommer sannolikt få betala mer.

På b) är borgarnas alternativ att de faktiskt skall må skitdåligt. Det är ju trots allt deras eget fel att de är arbetslösa (notera detta; det är alltså inte finanskrisen after all!). De är lata, de är dryga, de kostar massor med pengar. Sänk dem ordentligt så att de är beredda att bli behandlade hur som helst för att kunna ha råd med dagstidningen att sova under, då jävlar skall ni få se på hungriga vargar och se hur bra de jagar!

Det rödgröna alternativet är istället att erkänna att det faktiskt inte är de arbetslösas fel att de är arbetslösa, det är på grund av finanskrisen. Därför är det orättvist att de skall behöva betala för pengahungriga pampars vettvilliga girighet. Därför vill vi inte tvinga folk att flytta från hus och hem för att flippa burgare i Flen på 20% eller få långtidssjuka att begå självmord. Detta är en kris som de rika orsakat och därför är det inte mer än rätt att det är de rika som skall betala notan, inte de som plågats redan.

Dessa är alternativen som vi skall debattera. Jag vet att finanskrisen är en situation som uppkommit utanför Reinfeldts maktsfär (tacka fan för det) och att den skulle drabba oss om vi var i regeringsställning också. Sluta upp med det, lyssna på varandra! Förklara varför det ena alternativet är bättre än det andra istället.

Finanskrisen är spelplanen, nu gäller det att hitta strategier för att klara av den. Ni har era pjäser på plats och vi har våra. Metadiskussionen där borgare som Riedl anklagar oss för att ignorera spelplanen är orimlig och korkad. Sluta upp med det, och låt matchen börja på riktigt!

 

 

Presentation

Det finns flera saker här i världen som gör mig ordentligt förbannad. Vissa är allmängiltiga, medan andra, har jag insett, är mest beroende av min egen inkompetens. Det dessa två fenomen har gemensamt är att de gör ett redan krångligt liv än mer ogenomträngligt. 

Känner ni igen er?

Just nu spelar jag Dragon Age: Origins. Inte världens bästa spel direkt, det försöker vara mer än det är. Vissa episka berättelser passar bättre än andra för TV-spelsformatet. Speciellt när man just sett igenom hela Game of Thrones. Men småtrevligt.

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
  • Inga kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se