Torsdags åkte jag mina klasskamrater och lärrare till Nalovardo. Det var ABF som hjälpte oss. Så vi hade råd att åka dit. Vi åkte med buss och vi for från Sorsele busstation kl 09.30. Resan tog 20 minuter. Det var bra väder och skönt. När vi kom dit var det många människor på Nalovardo därför att det var sport lov. Många barn var där med sina föräldrar. De åkte slalom jättefort. Jag tyckte att det såg roligt ut !

Jag är intresserad att åka slalom. Vi hyrde slalomskidor och ABF betalade både hyra och hamburgare till lunch. Det var kul därför att ingen av oss kunde åka. Så vi skrattade mycket. Våra lärare följde med oss och visade hur man åker slalom. Då lärde vi oss. Seadan fick alla åka på en sväng med snöskoter. Efter det försökte jag åka slalom igen. Då träffade jag Cattis, som jobbar på Coop,och hon visade mig olika teknik för tex att stanna. Sen försökte jag åka slalom en sväng och det gick jättebra. Förra året försökte jag åka slalom och det gick dåligt men i år var jag bättre. När jag åkte slalom kändes det som om jag flög i ett flyplan. Det gick så snabbt!!!! Det var jätte spännande. Klockan 16.00 åkte vi hem tillbaka till Sorsele. Det var en härlig utflykt !!!!

Det fanns en strand bredvid vårat hotell. Dit kom många turister från olika länder. Vi kunde träffa dem och det var trevligt. UNCHR ansökte om mina dokument till Sverige. Det var 2008 och Sveriges immigrationsverk accepterade mig och mina kompisar i oktober 2008. Mina kompisar heter Kandee,Nanthu och Kumar och vi var jätte glada!!! Vi firade innan vi flög till Sverige. Vi lagade olika sorters mat och drack öl med våra kompisar. Vi längtade efter att få flyga till Sverige. IOM hjälpte oss med flygbiljetter och kläder.

Det var den 26 februari 2009,vi flög från till Mataram till Jakarta. Det tog en timme. Våra kompisar följde  oss  till Matarams flygplats. Vi var ledsna därför att vi visste att vi skulle sakna dem mycket. Vi hade bott tillsammans länge. Jag kommer aldrig att glömma dem. Vi hade väntat några timmer på Jakartas flygplats. Sveriges immigrationsverk hade redan gett våra pass och visum till UNCHR, så vi fick dem på flygplatsen. Där träffade vi två familjar som också var flyktingar. De kom från Somalia och Iran. Vi flög tillsammans från Jakarta till Thailand. Där fick vi vänta i 10 timmer påThailand flygplats. När vi var på Thailands flygplats ansvarade Thailands Unchr för oss. Efter det flög vi från Thailand till Sverige. Vi kom till Sverige den 27 februari 2009. Jag kom till Sorsele kommun medan två andra familjar kom till en annan kommun. Jag glömmer aldrig  livet i  Indonesien. Nu kontaktar jag mina kompisar genom telefon och facebook. 

Nu avslutar jag min historia från min resa från hemlandet Srilanka. Nu bor jag ju i Sorsele och kommer att berätta om livet här i mitt nya hemland Sverige.

Jag och tre kompisar, Kandeepan, Nanthu och Kajan lagade mat tillsammans och varje månad fick vi pengar 400 kr från IOM till mat och kläder. Jag tyckte, det var mycket pengar för mat och kläder var billigt i Indonesien.

Jag sparade pengar. Efter det köpte jag en cykel. Sen började jag träna på gym. Jag cyklade till gymet och mina kompisar följde också med mig dit. Mina kompisar och jag åkte på utflykt en gång i månaden. Vi simmade, åkte båt, och drack gott öl och så tog vi med oss mat och åt tillsammans. Det var jätte spännande.

Det var juni 2007,Unhcr accepterade sex personer som var flyktingar. Jag fick ett papper som funkade i sex månader. Sen ansökte jag på nytt. Efter för sex månader Unhcr accepterade många personer, så de accepterade också mig. Jag var mycket glad för   det !!!!

Det fanns en strand bredvid våras hotell. Dit kom många turister från olika länder. Vi kunde träffa dem. Det var trevligt. Unhcr ansökte min fil till Sverige. Det var 2008 och Sveriges immigrationsverk  accepterade mig och mina kompisar i kotober 2008. Mina kompisar heter Kandee ,Nanthu och Kumar och vi var jätte glada !!!! Vi firade innan vi flög till Sverige. Vi lagade olika sorters mat och drack öl med våra kompisar. Vi längtade efter att få flyga till Sverige. IOM hjälpte oss med flygbiljetter och kläder.

Jag skriver mer senare………….!

Vi var 15 personer tillsammans och vi gick ut och åt mat. Vi fick kompisar från Indonesien som vi hälsade på hemma hos dem. IOM och fängelsevakter sa till oss att vi måste följa Indonesiens regler men vi gjorde inte det. Fängelsevakterna sade, vi skulle lämna vårt specilla ID kort och vi kunde inte gå ut då. Det var inte bra. Mina kompisars släktingar skickade många tamilska filmer (CD) från Canada och London som vi brukade titta på.

Efter några veckor pratade vi med IOM och vi följde Indonesiens regler och ville gå ut och träffa folk. Vi tyckte det var bättre att komma ut träffa andra. Vi var många personer som spelade Cricket. Vi fick fyra Cricket lag. Så spelade vi en cup och det var spännande. Men fängelse var tråkigt för jag kunde inte sova på nätterna därför att jag kom ihåg min familj och jag var ledsen. På nätterna spelade vi kort och det var roligt. Efter det la jag mig ungefär kl 02.00 på natten eftersom jag brukade vakna på förmiddagen ungefär kl 11.00 eller tolv.

Vi berättade om våra egna problem till Unhcr och de skrev egen fil. Ungefär eleva månader var vi i Makassars fängelse. IOM och Unhcr pratade med Indonesiens i migration och de accepterade oss. Efter det kunde vi byta till annan ö som heter Mataram. Unhcr och IOM hjälpte oss. Vi flög från Makassar till Mataram och det tog ungefär två timmar. Vi bodde tre personer på hotellet i ett rum. Men det gick bra. När man ville gå ut kunde man gå ut eller göra någonting. Det var frihet och vi var jätte glada !!

Jag fortsätter senare.