Igår kväll smög jag in i stadskyrkan sent på kvällskvisten. Det är nämligen bönevecka denna vecka. Alla som vill är välkomna för att stilla sig i bön, tända ett ljus eller få en rogivandestund i kyrkan. Det var nästan en overklig känsla att gå mot kyrkporten när det var mörkt och jag tänkte "men är det verkligen någon här…".

Väl inne i kyrkan var det stillsamt och bara några få besökare. Jag tände ett ljus, tänkte på några nära och kära som behöver mycket bön just nu, samt skrev en bön. De som vill ha hjälp att be för sina böneämnen kan nämligen sätta upp bönen på en anslagstavla. Sedan kommer många att be för just de böneämnen som är där. Och när två eller fler ber… Gud hör bön!

Orden från söndagens predikan fortsätter att eka i mitt huvud:

"Sluta aldrig bulta, sluta aldrig banka, sluta aldrig be! BULTA! BANKA! BE!" Jag är oändligt tacksam för denna predikan som liksom lever i mig och gör sig påmind. Du som har något du behöver hjälp med, få förlåtelse för eller tacka för – be till Gud. Han hör dig oavsett vem du är och vad du tror. Och vill du ha bönehjälp kan du gå till stadskyrkan denna vecka eller till närmaste församling. Där finns det ALLTID människor som vill be med dig och för dig.

/Kicki