Umebandet Deportees är Årets pop

Äntligen får Deportees den bekräftelse de förtjänar – P3 Guld för Årets pop under gårdagens gala. Grattis! 

P3 Guld är en gala som de senaste åren bara vuxit i såväl storlek som dignitet, och är enligt mig ett musikpris som blir allt viktigare. Här kommer ett snabbt referat: 

Timo Räisänen var lätt sarkastisk och hemskt hispig programledare. Fever Ray tog emot Årets dans iklädd Lady Gaga-liknande outfit, och under det en mask med ett groteskt förvridet, grisliknande ansikte. Hon grymtade eller flämtade fram något i micken, om det ens var hon som tog emot priset. Det är ju lite udda med Dreijer-syskonen och prisutdelningar.

Kent blev Årets grupp, Winnerbäck tog hem de tyngsta – Årets artist och Guldmicken. Inga konstigheter eller överraskningar där. Årets hiphop/soul blev Stor, lite konstigt att Lorentz och M. Sakarias inte fick det, men å andra sidan har jag ju inte lyssnat så mycket på Stor. Starke mannen Magnus Samuelsson lyfte Timo, Anders & Måns liksom Johan Rheborg stojade.

Mando Diao vann Årets låt (Dance with somebody) och tackade umeproducerade P3-humorprogrammet Mammas nya kille för att det är ett så bra radioprogram. I publiken satt en nyfiken Dennis Lyxzén och tittade på sin flickvän Amanda Jenssen som framträdde med låten Happyland, bredvid honom satt komikern Nour El-Refai om jag inte såg helt fel. Framträdde gjorde också Andreas Grega, Casablanca, Johnossi, Jonathan Johansson, Spank Rock, Miss Li, Mustasch (med covers på de nominerade till Årets låt) och Lars Winnerbäck avslutade hela tjottabalunsen med Jag får liksom ingen ordning. Robyn gästade på Spank Rocks låt.

Det var ungefär vad jag tyckte var mest intressant med galan, som direktsändes i radio och eftersändes på tv. Resten kan du läsa på P3 Gulds hemsida.