När Jesus stödjer en

Hösten 2011 var jag mycket slut i kroppen. Stundtals orkade jag knappt gå mer än 10 minuter. Jag fick då andnöd och  läkarna trodde jag hade något hjärtfel. Hade innan dess tränat rätt intensivt och kände då och då att det var typ motvind  då jag sprang. Jag var sjukskriven periodvis och ena läkarbesöket avlöste det andra. Någon träning var det inte tal om. I januari 2012 svimmade jag av på affären och dan efter åkte jag in på akuten. Jag blev inlagd och de konstaterade att jag hade två blodproppar i ena lungan!!!!

Obehagligt och en ordentlig undersökning gjordes av kärl och hjärta. En liten panik borde uppstå men på något sett stärkte min tro mig och jag kände att livet är ju inte slut även om man skulle dö. Det jag däremot tänkte på var hur skulle det gå med familjen. Läkaren tyckte jag verkade ovanligt lugn. Jag berättade för läkaren om min tro och läkaren sa ”Inte för att jag tror men jag vet att det har hjälpt många i svåra situationer”

Jag blev utskriven och fick äta Waran i ett halvår och ta det lite lugnt. Promenader och stavgång stod på programmet och jag jobbade halvtid ett tag. Det gjordes diverse utredningar och läkaren menade att jag inte har anlag för att bilda proppar och dessutom ansåg han inte att mitt liv innehöll saker som borde påverka. Folk påstod att jag tränat för hårt, äter galet mm.

Nu sedan i januari har jag orkat med att träna vilket jag ser som positivt. Jag tror att vi är skapta för att kunna röra på oss. Jag är så glad att jag haft Jesus vid min sida som inte övergett mig trots jag periodvis mått riktigt dåligt och haft en inre stress.

Jesus hjälpte en med flytten, och såg till slut till att man hittade rätt. Har nu ett jobb som jag bara har fem minuters gångväg till.

Tack Jesus!