Veckan har varit trög, både morgon och kväll. Men däremellan har det gått bra. Konstigt. Jag skyller på tidsomställningen förra helgen, men förstår ändå inte riktigt hur den timmen kunde slå tillbaka så hårt, och framförallt inte på kvällen.

På dagarna har dock fokus legat längre fram än på enstaka timmar och stundande sommar. Vi är nu halvvägs in i planeringsveckorna för verksamhetsåret 2018. Innan sommaren ska budgetäskanden lämnas till våra ägare och vi vara klara över vilka prioriteringar som ska göras. I vårt mål- och visionsdokument som sträcker sig fram till 2019 har vi har tre stora uppgifter att lösa innan utgången av 2019; Vi måste rädda museets ”inre organ” arkiven, vara i startgroparna för att bygga en ny kulturhistorisk basutställning och ha lösningar klara för ett friluftsmuseum i topptrim 2021 – då är det etthundra år sedan första byggnaden flyttades hit.

Med den ambitiösa agendan är det inte svårt att räkna ut att kommande år handlar om att plocka fram kalkylatorn och vässa pennan. Vi ska räkna kvadratmeter, hyllmeter och spaltmeter – ja, det sista är nog så viktigt. Ju fler spaltmetrar desto bättre möjlighet att förklara varför arkiv måste finnas* och varför många borde vara intresserade av att dela på just det ansvaret.

Kommande vecka fortsätter vi med utställningar, pedagogik och kulturmiljö.

*Arkiv är samhällsnytta. I arkiven finns beslut, planer, brevväxlingar, utredningar, ritningar, kartor, fotografier och avtal sedan lång tid tillbaka, och som hela samhällsapparaten skulle kunna bli bättre på att nyttja. Arkivmyndigheter och museer finns inte för sin egen skull, utan för att nya beslut och vägval ska kunna grundas på tidigare erfarenheter sammanvävda med ny forskning och moderna idéer. Nya analyser är det gott om, men vem bemödar sig att hämta information ur arkiven för att komma ur sin samtidskapsel och anstränga sig bara litet, för att förstå hur tankarna gick för ett par decennier eller ett sekel sedan, och sätta det i relation till allt nytt? Just det perspektivet som borgar för en hållbar framtid. Hur ska vi hindra att misstagen från miljonprogrammet upprepas, förstå skolans utmaningar eller städers utveckling om vi inte blickar bakåt då och då?