Kan det vara så att biståndet inte är en del av en möjlig lösning, utan faktiskt en del av problemet? frågar sig Carlsson i debattartikeln på sajten Newsmill på måndagsmorgonen.

Gunilla har varit biståndsminister under tre år. Under denna period har Sveriges statliga bistånd uppgått till sammanlagt omkring 100 miljarder kronor. Bara i år motsvarar det ungefär 93 miljoner om dagen," skriver Carlsson, och manar alla som "bryr sig om" kampen mot fattigdomen att börja delta i debatten om hur effektiv hjälp ur sådana omständigheter bäst organiseras.

 

Själv tror jag att Sverige skulle ta det lungt med biståndet ett tag. Under tiden bör de ansvariga sätta sig ner och ta sig en rejäl funderare hur det ska fungera framöver. Kanske vi skulle införa en ny organisation, som ställer högre krav på de länder som får ta del av våra skattepengar och framför allt följa penningflödet tills slutet mer noggrant. Att korruption förekommer är inget nytt, men det är hemskt viktigt att inte Sverige är en av bidragsgivarna till just detta. Det är de fattiga och svältande människorna som ska få våra pengar inga andra.