Ibra känner sig gammal och sliten. Kanske bara en ursäkt? Bakom tidningarnas upp- haussade Zlatan väntar massor av kanon- forwards på att få ta hans plats: Elmander, Toivonen, Hysén, Gerndt och många fler…
Min favoritspelare heter, fortfarande, Larsson. Sebastian, den här årgången. Lysande inlägg och framspelningar.
Varför denna skillnad? Ska idrottande tjejer bara vara "något sött att titta på"? Damlandslaget i fotboll får mindre än en tiondel av vad herrlandslaget får i bidrag från SvFF, är de inte värda mer?
Visst, intresset för damfotbollen är mindre än intresset för herrfotboll, men med denna snedfördelning av resurserna kan vi inte förvänta oss annat. Marknadsföring kostar pengar, att resa till och från turneringar, kvalmatcher och träningsläger kostar pengar. Det kostar lika mycket oavsett om man är kvinna eller man. Så kom igen nu, SvFF!
Var femte av de som kallas "de unga vuxna" är beredd att sälja sin rösträtt i riksdagsvalet till någon som betalar visar en undersökning som publiceras idag. Visst, att få pengar eller ett jobb låter väl bra. Men är man beredd att ta konsekvenserna av sitt handlande sen?
När det utlovade jobbet består av latrintömning i regimens nyinrättade fångläger? Klaga inte, du fick vad du ville ha! Eller du kanske inte får något jobb alls, det vet man ju hur det är med vallöften…
Mer än var fjärde tycker också att det vore bra om landet styrdes av en stark ledare, så att man inte behöver bry sig om politiken och att sånt trams som att rösta. Det är ju jobbigt att engagera sig!
Vad är det som händer? Önskar verkligen en stor del av landets medborgare att vi inför diktatur och ger upp den allmänna rösträtten? Människor, runt om i världen, offrar sina liv för att kunna vara med och påverka, men här kastar man bort sina rättigheter.
Är dessa "unga vuxna" så säkra på att de själva passar in i diktaturens mall, att de inte får plikta med sina liv för att de sålt sin röst till "den starke ledaren"? Eller är de redo att chansa? De kanske inte anser att deras liv är värt mer än några tusen kronor?
Lektionen startar och vi ska fortsätta med det vi påbörjade under gårdagens lektion. En av eleverna frågar efter det arbetsmaterial jag delade ut igår och får det. Samtidigt påpekar jag att "det är synd att du missade genomgången vi hade igår, för arbetet bygger på den. Men, om du lånar anteckningarna av någon klasskamrat, kan jag hjälpa dig att kopiera dem."
Eleven tittar tomt på mig, tar inget initiativ till att fråga sina klasskamrater om anteckningarna. Ingen av de som sitter inom hörhåll reagerar heller genom att, till exempel, säga: "Här, du kan kopiera mina anteckningar!" Eleven blir sittande, inaktiv, en lång, lång stund…
Dyslektiker får vänta, upp till ett år på utredning och sen, när de fått diagnosen, får de inte den stöd och hjälp de har rätt till, läser jag på text-TV.
I praktiken får säkerligen ett antal misstänkta dyslektiker vänta betydligt längre på en utredning. En av de största anledningarna till att utredningarna förhalas är naturligtvis den ekonomiska. Om en elev får diagnosen dyslexi, har den plötsligt rätt till stöd i olika former: specialpedagogiskt stöd, tekniska hjälpmedel och annat som underlättar vardagen. Kan skolorna, läs: skolledningarna, skjuta upp den kostsamma utgiften till nästa år (eller näst-nästa…) så gör de gärna det.
Undervisande lärare kan påtala problemet, skrika sig blåa eller dunka huvudet blodigt mot betongväggen. Svaret blir ändå: "Vi väntar och ser, han/hon är kanske bara lite sen i läs- och skrivutvecklingen…"
Efter att ha försökt passera centrum med fordon undrar jag bara hur de ansvariga på gatukontoret tänker? Vilket intryck vill de att staden ska ge gästande turister? Att vi nyss varit utsatta för luftvärnsattacker i centrum av staden?
Nåja, det är inte bara i centrum bomberna fallit, stora delar av vägnätet påminner snarare om tillfälliga skogsvägar med stora hål och lervälling… Vilket intryck vill man förmedla till tillfälliga besökare? Att "hit åker vi aldrig mer, det är så stökigt", eller?
Visst kan jag förstå att det är lättare att fixa gatorna under sommarsäsongen, när det inte är alltför mycket tjäle. Men snart kommer ju semesterperioden, när allt stannar av! Vi kommer alltså att få behålla eländet till långt in på hösten!
Som vanligt i vårtider får vi veta att skolresultaten är undermåliga. Allra sämst är de för de barn som invandrar till Sverige i skolåldern. (VK 20110525:"Flyktingelever halkar efter alltmer") På fem år har antalet barn som kommer till Sverige i skolåldern fördubblats. Under samma tid har antalet med behörighet till gymnasieskolan sjunkit från 58 till 51%, enligt Skolverket.
Nu ska vi ha klart för oss att en elev i "skolåldern" kan vara allt mellan sex och sexton år gammal. Om man kommer till Sverige som femtonåring "ska" man gå i åttonde eller nionde klass, för det gör inrikesfödda ungdomar vid den åldern. Men, naturligtvis bör den invandrade ungdomen få en chans att lära sig svenska språket innan en placering i svensk skola blir aktuell. Om eleven så placeras i åttan när han har lärt sig kommunicera på svenska, har han två år på sig att klara betygen för att bli behörig till gymnasiet.
Beroende på elevens bakgrund är detta ett väldigt svårt projekt. Det är en sak om eleven kommer från ordnade förhållanden och en ordnad skolgång. Men hur många flyktingar gör det? Kommer eleven från ett land med åratal av oroligheter och krig, utan ordnad skolgång och kanske med många personliga tragedier i bagaget är det en helt annan sak. Men det begriper väl vem som helst?
Det tar ett tag att landa, att hitta sig själv i det nya landet och att lära sig ett helt nytt språk. Att klara det på ett par år, samtidigt som man fixar gymnasiebehörigheten, är väldigt mycket begärt. Så att 51% klarar av det, kanske på en längre tid är inte så himla dåligt, egentligen…
Slopa alla ceremonier vid skolavslutningen. Låt sista skoldagen på terminen bli en helt vanlig dag. Skicka hem betygen till elevernas vårdnadshavare, helst via mejl så vi kan spara in brevporto och papperskostnad.
Stackars, stackars Zlatan Ibrahimovic! Han har en fotskada, som inte läker som den ska! Därmed kan han inte spela i matchen mot Moldavien…
Om han omfattas av sjukförsäkringen är det väl nu Försäkringskassan ska börja leta lämpliga rehabiliteringsåtgärder, samt försöka matcha honom mot ett lämpligt arbete? Enligt honom själv beror den långsamma läkningen på hans ålder och då är det väl lämpligt att börja se sig om efter ett nytt jobb. Förtidspensionering är väl tveksamt, med dagens regelverk…
.jpg)
Solen är gul, himlen är blå! Gräset är GRÖNT!
Här bloggar jag om stort och smått, både världshändelser och lokala tilldragelser, ur min synvinkel. Ni, som läser det här, har kanske ett annat perspektiv på tillvaron och ni får gärna kommentera!
Senaste kommentarerna