Jag är fast på 90-talet…

Av , , Bli först att kommentera 6

Det är faktiskt möjligt att min hjärna inte utvecklats nämnvärt sedan trettio år tillbaka – och för mig är det just fine! Jag vill leva i sviterna av cerise, kornblått och axelvaddar och känna mig trygg med det. Kanske därför jag får rysningar av grått, vitt och svart och hellre ser en rulle med Clintan en fredagskväll än en nyproducerad Östlundsk satirisk komedi. Vad är det för fel med sånt man blir skriven på näsan med – men känner sig trygg med? Vadå statisk och fyrkantig, måste verkligen alla människor vara förändringsbenägna för att vara lyckliga och lyckade. När jag vet att det jag växte upp med som barn på landet idag är högsta mode, att förändringar alltid är som en bang-a-boomerang, vi kommer alltid tillbaka till gamla sanningar och inom en snar framtid står en hop permanentade överlevare på gatan och gör ett statement. 90-talet snäppet över 70-talet, men ack så nära de är.

Tack för att jag har mina minnen kvar. Minnen av högstadieskolans asfalt och platta tak. Av Gerda, Clarence och Bengan. De som lärde mig något om geografi, samhälle, främmande språk och matte. Bang-a-boomerang. Tack för att jag min första arbetslösa dag efter gymnasiet på Arbetsförmedlingen söker det enda lediga jobb som gick att söka – och får försörjning i sex år. Tack Sverige för det du var. En dröm om en plats där alla fick plats, där utrikespolitik och ställningstagande mot våld och förtryck var vår röst. Tack för att jag fick uppleva det. Tack för att jag hade ett huslån med 13 % ränta och vet vad det innebär att vända på slantarna. Bang-a-boomerang. Tack för att jag aldrig tar något för givet. För jag vet att imorgon är en annan dag. Tack Niklas Strömstedt som skrev texten: (Kom) så länge hjärtat slår (Kom) så länge spänningen finns kvar. I morgon är en annan dag. (Kom) så länge solen ler. (Kom) så länge lusten ger och tar. Så fort när allt försvinner. I morgon är en annan dag.

Att vara mental svensk är just det. Huvudsaken man är en människa med hjärtat på rätta stället – oavsett yttre attribut eller fackindelning. Så länge hjärtat slår…

Youtube:

Bli först att kommentera

Should auld acquaintance be forgot, and never brought to mind?

Av , , Bli först att kommentera 4

I veckan har min före detta svärfars sambo avlidit. Monika. VI har varit på utlandssemestrar tillsammans, ätit middagar, grillat, idkat husvagnsliv på Böda camping och spelat Gurka. Jag tror att det finns en plats där vi träffas igen. Vissa människor betyder mycket. Som i Ted Gärdestads låt: ”I den stora sorgens famn finns små ögonblick av skratt, Så som stjärnor tittar fram ut ur evighetens natt – Och I solens första strålar flyger svalorna mot skyn – för att binda sköra trådar, tvinna trådar till en tross, mellan oss – så vi når varandra”.

Med åren växer all saknad. Men minnena finns kvar. Kramarna. Värmen. Det som betydde något…

Bli först att kommentera

Jag kräks över valresultatet…

Av , , 6 kommentarer 10

Vad har egentligen hänt med Sverige? Det vi trodde var kärnan i svenskheten – solidaritet, jämställdhet och en gnutta medmänsklighet – har bytts ut mot skrålande SD:are på valvaka som utropar Helg seger. Nä, man kan må illa för mindre. Men tydligen är det inget som 20 % av landets röstberättigande bryr sig om. Hade ni inga historialektioner på högstadiet? Förstod ni inte hur allt börjar, uteslutning, hjärntvätt – en indelning i VI och DOM. Och vi är alltid mycket bättre, eller hur? Jag önskar verkligen att i den här valrörelsen man lyft fram alla utlandsfödda som bor i Sverige, som jobbar för fullt, är superfina människor – säger hej och tack! Ler med hela ansiktet och är artiga på bussen.

Så less jag blir på det här kompakta budskapet att invandrare är så dåliga. Jag förstår att jag träffar människor varje dag som röstat på SD och jag inser att dom flesta är som jag och du är Jag bara tänker mig om vi i Sverige någon gång i framtiden är tvungna att fly på grund av krig eller svält och land efter land säger nej, här kommer du inte in. Du tillhör ”dom andra”. En annan sort. Inget vi vill ha i vårat land. Bort. Jag tror inte att flyktingar och utlandsfödda är problemet, problemet i vårt samhälle är narkotika och droger och allt skit som det för med sig. Var det inte då vi gick med i EU som tullen fick begränsade befogenheter? Var det inte då allt eskalerade och knarket flödade in i landet…

Bara för att man är född i Sverige så innebär det inte att man är perfekt. Inte jag heller. Jag är bara rädd för den här samhällsutvecklingen. Det känns hårt och kallt. Överallt…

 

6 kommentarer

Kom igen, Märta och Per – ta fram medicinbollen!

Av , , 2 kommentarer 8

Man orkade ju knappt rubba den som spinkig högstadieelev – och dessutom skulle man kasta den mellan varandra, citat Wikipedia: ”Medicinboll är en stoppad läder- eller gummiboll som används vid styrke- och gymnastikövningar. Den har en diameter på 30 till 35 cm, och väger vanligtvis 1-5 kg men förekommer även i tyngre och lättare varianter. Den spelar en viktig roll inom idrottsmedicinen och används ofta vid rehabilitering” – en perfekt symbol för vår planet!

Vad är väl en u-formad falukorvsring i jämförelse mot en rejäl medicinboll – ALLT SOM VAR BRA MED MODER JORD!

Förut hade vi tillgång till hela Tellus oändliga rikedomar – innan plast, fossila bränslen och utfiskning. Under tiden oneliners skapas i varje högerparti och minut betalar vi Klimat-priset, Växthus-tillägget och skrattet fastnar i hals. Vafalls! Man måste väl kunna ha lite kul i alla fall under tiden.

Börja kasta boll, Märta och Per. Vi står alla med darrande händer, beredda, men bävar för att ta emot den…

2 kommentarer

SD – en ulv i fårakläder…

Av , , 4 kommentarer 12

Märkligt att så få människor öppet går ut och säger att de röstar eller tänker rösta på SD. Det verkar nästan som om man skäms lite grann. Ska jag verkligen visa upp vilka värderingar jag har – innerst inne. Vissa skäms inte alls – som i Youtube-kanalen Riks, citat WIkipedia: ” Riks är en svensk mediekanal som lanserades år 2020 av Sverigedemokraterna genom dess helägda webbtidning Samtiden med ambitionen att mediekanalen inte ska vara parti-TV. Bland programledarna finns Emmie Mikaelsson och Rebecka Fallenkvist. Den ansvariga utgivaren är Dick Erixon.- och största hatobjektet är Annie Löf.”

Kollade på några videosnuttar, och vilken smörja. Det är skillnad på utbildning och bildning helt klart.

På sidan ”Säg nej till främlingsfientlighet och rasism” på Facebook länkas till en artikel i ETC, citat: ”Wilhelm Eriksson hade toppjobb på SD:s pr-avdelning, var ordförande för partiet i Järfälla kommun och revisor i Mattias Karlssons kulturförening Gimle. Men när han varnade om nazister i partiet blev han utesluten. Det tidigare stjärnskottet avslöjar bland annat hur det heilas på partifester och att ledningen skyddar extremister – men straffar visselblåsare” Slut citat.

Tror inte att så många som i smyg tänker ge SD en röst i valet hejlar – men tänk, hemska tanke – om vi i Sverige en dag skulle bli tvungna…

4 kommentarer

Kvinnofällan…

Av , , Bli först att kommentera 8

Ponera att alla människor under våra yttre är av samma skrot och korn oavsett kön, ras och what so ever. Ponera att det är enbart tankarna som en människa har tänkt hela sitt liv som gör personen till en utpräglad kvinna eller man? Ponera att dessa tankar föder känslor utifrån tankemönstret och att de gör oss generaliserande könsstereotypa? Ponera att hjärnan som är en lat manick (verkar det som) utan krumbukter anammar tankar som tänks om och om igen och gör det till en sanning?

Hjärntvätt fungerar bevisligen. Ett budskap som outtröttligt bankas in i en hjärna skapar skarpa hjärnvindlingar – så frågan är – hur hjärntvättade är vi egentligen? Var du en misslyckad figur när du växte upp, en beauty queen eller en lyckad gosse, någon med framtidsutsikter? Fick du kärlek och omtanke? Vilken typ av information fick din hjärna?’ Var du en given medlem i familjen, en person som inkluderades eller exkluderades?

Jag tänker mig att förr i tiden fick inte pojkar gråta eller visa sig svaga. Det är ju väldigt skönt att gråta ibland, att vara fri, att lätta på känslotrycket. Det är inget fel i det. Det är en ventil för starka känslor. Oavsett kön. Det är så lätt att generalisera, allt är männens fel, men det är klart om jag vore en man och jämt fick höra att det är männens fel, det löser inte problemen. Att positionera sig, att behöva vara någon är så tröttande.

Att som kvinna jämt skylla på männen är inte så bra. Offerrollen ger inte kraft, den dränerar. Men, oavsett det, så har män en historia med tillåtelsekultur och kvinnor en tjänande kultur. Våra handlingar bedöms olika. Tänk på de tankemönster du vuxit upp med.

Så, nu till pudelns kärna. Skulle jag vilja se Magdalena Andersson partaja i sociala medier? Nej. Ingen ville heller se BoJo partaja. Partajande är kul, men statsministerrollen innebär en viss mån av respekt och statsmannaskap. Partajar vår kung Karl-Gustaf och drottning Silvia? Förvisso ja, Och där ser vi hur det har gått. Men, Magdalena, spara discodansen till 12 september – jag kommer givetvis att fira med dig!

Bli först att kommentera

För att jag älskar dig…

Av , , Bli först att kommentera 43

Ebba Forsberg sjunger Bob Dylan. Jag vet inte hur många gånger som jag har lyssnat på den här låten. ”Framtidens vindar blåser himmelen klar – allting ska bli mycket bättre än vad du tror”. Ord är mäktiga. De påverkar oss. Djupt i själen, i det innersta är ord word. Den är ändå det största av allt – kärleken. Större än hat, avsky, bitterhet, skuld och skam – det är kärleken som läker. För att jag älskar. Det är väl därför alla låtar handlar om kärlek eller längtan efter den. Ni vet, det som berör det innersta, inte finns det låtar om ränteläget eller hundrameterslopp. Det är inte det djupaste, utan bara något som är några parametrar i ett människoliv. Men, när ingenting annat finns kvar är frågan om kärleken och att vara älskad i allas vår famn.

Jag fyllde 61 år häromdagen. Jag slog på radion på morgonen och ut strömmade Ainbusk singers: Älska mig för den jag är. Ge mig min morgondag. En perfekt start! Innan tacos, tårta och glass. Jag älskar att vara yngre-äldre. Det är min tid nu! Låt livet komma nära – se mig för här är jag…älska mig för den jag är.

Word.

Bli först att kommentera

Internet har förstört min läsglädje…

Av , , Bli först att kommentera 7

Jag var en sådan person som nästan jämt hade näsan i en bok. De böcker jag läst av Inger Alfvén glömmer jag inte, några av dem har jag läst flera gånger. Så kom då internet och nu blev det en del bloggande som jag fastnade i. Kämpade emot länge, men rätt som det var hade jag även Facebook. Tiden framför datorn blev längre och längre och bokläsandet kom liksom i andra hand. Sporadiskt beställde jag böcker från Adlibris utifrån Babeltips och andra recensioner. Torra ”Egenmäktigt förfarande” (förlåt Lena Andersson) och glödande feministböcker som exv Roxanne Gays ”Bad feminist” passerade mina ögon och nävar – sedan slocknade alltmer bokläsandet. Ryckte upp mig ett tag med alla delar i ”Min kamp”, men inte blev det bättre av Knausgårds navelskåderi. Och jag sörjer uppriktigt läsglädjen, flowet som uppstår när man är inne i en riktigt bra bok. Tog med mig Per Olof Enqvists ”Ett annat liv” från bokhyllan på campingsemestern och tänkte att nu! Äntligen ska denna bok med hårda pärmar bli genomgången, men icke. Halvläst ligger den på mitt skrivbord – inte ens den prisade författaren från Hjoggböle lyckades från andra sidan få mig på andra tankar. Är jag ointelligent?

Inger Alfvén, jag visste inte ens hur hon såg ut innan igår, men böckerna kommer jag ihåg. Orden som liksom drogs in i mig och påverkade mig på något sätt. Faktiskt har en Erica Jong-pocket slunkit förbi under våren och idag fick jag ögonen på ”Som ett surr mellan brösten” av Marianne Mörck på ICA Maxi. Kanske finns det fortfarande inom mig. Kärleken till orden.

Jag fyller år nästa vecka. Jo, jag önskar mig ett bokläsningsberoende. Kan man få det?

Bli först att kommentera

Jennifer Wegerup – än en gång…

Av , , Bli först att kommentera 7

Jennifer Wegerup. Har läst hennes krönika i tidningen Resumé från några år sedan där hon beskriver sina arbetsplatser Aftonbladet och Expressen och vad som föranledde hennes beslut att sluta på AB, citat ”Jag tvekade först när Resumé bad mig skriva den här texten, om mina 24 år som kvinna på landets största redaktioner. En kort tvekan, innan det självklara uppfyllde mig: jag är skyldig den där lilla flickan, mig själv, mina döttrar, oss alla, att berätta. Om att vara kvinna i en medievärld där jämställdhet är självklart på ytan men där männen ritat upp spelplanen och bestämt reglerna. Och där den som sig in i leken ger får leken tåla.”

Hon är en briljant skribent Jennifer. Saklig och helt utan känslomässiga utfall. Konkret.

Citat ”Det står en liten flicka på sitt rum där hon byggt en nyhetsstudio. Hon läser upp nyheter. Om ”Ajatållan Kåmejni”, IRA och Maradona. Det enda hon någonsin velat göra är att skriva och jobba som journalist i tidning och tv. Den flickan var jag. Det här är hennes berättelse, min berättelse.”

Som när hon berättar om sin manliga kollega som lägger ut en film på Youtube om Jennifer.

Sedan citat ”Den vår som följde var mitt livs ensammaste. Så en dag, på mitt nya jobb med rum i riksdagen och utsikt över slottet, bestämde jag mig. Det fick vara slut med att vara ledsen. Jag skulle inte vara en av de kvinnor som försvinner, som tystas och tystnar. Jag skulle tillbaka till journalistiken. Efter bara några månader lämnade jag politiken, blev frilans och gick direkt in i jobb för Sky News. När jag läste in nyhetsspeaken och kände pulsen rusa mot deadline steg lyckan inom mig. Jag var tillbaka där jag hörde hemma, dit som flickan i rummet drömt sig. Aldrig mer ska jag låta mig skrämmas bort av mäns ord och handlingar mot mig. Aldrig mer.” Slut citat.

Läs Jennifers krönika i tidningen Resumé – hon är en briljant skribent. Så konkret.

Bli först att kommentera
Etiketter:

Svenska hjärtan – en serienörds betraktelser…

Av , , Bli först att kommentera 5

Serien skriven av Carin Mannheimer sändes i fyra säsonger från 1987 till 1998. Jag såg dem alla. Då. Sedan har jag sett om alla avsnitt för cirka tio år sedan (DVD) och nu på SVT Play. Jag säger bara – den är helt up to date även idag, trettiofem år efter att den sändes första gången. Ibland önskar jag att serier enbart skulle ha fem avsnitt och sedan skulle det vara slut, för jag är som en utsvulten cineast som inte sett en endaste film på hundra år – jag måste se alla avsnitten igen, även om jag sett dem förut. Jamen, när Torsten i första säsongen på nyårsafton i sjätte avsnittet går bärsärkagång, drar fram gräsklipparen och…ja, kolla själva. Ni har säkert själva sett serien, men för er oinformerade handlar den om ett antal familjer i ett radhusområde med deras kärlekar och kval. Solveig Ternström och Ulf Qvarsebo – outstanding performances. Jag älskar serien ännu mera idag, men sörjer över alla skådisar som nu lämnat detta jordeliv. Kanske skådespelar de i himlen, ser på oss ovanifrån och säger: Ja, vad trodde ni? Skulle saker och ting förändras? Har inte allt alltid varit likadant? Ni gör bara vad alla redan gjort förut. Upprepar saker och tror att just ni är unika. Se på oss. Vi är änglar. En dag är också ni…

Lite politik då för att lätta upp stämningen: Jag röstar rött. Tack och lov att DNs valkompass 2022 gav mig samma svar. Inte något blått parti som smög sig in där – nej, jag håller mig på vänsterkanten, dock nära mitten.

För övrigt har jag nyligen varit till Paris. För tredje gången. Känner mig ganska trygg ändå apropå klimatutsläppen, jag har inte flugit på tio år minst, åker buss till och från jobbet, etc, etc. Man måste få se sig om i världen och få nya intryck. Någon gång. Ibland.

Någon hade tårtat Mona-Lisa just den veckan. Det var inte jag 🙂

 

 

Bli först att kommentera