De har blåst politisk storm kring sjukförsäkringen sedan en grupp cancerläkare vid karolinska sjukhuset skrev en artikel i förra veckan. De hade uppmärksammat att svårt cancersjuka skulle prövas mot hela arbetsmarknaden efter 180 dagars sjukskrivning. ”Vi utgår från att det inte varit politikernas avsikt att tvinga dessa patienter med livshotande sjukdom att söka heltidsarbete utan att det är följden av okunskap hos lagstiftarna och försäkringskassan”, skrev läkarna på DN Debatt. Uppenbarligen hade de rätt. Det tog mindre än en vecka för regeringen att backa två gånger om. I går var riksdagens socialförsäkringsutskott klart med sitt betänkande. Där står det att prövning mot hela arbetsmarknaden inte behöver göras om det skulle få ”orimliga konsekvenser för den försäkrade” Utskottet nämner bland annat tumörsjukdomar, stroke, omfattande brännskador och ms. Regeltolkarna ges utrymme att agera mindre fyrkantigt.

De som passar på att anklaga regeringen för snabba, ogenomtänkta förändringar och hafsig lagstiftning tenderar att bortse från att den nya sjukförsäkringen trädde i kraft för ett och ett halvt år sedan. Från den 1 juli-08 gäller nya regler för att människor inte ska fastna i långa sjukskrivningar och förtidspensionering om de har en arbetsförmåga som går att ta till vara. Det som träder i kraft vid årsskiftet är det sista ledet i det som kallas rehabliteringskedjan.

Då ska de som har varit sjukskrivna ett halvår prövas mot hela arbetsmarknaden och inte bara mot sitt eget jobb eller yrke. Det överstämmer med vad som egentligen alltid borde ha gällt, eftersom sjukförsäkringen aldrig har varit avsedd att ersätta något annat än bristande arbetsförmåga till följd av sjukdom. Då får också de som har haft sjukpenning och förlängd sjukpenning  i 2,5år räkna med att omförsäkras till arbetslöshetsförsäkringen . Vid årsskiftet kommer detta att gälla för 17 000personer som var sjukskrivna när reglerna ändrades och nu i genomsnitt har varit sjukskrivna i 4,5år.

Allt detta har varit beslutat och känt sedan sjukförsäkringen gjordes om, men ytterligare detaljer har kommit i en proposition i höst. Och Försäkringskassan har börjat informera de sjukskrivna. Det är då orimliga konsekvenser kommer fram i ljuset.

Att just cancersjuka har lyfts fram är ingen tillfällighet. Var och en inser att det kan vara bättre för personer som går på behandling att vara kvar i sin anställning och arbeta så många timmar de orkar, än att delta i ett introduktionsprogram på arbetsförmedlingen eller söka jobb på en arbetsmarknad som inte efterfrågar svårt sjuka personer. Därför är det bra att det har uppmärksammats och ändrats. Men dessa svårt sjuka är en försvinnande liten del av alla som berörs av de nya reglerna – och som skulle ha mått bra av sådana regler för längesedan.

Valåret närmar sig och många har intressen av att utmåla regeringen som grym och hjärtlös. Och samtidigt få oss att glömma de föregående socialdemokratiska regeringarnas underlåtenhetssynder.  

Det var under Göran Persson regeringstid som antalet sjukskrivna och förtidspensionerade svällde på ett sätt som saknade motstycke i världen. Sjukersättningen fick ersätta både arbetsmarknadspolitik och regionalpolitik. Som mest var över 300 000 sjukskrivna mot ca 100 000 i dag.

År 2006 kostade sjukpenningen 31,4miljarder, det var dyrast i hela Eu som beräknades ligga på 17,1miljarder.. Det är inte bara hälsosammare för statsfinanserna- det speglar också den svenska arbetskraftens hälsonivå betydligt bättre.

Cristina husmark Pehrsson har regeringens otacksammaste jobb- samtidigt ett av det viktigaste. Att reformera sjukförsäkringen tillbaka till dess ursprungliga syfte, att ersätt arbetsförmåga på grund av sjukdom, är avgörande- inte bara för försäkringens legitimitet och för statsfinanserna utan också för dem som slipper fastna i långtidssjukskrivning och förtidspension när de skulle må bättre av ett nytt jobb. Men att kommunicera sådana förändringar så att de uppfattas som varmt och empatiskt även för en slipad politiker. Att bara låta det rulla på, som tidigare socialförsäkringsministrar har gjort, är betydligt enklare. Men inte mer igenkännande och omtänksamt – vare sig mot skattebetalarna eller sjukskrivna.

 

·         Att som politiker ändrar sig när man tagit ett dåligt beslut, är en mycket bra egenskap. Allt för många dåliga beslut har skett genom åren, där aldrig problem rätats till utan prestigen har fått gå före förnuftet.

·         Alla som ”vill” fatta att det är inte de svårt sjuka som ska prövas mot arbetsmarknaden gör också det. Känner mig besviken på de som vill framhålla oss inom alliansen som hjärtlösa, då vi långt ifrån är det.

·         Att förtidspensionera istället för att ta tag i problemet är ett system som bara inte kan fortsätta, det finns lösningar om man vill.

·         Det finns garanterat de som  trots att de prövats mot hela arbetsmarknaden inte kommer att komma tillbaka till arbete. Men prövas de inte så vet man aldrig heller. Med andra ord är man sjuk kommer man tillbaka till sjukförsäkringen inget annat har någonsin varit på tal om.

·         Många jag känner inklusive mig själv funderar vart våra skattepengar tar vägen, 31,4miljarder går till sjukförsäkringen bla.

 

Ger mig där