MADE, dag 2

Thåström spelade under gårdagens MADE.    Foto: Curt Dahlgren

MADE-festivalens första kväll var både spännande och inspirerande. Colin Dunn gav en imponerande föreställning i Out of time, med irländsk dans i stil med stepp som hette duga. Många blandar ihop irländsk dans med danskompaniet Riverdance, men det är bara namnet på just ett kompani och inte en dansstil.

Som alla bra dansare fick han det att se busenkelt ut, med avslappnad överkropp och ben och fötter som får jobba hårt. Men jag vet ju att det är enormt svårt, den flerfaldige världsmästaren svettade själv ner sin skjorta och fick byta ett par gånger, även om han ändå såg ganska oberörd ut. Han använde sig av olika underlag för att ändra ljudupplevelsen av hans steppande mot golvet, ibland hårt ibland mjukt. Ibland stämde ljuden överens med stegen, ibland inte, som en lek med våra sinnen. Känslan när ljuden och stegen faller på plats är ljuvlig.

Stråkarna i Brodskykvartetten spelade flitigt, både lugnt harmoniskt och snabbt hetsigt, och jag njöt. Även om jag inte kan särskilt mycket alls om klassisk musik eller kammarmusik, så jag lämnar det därhän.

Kvällen avslutades med Thåström, vad jag tyckte om honom kan du läsa här.

I kväll blir det nya tag. Sorgsen musik av Norrlandsoperans Symfoniorkester i Henze: Requiem, med musiker vars CV:n är så stiliga att jag får magont. Därefter väntar världspremiären av norske koreografen Ina Christel Johannessens dansverk Now she knows, om "kvinnors liv i kropp och tanke". 20 dansare från olika delar av Norden delar på scenen. Det ser jag fram emot.

Kvällen avslutas med Tanya Tagaqs inuitiska strupsång, som jag både känner mig vettskrämd och pirrande förväntansfull inför. Får se vilket av dem som tar överhanden, senare i kväll. Hör ett smakprov nedan.