Om en vecka drar basketettan igång, i helgen är Virtus i Luleå och träningsmatchar mot Luleå Steelers, Luleå BG och Blackeberg. Bra motstånd alltså.

Trots att bara en vecka återstår tills säsongen drar igång finns en hel del frågetecken kring Virtus:

? Hur bra kommer Johan Pierres knä att hålla? En överansträngning kan ta lång tid att bli av med. Han kommer att vara tvungen att steppa upp sitt gem ytterligare ett steg för att bära laget nu när Egal inte längre är med.

? Vad ska man fylla mitten med? Sedan Egal försvann, och egentligen även tidigare, finns ett långt hål i mitten. Micke Arbinger visade stundtals att han har potential, men dels är han inte tillräckligt stark, dels drar han för många fouls för att spela mer än 20 minuter per match.

? Det ryktas om att Ikea-Mattias kan bli aktuell, men som jag skrev tidigare vill han satsa på basket och samtidigt få pengar för det, något han inte kommer att kunna få i Umeå.

? Johan Westermark-spåret är fortfarande inte dött, men han verkar inte överdrivet sugen.

? Hur blir det med Victor Edlund egentligen? kommer han att spela? Själv tror jag inte på en 100-procentig satsning i alla fall.

? Ytterligare en lösning, men den låter inte så där våldsamt stabil, är att den gamle ungdomslandslagsspelaren Björn Rydman gör comeback på banan. Han bor i Umeå, men är nästan alltid skadad. I honom finns dock litervis med potential.

? Kommer Luca Romano att hitta någon italienare att ta hit? Förhoppningsvis.

? Lyckas man lösa pappersarbetet med Guy Meyer och få hit honom?

? Hur mycket har spelarna egentligen utvecklats under sommaren? Det ryktas om att Jocke Hellgren har gått framåt något oerhört.

? Hur bra kommer egentligen David Danell att vara? Är han så bra som jag hoppas kommer han att vara en fantastisk tillgång.

I helgen får vi förhoppningsvis svar på några av frågorna. Svaren hittar du förstås här så fort jag vet dem.

Jag skrev ju nån gång tidigare här, baserat på Jämtland Baskets pressmeddelande, att det inte verkar som Camilla Fagerberg ska spela med Jämtland den kommande säsongen.
Hon snackade själv om att dra till USA och jag spekulerade om att vända mot Telge.

Men nu presenteras någonting helt annat. Enligt
jnytt.se ska hon provspela med Brahe i helgen då man drar igång säsongen med träningsmatcher. Låter fullkomligt ologiskt i mina öron då både Jämtland, Telge eller USA borde vara sötare deals för henne även om Brahe tycks rusta ett starkare lag ä på några år.

Bara för att ytterligare göra saker lite mer komplicerade spelade Fagerberg för Jämtland igår då man träningsmatchade mot Sundsvall. En match som förövrigt slutade med seger för Sundsvall 65-58.

Just nu vet jag alltså inte mer om det här, men jag ämnar ta reda på det.

Jag hade nästan glömt bort hur nervigt det är att kolla på livebasket, det var några månader sen senast. Det blev nästan djävulskt i kväll. Men ett sådant skönt slut.

– Jag fick lite Slovakien-vibbar, sa Jonas Jerebko efter matchen.
Jag höll med.

Precis som i Slovakien höll Sverige på att strula bort en stor ledning. Efter att Lesli Myrthil inlett den sista quartern med två raka field goals var ställningen 58:42. Klockan stod på 7:59 och Kokoskov tog time out.

Sedan gjorde Sverige inte ett enda field goal på resten av matchen, åtta minuter utan ett satt skott, och endast tre satta straffar av sex möjliga. Ändå höll man emot. Men det är bara en av många märkliga saker iden här matchen.

Den som hade satt pengar på att Sverige skulle vinna trots ett 26,7-procentigt skytte hade förmodligen kunnat gå i pension vid det här laget.

Den som hade satt pengar på att Zaza Pachulia och Tyrone Ellis skulle kombinera för 12 poäng och 2/10 från golvet hade åtminstone kunnat köpa en ny cykel.

Och den som spelat sitt livs besparingar på att Sverige skulle ta 25 offensiva returer skulle med all sannolikhet betraktas som pamp för all framtid.

Sveriges försvarsspel var så vackert att rätt musiksatt skulle det ha framkallat decilitervis med tårar från mina ögon. Jag tror faktiskt aldrig jag sett ett lag följa sin gameplan så exakt som svenskarna gjorde i kväll, åtminstone i defensiven.

Pachulia tilläts aldrig kontrollera tresekundersområdet, Jocke och Jocke turades tog turer i de defensiva stålmanneninstatserna.
Tyrone Ellis lär ha träningsvärk i morgon efter att ha burit runt på Mikael Lindkvist och Massamba hela kvällen, Georgier-jänken fick aldrig något utrymme för sin bössa.

Den ende Georgier som levde upp till myten var Viktor Sanikidze, han var kvällen mest spektakulkära spelare – en härlig hoppjerka som känns NBA-ready.

Nu ska jag samla lite tankar, tugga lite statistik och ta mig en pilsner. Sedan bums i säng och upp i ottan för ombesiktning av bil och Ikea-trip. Har jag kommit på något vettigt att skriva dyker det upp i morgon kväll.

Tills vidare kan ni titta igenom min hastigt hopskrivna matchtext i tidningen i morgon (bör väl dyka upp på nätet efter midnatt någon gång). Tyvärr var jag tvungen att hinna skriva Löven också vilket gjorde att jag inte känner mig fullt nöjd med vad jag hastade ihop om basketen.

————

Förresten, det var inte bara det svenska landslaget som kände sig som vinnare efter matchen. Amar Almosawi i KFUM:s P93 såg nästan skärrad ut sedan han kommit över Zaza Pachulias pjucks i storlek 52. Där kan vi tala om stora skor att fylla.

Vet inte om man ska tolka det som ett tecken åt något håll, men i ungefär tio sekunder spelade man Tysklands nationalsång istället för den svenska. Lite pinsamt.

Det känns nästan som att komma hem. Alla som satt sin fot på en basketplan i Umeå de senaste 20 åren är här, typ.
Peter Öqvist och halva Sundsvall Dragons har anlänt, Jerry Selberg går runt och surrar med gamla bekanta, Tommy Kurkkinen kommer instövlandes, hela Virtus och Comets är här, Luca Romano har på sig Sverige-slips, Christoffer ’Totte’ Lundström jockar, endast DTF-artister hävdar han och big boss Björnström spatserar nere på planen, han är nog mest nervös för att en planka ska spricka, det är det enda han surrat om de senaste dagarna.

Efter den första uppvärmningssvängen har spelarna gått ut i omklädningsrummen.

Nu kom just Sverige tillbaka, kör lite korta sprints.

Dra på trissor, nu kom den gamla Bygdeåliraren Stefan Silverminken in också.

Basketreunion känns det som.

Jerry Selberg som 40-årig ligacoach. I dag är han en 50-årig debutant som expertkommentator.

Om ni av någon anledning (grov influensa, barnafödande, armod, konstnärsmiddag (homo) eller fastkedjning) inte kan komma till Gammliahallen i morgon finns möjligheten att följa matchen på Svenska Baskettelevisionen.
Där kommer Virtus Sportchef och speaker, och tillika Björklövens line up-presentatör, Sebastian Sandberg att sköta kommenterandet med sin karaktäristiskt hesa stämma.
Vid sin sida kommer han att ha en ännu hesare stämma då Jerry Selberg tagit på sig rollen som expertkommentator.

Er basketbloggare slog Jerka en signal för att se vad som egentligen var på gång.

Hur ser dina kommentatorserfarenheter ut?
– Inga alls, jag är en total rookie. Sebastian får väl prata hela tiden. Jag kan inte så mycket om lagen, eller Sverige har jag väl lite koll på, men Georgien vet jag ingenting om.
Vad fick dig att ta uppdraget då?
– Jag skulle ju ändå se matchen och man sitter väl på bra platser. Jag tänkte väl inte så mycket utan hoppade bara på det. Egentligen borde jag väl ha suttit på mupp-läktaren borta vid kiosken och tagit det lugnt.
Vad tror du kan göra dig till en bra kommentator?
– Jag är väl rätt så avslappnad och jag kan ju en del basket. Sedan blir det väl en del anekdoter och lite humor. Men jag är ju så hes så att det finns inte, och det har jag varit sedan jag var 20, så jag hoppas någon hör vad jag säger.
Sebastian är ju också hes, så det kanske passar bra.
– Jo han är ju det, vi får se hur det går för han nu, han ju mer van att snacka i micken vid matcher.
Hur går det i matchen då?
Jag tror Sverige vinner, 87-83 tippar jag på.
Ska vi se det här som att Jerry Selberg är tillbaka som aktiv inom basketen?
– Hehe, vi ska inte dra för stora växlar på det här. Vi får se vad som kommer sedan, men jag gillar att följa Virtus framfart. Jag spelade ju förresten veteran-EM i sommar med gamla kompisar från Alvik, jag har kört rehab sedan dess. Sedan blir det veteran-VM i Prag nästa år, så man har väl kommit tillbaka lite.
Låter kul. Jag få önska lycka till i morgon så får jag väl gå in i efterhand och granska dig.
– Ja, det lär ju bli några grodor.
Det får vi hoppas. Ha det!
– Ha det!

Eftersom Georgien aviserade om ännu en stängd träning höll jag mig långt borta den här gången efter den lektion i fribrottning jag visades senast.

Istället höll jag mig till det svenska laget som är betydligt mer väl inställda när det kommer till nyfikna reportrar.

Först hölls en presskonferens där jag, konkurrentens nya reporter Daniel Bergeman (som ju faktiskt har en del basket i sitt bagage som sportreporter på NSD under flera år) samt Vännäs-Viljo-gone-foto var enda medierepresentanter. Inte för att presskonferenser någonsin fått mig att hoppa högt, men jag tycker ändå det är svagt av SVT, TV4 och SR att inte ens titta förbi innan matchen.

Presskonferensen innehöll inte några direkta nyheter, här är kort vad som sades.

Coach Kostas:
– Det är en match vi kan vinna, men vi måste göra många saker rätt. De är stora och atletiska och vill springa. Vi måste spela fem mot fem mot dem, se till att ta hand om bollen och vinna returtagningen.

Jag frågade honom om det var ett resultat av spelarmaterialet eller om det var det sätt han vill spela att använda så många spelare.
– Det skiljer sig så klart en del beroende på vilka spelare man har i laget, men det här är det sätt jag föredrar. Det är modern basket där starkt och intensivt försvar är ett måste. Och om man vill ha intensiteten i 40 minuter måste man gå runt på flera spelare.

Martin Ringström pratade lite om att ta över kaptensskapet sedan Mats Levin skadade sig:
– Jag har alltid försökt hjälpa till och snacka mycket. Nu tänker man på det lite extra. Utanför planen spelar det ingen roll, där är ändå alla så avspända och sköter sig bra. På plan försöker man att visa vägen lite, och om man tycker att det ser lite sådär ut på uppvärmningen kanske man höjer rösten.

Jag frågade Jocke Kjellbom om framtiden.
– Nästa vecka ska jag väl fatta ett beslut. Jag sa åt agenten att hålla tillbaka allting nu så att jag kan fokusera helt på det här, men inom ett par veckor hoppas jag att det har löst sig.

Efter presskonferensen blev det träning. Precis som i går började man med att gå igenom lite hur Georgerna spelar, hur man ska stoppa inspelen till Pachulia, hur han föredrar att gå vänster, hur man inte får lämna Ellis mer än ett par meter när han är på weak side och hur man måste closa ut på Tskitishvili illa kvickt när han är på toppen, annars kommer trepoängsbomben.

Sedan spelade man lite sex mot sex utan studs, något som roade både oss på läktaren och de på planen.

Sedan blev det fem mot fem-spel med samma femmor som i går, starters mot bänk, med skillnad att Leslie Myrthil och Andrew Pleick, som anslöt i dag, bytte in eftersom.

Sedan var jag tvungen att dra.

Jag har skrivit en kort informativ krönika och betygsatt de båda lagen till morgondagens tidning, håll utkik där för att få lite bättre koll inför matchen.
So long.

Jonas Jerebko och Sverige gjorde sin första träning inför Georgienmatchen. Er basketbloggare var som utlovat på plats för att scouta. Det gick halvbra.

Jag blev kastad, huvudet först, ut från Georgiens träning. Mitt scoutande blev således både fiaskobetonat och halvt.

Men jag hann i alla fall se en svensk träning och här är en del av vad jag uppsnappade.

* Sverige inledde träningen med att specialträna mot ett av Georgernas favoritspel där pointguarden passar till ena vingen, får en screen av Zaza Pachulia och springer igenom Tyrone Ellis får bollen på toppen och målet är att få bollen in till Pachulia. Svenskarna respekterar Pachulia och Ellis riktigt mycket. Det svenska motdraget tycks vara att byta vid screenen och falla in en zon.

* Tre spelare saknades: Andrew Pleick var hemma sjuk, Leslie Myrthil hade någon slags familjerelaterad business och Jim Nyström förhandlade kontrakt. De två första ansluter definitivt under onsdagen, den tredje förhoppningsvis.

* Övriga spelare delades upp i två lag under träningen, som förutom lite spring och skott, mest bestod av fem mot fem-spel. Lagen var förstafemman mot bänken: Grant-Lindquist-Ringström-Jerebko-Blom vs. Massamba-Palmblad-Inan-Skjöldebrand-Kjellbom alltså.

* Man inledde med att försöka spela Georgiskt till att gå över till ett mer Svenskt spel som involverade en hel del zon och försök till helplanspress.

* Skjöldebrand så stundtals riktigt het ut, han stänkte i en hel bunt sjukt långa treor.

* Tempot var riktigt högt, stundtals lite för högt. Det slarvades bort en hel del bollar.

* Foto-Hanna tyckte att de missade för mycket skott, jag tyckte det såg skapligt ut. Korgarna är ruskigt hårt spända.

* Coach Flevarakis tycktes gilla Gammliahallen. ’When I came in here i got the feeling that we had landed in a good place’ sa han.

* Även de flesta andra tycktes gilla hallen. ’Discobollslinjerna syns knappt,’ sa någon.

* Rookie Martin Palmblad lade av en riktig mök under stretchingen, Jerebko höll på att trilla över Blom när han flydde doften.

* Thomas Massamba såg väldigt harmonisk ut, jag tror den starka insatsen mot Slovakien höjt honom rejält.

* Georgien skulle vara ett mittenlag i A-gruppen, det verkar alla svenskar överens om.

* Jonas Jerebko var lite trulig efter träningen, han tycks inte ha de bästa erfarenheter av media. ’Man skriver om division sju-matcher i fotboll och så sätter man knappt in en notis om basket. Jag tycker det är konstigt. Basket är ju en så stor sport, ruskigt mycket större än innebandy, men innebandy verkar ju typ vara det enda som finns i Sverige’ sa han på ett ungefär.

Jag håller förstås med till viss del, men framgång är ett måste om basket ska få det medieutrymme sporten förtjänar. Men det är en diskussion vi får spara till någon annan gång.

Tills vidare får ni hålla till godo med sådant här och den artikel jag har inne i tidningen i morgon. Till matchdag ämnar jag skriva lite mer om Georgien, så mer om det då.

Senare basketvänner, EM-kvalfebern är på riktigt.

Jag skrev ju en bloggpost bara minuter efter att Sverige besegrat Slovakien med en poäng, helt baserat på vad jag kunde läsa ut av live-rapporten. Det fanns gott om frågetecken, men inga svar. Nu vet jag vad som hände, och det var faktiskt ganska annorlunda.

Slovakien ledde matchen, styrde den till en början. Sverige tog över, skaffade en ordentlig ledning och kände att segern var nära. I takt med att klockan tickade mot tio för fjärde gången började Svenskarna bjuda på misstag, Slovakerna började spela som i trans och domarna gjorde några dåliga calls. På en minut tappade Sverige en tiopoängsledning till en poäng och med tio sekunder kvar fick Thomas Massamba två straffar som han brände.

All good så långt, men efter det skiljer sig verkligheten mot protokollet.

Enligt liverapporten passerade sex sekunder innan Martin Ringström gjorde 89-86. I själva verket gick det bara några tiondelar och det var Jonas Jerebko som gick upp i en duell om returen mot en slovak, sträckte ut sina aplånga armar, fick fingertopparna på bollen och tippade den i korgen.
– Jag var på den. Det var väl mest tur, men jag var definitivt på den, berättade Jerebko.

Efter det var utgångsplanen att foula för att ge Slovakerna två straffar, men det gjorde man inte.
– Det var kaos. Du sprang ju omkring och jublade, från bänken skrek de ’foula, foula!’ men det blev liksom inget, sa Joakim Blom och nickade till Jerebko när jag pratade med dem tidigare ikväll.

Slovakerna avancerade bollen och fick en hörntrea för att kvittera. Slovaken i fråga (vet inte vem) missade dock. Hovanek tog offensiv retur och lade helt enkelt tillbaka bollen i korgen och Sverige vann med en poäng.

Ett i alla avseenden sjukt slut, och man får väl ha viss förståelse för att de som skötte liverapporteringen inte hängde med fullt ut.

En exklusiv, och mycket dyster nyhet:

På tisdag skulle Michelle Bruns, Comets andra jänkare, ha landat i Umeå. Tyvärr blir det ingenting av det.

Fem minuter återstod av hennes sista träning i USA då olyckan var framme. I en spelövning slet hon av sitt korsband och hon blir borta för resten av säsongen. För hennes del är det förstås en tragedi, men även för Umeå Comets är det en rejäl smäll.

Först och främst tydde det mesta på att hon ar en bra spelare, hon hade fina meriter, goda vitsord och hon var handplockad av Amy Mohr. Just det sista känns viktigt. Amerikanskor som är tillräckligt bra för att höja Comets finns i dröser, men i det här fallet hade Mohr letat upp en spelare hon trodde starkt på, pratat med henne, fått henne att skriva på ett try out-kontrakt i ett tidigt skede och även tränat med henne under sommaren. Man hade alltså under en lång tid planerat för att Bruns skulle komma hit.

Tajmingen är också den vidrig. Hade det hänt för en månad sedan hade all tid funnits att hitta en ersättare, men nu är tiden ruskigt knapp. Om två veckor kommer Jämtland, Luleå och Sundsvall hit för försäsongsturneringen Uman Cup och det är egentligen enda tillfället att testa en spelare innan säsongen.

– Jag jobbar framför allt med två namn just nu, sa Torbjörn Björnström till mig i går.
Han ville förstås inte avslöja vilka det handlar om. Förhoppningsvis har han grejat någon ny till slutet av veckan.

Man kan inte annat än tycka synd om Comets, det är inte första gången man haft otur med amerikanskor och korsband. Jag tänker på Carlisa Dixon-Dennis som kom hit och fullkomligt dominerade i fyra matcher 2005 (30 poäng, 20 returer, 5 steals per match) innan hon slet av sitt korsband. Sådant är sorgligt.

————
Appropå nyheter – i lördagstidningen hade jag en rätt kul nyhet som ni förhoppningsvis sett: att mycket talar för att Björnström ska ordna Harlem Globetrotters till Umeå. Även om jag väljer bra tävlingsbasket framför bra showbasket alla dagar i veckan vore det fruktansvärt coolt att få se Globetrotters i Skycom arena, eller vad den nu kommer att heta till våren.

————
Efter en helg i Hemavan med goda vänner, god mat och en djävulsk promenad uppför fjäll känns det spännande med landslagsveckan.

I morgon landar Sveriges och Georgiens landslag i Umeå, med varsitt träningspass inplanerat under eftermiddagen. Jag kommer självklart att vara på plats för att snoka, scouta och inspektera. Håll koll på bloggen och i tidningen så missar ni ingenting viktigt.