Fakta kan inte besegra Staffans inre tankeram…

Av , , Bli först att kommentera 2

Det var ju det där föredraget jag var på för ett tag sedan – om hjärnan och digitaliseringen. Tydligen har fakta svårt att vinna emot hjärnans inre ram och associationer. Har hjärnan bestämt sig för att det är på ett visst sätt så kan inte all fakta i världen gå emot ramen och övertyga hjärnan om att hjärnan har fel. En utomstående känner ändå visst tvivel över sanningshalten i att (citerat och fritt citerat) metoo är att likna vid såväl häxjakt som Stalins utrensningar och att ”alla vill vara offer” samt ”att Sverige är en jävla ryggradslös nation och om ”vi inte kan acceptera vad som ingår i normala personalfester där dyngraka grabbar vill sätta på växeltelefonisten är vi inte en tillräckligt hårdhudad nation”.

Det fanns i alla fall ganska många tankar, insikter och slutsatser inom den där tankeramen. Ett helt land på fallrepet. Ja, hur ska det gå?

Hjärnan är ändå fantastisk – man får 1500 nya hjärnceller varje natt – för att behålla dem gäller bara att utmana sig själv, tänka i andra banor och inte göra samma saker på samma sätt varenda dag. Detta är ren fakta…

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

It’s a jungle out there…

Av , , Bli först att kommentera 2

Han får mig att älska mig själv – Adrian Monk i komediserien Monk. Mr Monk som har en skarp hjärna jobbade tidigare som polis men var tvungen att sluta när hans fru dog av en bilbomb vilket medförde att hans tvångssyndrom och fobier blommade ut, men jobbar vidare i yrket som lysande detektiv åt kommissarie Stottlemeyer. För att kunna jobba har Mr Monk en assistent som följer med honom när han är ute på uppdrag och alltid med våtservetter till hands. Han har fobier för nästan allt och bara ge sig ut utanför lägenheten som är i oklanderlig ordning är ett äventyr.

Trots sina många fobier och tvångssyndrom utmanar han sig själv varenda dag, tar tillfälligt hand om en tvååring, men ringer SOS när barnet Tommy bajsat i blöjan. Lugn, säger operatören, har du våtservetter till hands? Ja, ungefär tvåtusen, ropar Monk. Rädslorna är många, beröring, höjder, baciller, hundbajs etc och allt måste helst vara i par annars stör det ordningen.

Jag har alltid identifierat mig med lite udda typer; det började redan när jag var liten och den genuina Julia Caesar sjöng om United States of Amörka. Ingen direkt hitlåt för en sexåring, men den låg på Svensktoppen och av någon outgrundlig anledning älskade jag Julia; en bestämd tant med handväska och skinn på näsan som hade svar på tal på allt. Senare kom Astrid Lindgrens Karlsson på taket att få en speciell plats i mitt hjärta – en egensinnig, egenkär liten man med propeller på ryggen och nu när jag återigen ser serierna om Mr Monk ler jag. Kanske är det humorn i allt som talar till mig – för jag kan väl inte tro att jag bara är en egensinnig gammal tant, fylld av fobier…

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Debattera mera…

Av , , 2 kommentarer 4

Jag erkänner – jag tillbringar alldeles för stor del av min tid framför datorn. Datorn har blivit mitt andra liv, en livlina, ett sällskap, en hobby och ett beroende. Alla skriver – alla analyserar. Man läser en artikel eller ser ett tv-program och sedan kommer analysen. Beskrivningen i detalj om händelsen och sedan förklaringen, synpunkterna, för eller emot. Man är på barrikaderna helt enkelt. Tar elefanten och plockar isär den i bitar och förklarar – så här fungerar det. Falangerna slåss mot varandra och alla har rätt. Yttrandefriheten vet inga gränser. Det är rent av varje människas plikt att yttra sig – en rättighet och en skyldighet.

Har du inga åsikter är du rökt, man måste hänga med i samhällsdebatten. I varje hörn av allt som pågår. Det är stort att vara något i det offentliga rummet. Man kanske inte alls finns om man inte gör sin röst hörd eller är någon som behöver ”ta skit” för att man sticker ut hakan. Om man sitter där framför kaffemuggen på morgonen, rufsig i håret, tittar ut över en frostig gräsmatta, bara är och känner sig lycklig. De är dom som inte är ”de vassaste knivarna i lådan”. Det är så enormt tröttande med alla debatter från det offentliga rummet. Man sugs in i centrifugen och undrar vart sunt bondförnuft tog vägen? Feministisk snöröjning eller jämställd snöröjning som tillämpats i Stockholm eller kanske fortfarande gör det innebär att man ska prioritera gång- och cykelvägar vid snöröjning eftersom det bedöms att det är där kvinnorna tar sig fram. Jamen, hur dumt får saker och ting bli? I det fallet är jag helt emot Batras tidigare uttalande om att lantisar är trögare än Stockholmare:-)

Det känns som om man idag leker vuxenleken, men har inte varit med om tider med utedass och slit och släp. Man har ingenting att jämföra med – hur svårt livet kan vara då det är svårt och att man inte får något serverat på silverfat. En debatt över ett Kvinnohistorisk museum eller placeringen av ett badhus kan ta sig orimliga proportioner. Allt är fel – för jag fick inte bestämma. Men fikaborden fröjdas – vi måste helt enkelt debattera mera…

O 70-tal, Where Art Thou?

Av , , Bli först att kommentera 4

Man var ju med, satt på första parkett – en meter framför färgtelevisionsapparatens två kanaler. Hem till byn, Familjen Ashton, Arvingarna, Onedinlinjen, Fem svarta höns och dokuserien om Athur Janovs terapi primalskriket. Jag minns ännu hon som åkte till USA och satt i ett hörn i ett rum och vrålade djuriskt rakt ut. Smärtan, uppgivenheten, tröttheten – hon ville så gärna känna sig frisk och glad och lämna av den där tunga ryggsäcken av sorg där hon satt i ett hörn. Resa sig upp på lätta fötter och gå vidare.

Det påminner om de senaste veckornas metoo-flod av djup smärta som dragit in som en storm som inte går att stoppa – primalskriken ljuder och i ekot klingar smärtan, uppgivenhet, tröttheten – och styrkan. Nej, det är inte längre coolt att vara en kvinnoförtryckare, en misshandlare eller våldtäktsman. Det är inte coolt och ger inga dunkar på ryggen. Det är bara sjabbigt, fult och smutsigt. Ingen vill befatta sig med en kränkare.

Och Moa Hjelmer – hennes stora dag efter vinsten i Finnkampen, var någon tvungen att förstöra. Jag hoppas innerligt att varenda kvinna lämnar sin ryggsäck där i hörnet där den hör hemma – reser sig upp och skickar kränkarna direkt i fängelse – utan att passera gå…

Bli först att kommentera
Etiketter: ,