Matprogram utan mål

Jag har precis kollat in Leila Lindholms nya matprogram Home Delivery i TV4. Programmet är lite som en korsning mellan Berg flyttar in och traditionell matlagnings-tv, där Leila besöker kända personer och lagar mat och äter tillsammans med dem. I första avsnittet är vi hemma hos Arne Weise.

Men tyvärr är Leila lite tråkig och opassionerad för att det ska bli riktigt kul att kolla på. För lite humor, skämt och vitsiga frågor. Arne Weise är ju en kul gubbe, varför småpratar de inte mer om hans karriär och liv medan de lagar mat, eller kanske hans relation till mat och personliga paradrätter. Under programmets andra halva kommer frågor om scenskräck. Då gnistrar det till av potential, liksom när Weise sitter vid pianot och berättar om sina barn och att han gör så gott han kan. Men Leila ställer inga följdfrågor och missar helt att förlänga den fina stunden. Vid efterrätten kommer också någon fråga och Weise ger fina svar. Här hade det kunnat utvecklas till både mat och känsla.

Ja, det är svårt att både laga två rätter och göra ett personligt program på en halvtimme, men det är svårt att förstå programmets mål. Är det matlagning eller att lära känna kändisarna i deras eget hem? På vilket sätt sticker det ut från alla andra matprogram? Nu blir det inte så mycket av något. Nä, då ser jag hellre det lysande Berg flyttar in i stället.

Matprogram med humor, passion och något utöver det vanliga: 

  • Mauro och Pluras kök, TV8. Det bästa svenska matprogrammet någonsin.
  • Niklas mat, SVT. Kanske ingen humortalang men passion så det stänker om det.
  • Solens mat, SVT. Bo Hagström, soliga Italien och fantastisk mat. Måste älska det.
  • Vad blir det för mat, TV4+. Per Morberg är rejäl, gedigen och ibland också ganska rolig. En klass för sig.
  • Halv åtta hos mig, TV4. Trevliga middagar hos vanliga människor görs på ett lysande sätt. Helge Skoog borde få pris för bästa kommentator.
  • Two fat ladies, TV8. Två störtsköna tanter, läskande matlagning och härliga dialekter.