Polisor skjutsade oss Indonesiens immigrations fängelse. Vi stannade en dag där. Sen skjutsade polisorna oss till vanliget fängelse vi frågade poliserna "vart vi skulle åka" de sa att vi åker till hotellet men i stället åkte vi till fängelset. Det var sju personer i ett rum och vi kunde inte sova och vi fick dålig mat. I fängelset var det många personer från olika länder och vi var mycket ledsna. Nästa dag kunde jag kontakta min familj genom mobil.

En person som kom från Kambodja var också i fängelset. Han hade feber och fick inte medicin och han dog. Då hade jag också feber och var ledsen. I fängelset jobbade många fängelsevakter. De var inte snälla men jag visste om en person som var snäll och jag berättade för honom. Sen fick jag medicin från en läkare. Så efter det blev jag frisk.

Efter en vecka kunde vi skicka e-post till Internationella organisatinon för migration och FN: Kommissarir för flyktingar. Efter det träffade de oss. Vi berättade om våra problem för dem. De kontaktade Indonesiens immigration och hjälpte oss. Internationella organisationen för migration och Indonesiens immigration tog ansvar för oss. Sedan bytte vi till ett annat fängelse i Makassar som är en ö. Då flög vifrån Jakarta till Makassar och det tog ungefär 2.30 timmar.

Ungefär elva månader var vi i Makassar fängelset som var bättre än Jakarta Fängelset . På tre månader kunde vi inte gå ut, men vi kunde spela Vollyboll och Cricket varje kväll. Det var lite bättre för vi fick bra mat och medicin från Internationella organisationen för migration och de visste attvi inte var farliga. De pratade med folk som accepteraade det. Efter några månader kunde vi få speciellt ID kort och vi gick ut och träffade folk. Vi kunde inte prata Indonesiska, därför lärde vi  oss det.

Jag fortsätter senare………………..!

 Indonesien är ett vackert land med många öar. Där finns personer som är hinduer,muslimer och kristna och många personer är fattiga. Jakarta är Indonesiens  huvudstad.

                Den 17 maj 2006 flög jag och Kandeepan och Nanthu till Indonesien. Kandeepan är Nanthus bror.Vi flög från Srilanka till Singapore tillsammans. Då hade jag och Nanthu väntat en timme i Singapore flygplats, men Kandeepan hade väntat åtta timmar i Singapore. Först flög jag och Nanthu från Singapore till Bali som är Indonesiens andra huvudstad. Vi var rädda och bodde på hotell och Kandeepan kom till Bali samma dag men det var på eftermiddagen. Efter det bodde vi på hotellet tillsammans ungefär en månad. Vi kunde kontakta Srilankeser i Bali som hade kommit till Bali för oss. Då bodde vi 30 Srilankeser tillsammans på hotellet.  

Sen kontaktade vi på nätet Srilankeser som bodde i Jakarta. Vi åkte från Bali till Jakarta med buss och det tog ungefär 30 timmar dit. Vi träffade Srilankeserna och bodde 150 personer tillsammans på hotellet. På natten knackade polis på vår dörr och vi öppnade dörren. Vi visade pass och visum men de tog kort och fingeravtryck. Efter det gick polisen från hotellet och vi var rädda. En vecka bodde vi på hotellet och på torsdag arresterade polisen 107 personer och 43 personer sprang ut och klarade sig. Polisen arresterade också mig men det var inte kul. Poliserna skjutsade oss till Indonesiens immigrations fängelse. Vi stannade där en dag.

Jag fortsätter senare. Hur tror ni det var i fängelset??????????????