”Strippklubbskulturen är tätt sammanflätad med amerikansk populärkultur.”

Av , , Bli först att kommentera 3

I ett undersökande syfte har jag kollat på några dokumentärer på SVT Play. En story om strippor i hiphopens Amerika samt dokumentären Pornfluencers:”Steget mot porr är kortare än någonsin. Onlyfans ställning i populärkulturen har tvättat bort skamstämpeln. Onlineplattformen säljs in som ett enkelt sätt att tjäna snabba pengar och som något roligt, spännande och sexigt.”.

Helt plötsligt är rännstenen bara ett ögonblick bort.

Jag säger bara: Håll hårt i era döttrar och söner. Denna suspekta värld kan lura vem som helst.

”Money money money, money money money
When you haven’t any coal in the stove
And you freeze in the winter
And you curse to the wind at your fate
When you haven’t any shoes on your feet
Your coat’s thin as paper
And you look 30 pounds underweight”

Ja, håll hårt i era döttrar och söner. Kolla vad de har för sig på internet – denna källa till lycka och misär. Fruktansvärt att se och höra om tjejerna som jobbar i strippbranschen som har en bakgrund av övergrepp och brustna illusioner. Vi kan bättre…

Bli först att kommentera

Mölle – tur och retur…

Av , , Bli först att kommentera 20

Nej, det är inte Mölle utanför Obbola jag menar, utan Mölle på Skånes kullabygd och västkust jag syftar till. Har ni inte någon gång förut i ert liv varit i Mölle – bege er dit omedelbart 🙂

Det är långt att bila till Mölle, men väl där och efter välbehövliga och traditionella matstopp – blir man inte besviken…

Man blir någon annan när man reser. Kanske är det något citat av Oscar Wilde man grunnar på ”Jag reser aldrig utan min egen dagbok. Man måste alltid ha något intressant att läsa när man åker tåg” eller så är det funderingar över vem man kunnat vara om man fötts och levt på en annan plats och varje dag vaknat till utsikt över havet och hört dess ständiga brus.

Det väcker en längtan inom en. Vågorna. Åkrarna. Allt det vackra. En utflykt till Torekov gör sitt till. Vi ska vara stolta över vårt vackra, fina Sverige. Det finns också. För det mesta är det så, bland alla orosmoln och skriverier. De små sakerna som gör livet levande…

Bli först att kommentera
Etiketter:

Krig och konfrontation…

Av , , Bli först att kommentera 5

Fred på jorden? Fikamys? Beskedliga möten där alla artigt väntar på sin tur att tala? Inga vapen? Alla lika värda? Nej, vissa människor hämtar sin näring i krig och konfrontation. I spänningen, utmaningen, egot. Tänk om alla tjejer och killar som hamnar snett i livet hade haft den där ungdomsgården, det där stället att träffas och finna gemenskap, om pengarna fanns i början av livet – hur stor hade inte besparingen blivit i slutändan?

Jag kollade på statsministeromröstningen i riksdagen igår i direktsänd television. Att se en del av dem stå där i talarstolen och liksom leka statsminister fick mig allvarligt talat att må illa. Nooshi Dodgostar växer. Man kan på något sätt inte ta fel på hennes genuina engagemang och kämpaglöd. Den politiska ”vilden” Amineh Kakabaveh höll ett starkt tal om vad hon kämpar för. Jag läste idag att Adaktusson är kritisk mot EB (intervju i tidningen Dagen), att EB offrat partiet framför sina egna privata affärer och att det inom KD finns en tystnadskultur. Ja, hur tänkte EB egentligen?

Ingen har väl undgått UKs likhetstecken mellan invandrare och belastning. Vill bara påminna om:

Ett ord en människa fäster sig vid
Kan verka i oberäknelig tid

Det kan framkalla glädje livet ut
Det kan orsaka obehag till livets slut

Ja, det påverkar livet på jorden
Så slarva inte med orden.

Alf Henrikson

Det var en dikt långt innan Twitterismen. Jag har i min nära släkt personer med anknytning från andra länder och kulturer. Personer som jag älskar. Den här svenskhetskostymen som Thore Skogman en gång i tiden hade på sig – eller Sven-Ingvars och Fröken fräken ifrån Fryken:

Hon ger bilden av det sköna Värmland
Och hon passar ej vid Medelhavets strand
Hon med sjöarna och skogarna vill vandra hand i hand
Och som Karlstasola skiner hon så glatt
Och hon lockar oss till kärleksfulla skratt
Hon är den som jag beundrar mest och nu ska vet att
Lilla söta fröken Fräken ifrån Fryken
Hon är blond som ängens råg
Vackrast utav alla flickorna jag såg

Så oerhört platt och trångsynt.

Sverige kan bättre. Man behöver väl inte alltid ställa en sak mot en annan sak. Vi är väl alla överens om att brottslingar ska straffas. Det är faktiskt förbjudet att begå brott. Vi vet reglerna innan vi bryter mot dem. Vi vet alla att narkotika är roten till mycket ont. Vi vet att vägen till ett annat hjärta inte är misshandel och övergrepp utan gemenskap och kärlek. Många hjärtan är alltför hårda. Många passar inte in i den snäva bilden om Fröken fräken ifrån Fryken – det är egentligen enbart fröken Fräken som ryms i den bilden. I rädslan beväpnar sig ungdomar med knivar och vapen. När man är rädd tänker man inte rationellt.

Alla kids borde ha ett liv att se fram emot och en ungdomsgård…

Bli först att kommentera

”Ingen kommer undan politiken…”

Av , , Bli först att kommentera 6

Eller hur. Ola Magnell. Man kan vara reaktionär, radikal eller progressiv. Jag är intresserad av politik, men jag är rädd för vissa politiker. De som kan få makt att förändra, begränsa och bevaka människor liv. Om Sverige inte haft socialdemokratin hade vi aldrig varit i framkant idag. Vi hade inte haft Arbetsmiljöverket, fackföreningsrörelsen eller 25 dagars lagstadgad semester. Jag förstår inte hur Liberalerna har hamnat där de är idag. Att de hellre samarbetar med SD än Socialdemokrater? Att de hyllar Jimmie Åkesson istället för en rörelse som gjort Sverige till vad vi är idag?

Men alla har rätt att ha sin åsikt. Det är det som kallas demokrati. Det är den vi ska vara rädda om. Demokratin. Man saknar inte kon förrån båset är tomt, sägs det. Ett framtida Sverige i knätofsarnas land, men begränsat kulturutbud och public service är kanske inte det vi vill ha.

Och Fröding lever än idag, han skaldade och vi berörs fortfarande: ”Men strunt är strunt och snus är snus, om ock i gyllne dosor, och rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor.”

Bli först att kommentera
Etiketter:

Än finns det tid…

Av , , Bli först att kommentera 7

Mellan hägg och syren. Den första riktiga sommardagen har blivit kvällning. Utanför mitt hus prunkar häggarna. Ännu ett försommar och jag gläds åt ljuset, allt det vanliga, trygga. Inga överraskningar. Så är livet bäst. Jag läste att Donald Trump lagt ner sin blogg som han skapade efter valnederlaget och kaoset i Kapitolium. Det är något fel med såna machokillar som Donald. Är livet bara en enda stor tävling där de största och skränigaste vinner. Nej, tror inte det. Livet finns mellan hägg och syren, i skymningen, i gryningen, i de ensamma ögonblicken.

Jag tycker verkligen om att umgås med mig själv. Låter pretto, men sant ändå. Aldrig annars är jag så ärlig, aldrig annars är jag så nära mig själv, aldrig annars är jag så mycket jag. Ingen persona, bara avskalad, den människa jag älskar och som är jag. Varken kvinna eller man, ett neutrum, en själ och många tankar. Livet pågår utanför sociala mediers glättighet. Det pågår. När man blir äldre börjar man tänka på vad man kommer att lämna efter sig, vilka avtryck man gjort. I mitt fall inte många. Ett antal kåserier i Skärgårdsnytt och blogginlägg under ett tjugotal år. Om någon finner intresse i det. Samtidigt fyller andra människor oss med bestående intryck – ja, vi är inte så betydelselösa som vi ibland tror. Men tror knappast att jag skulle hänga utanför Bianca Ingrossos lägenhet för att få en skymt av henne. Däremot har jag strosat i August Strindbergs sista bostad Blå tornet, i Louvren, i Musée d’Orsay, Sixstinska kapellet, Carl Larsson-gården och resterna efter Laver-gruvan i Norrbotten, för övrigt en plats och ett samhälle som lades ned efter gruvdriftens slut. Min far dansade och gick på bio i Laver. Livet går vidare.

Mellan hägg och syren. Tiden är kort däremellan, man hinner knappt formulera sina tankar. Men än finns det tid. Än spirar hoppet och grönskan! Snart är det Sveriges nationaldag. Jag älskar verkligen Sverige. Det vi är alla tillsammans. Sverigeandan. Den lever än, gnistan finns kvar – och alla, alla är inbjudna…

Sverige, Sverige, fosterland,
vår längtans bygd, vårt hem på jorden.
Nu spela källorna, där härar lysts av brand,
och dåd blev saga, men med hand vid hand
svär än ditt folk som förr de gamla trohetsorden.

Fall, julesnö, och susa, djupa mo!
Brinn, österstjärna genom junikvällen!
Sverige, moder! Bliv vår strid, vår ro,
du land, där våra barn än gång få bo
och våra fäder sova under kyrkohällen.

 

Bli först att kommentera
Etiketter:

”Den viktigaste lärdomen är kravet på absolut hederlighet i politiken”

Av , , Bli först att kommentera 5

”Om ni skulle sammanfatta vad ni lärt av Erlander, hur skulle det låta?” Frågan till Olof Palme ställs av Gustaf Olivecrona i en TV-sänd intervju efter att Palme valts som Socialdemokraternas ordförande 1969. ”Jag tycker att den viktigaste lärdomen är kravet på absolut hederlighet i politiken”. Filmsnutten finns med i slutet av tvåavsnittsdokumentären om Tage Erlander – makten och sanningen som finns på SVT Play. Jag tycker det är en fantastiskt svar.

Kravet på absolut hederlighet i politiken.

Kanske röstar man på det parti som ligger närmast den hederlighet man själv sympatiserar med. Det som rör rätt och fel och rättvisa. Idag hade en FB-vän delat en länk med Laleh när hon sjöng ”Det kommer bli bra” med en barnkör. Hon är så bra Laleh och när jag googlar om henne så finns följande information på Wikipedia:

Från Iran till Sverige
Laleh Pourkarims familj lämnade Iran i augusti 1982, när hon var två månader gammal. Orsaken var att fadern Houshang Pourkarim var en känd socialt engagerad författare, konstnär och tidningsman. Hennes mor hette Atefe och drev tillsammans med sin man underjordiska tidningar. Via Azerbajdzjan, Minsk, Berlin och Tidaholm hamnade de i Hammarkullen i Göteborg, där hon kom att studera på musikprogrammet vid Hvitfeldtska gymnasiet. Familjen Pourkarim landade i vitryska Minsk, samma dag som Laleh fyllde ett år. I Sovjetunionen fick föräldrarna arbeta på fabrik, medan Laleh lärde sig ryska och i skolan fick gå på både klassiska konserter och cirkus. När Laleh var nio år tvingades familjen flytta vidare och Laleh tillbringade en tid i Berlin.1991 kom de till Sverige, och via en flyktingförläggning i Tidaholm hamnade de i Göteborgsförorten Hammarkullen.

Från Hammarkullen till Stockholm
Hennes far dog i en kanotolycka i augusti 1994 då han gav sig ut för att hjälpa två kvinnor i en kanot som försvunnit runt en udde och som han trodde behövde assistans. Vid hans begravning närvarade enligt uppgift flera tusen personer. Laleh Pourkarims musikintresse fortsatte i Sverige, där hon tillbringade många raster i musikrummet och testade alla instrumenten. I åttonde klass stod hon på scenen för första gången under en musiktävling. Det slutade med att hon vann tävlingen, började skriva egna låtar och ganska snart bildade olika egna band. Under högstadiet i Göteborg spelade Pourkarim i olika band, och redan då fanns lockelsen att ta sig in i musikbranschen på allvar. Under tiden i Hammarkullen var hon bland annat inblandad i de expanderade arrangemangen kring Hammarkullekarnevalen. I gymnasiet studerade hon på musikprogrammet vid Hvitfeldtska gymnasiet i Göteborg.

Som 19-åring flyttade Pourkarim från sin familj och till Stockholm. Hon hade fått kontakt med Warner Music Sweden, när hon redan i flera års tid spelat live och börjat bli lokalt känd. Laleh ville producera själv, vilket hon till slut fick. Hon blev erbjuden en källare i Hässelby Strand, där hon inredde sin egen studio och lärde sig hur man producerade från grunden.”, slut citat.

Laleh Pourkarim är stor. En underbar, proffsig artist. Så glad att Laleh kom till Sverige.

Jag är också glad över att Sverige visar ett samvete mot världen utanför, vi kunde ju sitta här i vår ankdamm och strunta i allt annat. Stänga gränserna, sluta ge bidrag till WHO. På SIDAs hemsida kan man läsa, citat”: Alla som betalar skatt i Sverige bidrar till att skapa en hållbar utveckling i världen. Under 2021 hanterar Sida 44,5 miljarder kronor som går till att bekämpa fattigdom och lindra nöd.”

”Sverige kommer att ge ytterligare 100 miljoner kronor till det globala vaccinationsprogrammet, COVAX, som säkerställer att befolkningsgrupper i låg- och medelinkomstländer också har tillgång till ett vaccin mot COVID-19. Detta innebär att Sverige fördubblar sitt bidrag till COVAX.”

”Det började inte med mig, nej livet är för vackert vad var det ni sa?
Det slutar inte här med mig, det bästa det har inte hänt än, vad var det ni sa?
Nej, det slutar inte här med dig, se ringarna på vattnet vad var det vi sa?
Det kommer bli bra

Jag är bara en sten i havet
Det är inte värre än så
Så, så, så, några ringar på ett hav
Är allt vi lämnar kvar”…

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Snart tre veckor sedan första sprutan…

Av , , Bli först att kommentera 6

Jag känner en person vars mormor dog i spanska sjukan, väldigt ung, men ändå var hon mor. Hon var inte trettio fyllda. Jag kommer ihåg vad jag tänkte då, av en ”vanlig influensa”, vilken tur att man inte var född på den tiden. Nu har vi haft Coronapandemin i ett och ett halvt år.

Källa Wikipedia, citat: ”I Sverige, vars befolkning vid den här tidpunkten bestod av knappt 6 miljoner människor, dog 37 573 personer i spanska sjukan under åren 1918–1920 enligt den officiella statistiken. Till det ska läggas ytterligare något tusental där dödsorsaken sannolikt var influensa. Då den svenska epidemin kulminerade under oktober och november 1918 hade det månadsvisa dödstalet (omräknat till årsbasis) stigit från det normala på ungefär 15 per 1 000 invånare till 35 per 1 000. Spanska sjukan dödade ungefär 2 procent av de diagnosticerade fallen i Sverige. I Malmö dog 725 personer. Hårdast drabbat var Norrland, främst inlandet, där till exempel Jämtlands län var det län som hade högst andel döda och Arjeplogs kommun hade den största andelen döda i Sverige med cirka 3 procent av kommuninvånarna.”

Jag vet, det skrivs mycket om när vi ska få öppna upp igen (och nu är det på gång), men det är som att man tänker att FHM och regeringen har beslutanderätt i hur pandemin kommer att utveckla sig och hur det egentligen kommer att gå. Vi borde istället sända en tacksamhetens tanke till utvecklarna av vaccinen – för om vi inte haft dem – vilka framtidsutsikter hade vi haft då? Det är inte över ännu – men vaccin ger framtidshopp. Det är fantastiskt!

 

Bli först att kommentera
Etiketter:

Bästa fönsterputsartipset?

Av , , Bli först att kommentera 7

Lägenhetens fönster är flammiga. Tröstar mig med att dom faktiskt ändå är rena. Fönsterputsning är för mig en gåta. Det spelar ingen roll hur mycket jag googlar om bästa putsartipsen, köper en manick som man laddar upp och som med ”innovativ suglistteknik” suger upp fönsterputsmedlet efter rengöring och ska vara den bästa lösningen (enligt många och bevisligen fungerar denna sak för andra, men inte för mig) så ser jag bara elaka ränder och flammiga fönster trots denna utfästelse: ”Få tillbaka WOW-känslan på alla släta ytor”. Men, jag ska göra ett tredje försök, jag dömer inte ut produkten – den är helt outstanding enligt en av mig känd fönsterputsare. Jag gör uppenbarligen något fel, helt inkörd med fönsterskrapa, diskmedel med citron och ljummet vatten som jag är eller så är det något annat. Är det här ett stort problem? Nej, jag undrar bara vad jag gör för fel. Är det finmotoriken, otåligheten eller känslan jag har när jag går in i fönsterputsningsgrejen ”hur mycket du än försöker så kommer det ändå att bli flammigt”…

Det fina vädret fortsätter! Så underbart…

 

Bli först att kommentera
Etiketter:

Det var en het dag i Paris…

Av , , Bli först att kommentera 4

Vi tog metron till Père Lachasie för att titta på berömda personers gravplatser. Är det verkligen sådant folk gör i allmänhet när de är på semester, kanske. I alla fall så ville jag gärna se Oscar Wildes grav och Edith Piafs. Jag tog foton på Wildes gravsten och där stod: Here lies the best man who ever lived. Helt i linje med hans charmiga författarskap. Synd bara att jag tog en närbild och missade ett par bokstäver i början och i slutet av meningen.

Gravstenen var täckt med läppstickskyssar. Nej, jag var inte en av dem. Googlar man på OW-citat finns det hur många som helst, som exv ”Förlåt alltid dina fiender. Det finns ingenting som gör dem så irriterade.” (Oscar Fingal O’Flahertie Wills Wilde, född 16 oktober 1854 i Dublin, död 30 november 1900 på Hôtel d’Alsace i Paris, var en irländsk författare, dramatiker och samhällssatiriker. Källa Wikipedia).

Det har varit en het dag i Umeå idag. Härligt att sommaren nalkas. Det är något med sommarens dofter som väcker minnen till liv. Allt känns som igår…

 

   

Bli först att kommentera

Alla äldre måste ha en Churchill i bakfickan…

Av , , Bli först att kommentera 7

Sir Winston Leonard Spencer-Churchill, född 30 november 1874 på Blenheim Palace, död 24 januari 1965 i London, var en brittisk politiker, författare och officer. Han var brittisk premiärminister 1940–1945 och 1951–1955. Som författare erhöll han Nobelpriset i litteratur 1953. Källa Wikipedia.

När andra världskriget bryter ut är således Winston 65 år gammal. Wikipedia, citat:

”Den 10 maj 1940 utsåg istället kung Georg VI av Storbritannien Winston Churchill till premiär- och försvarsminister, och ledare för en nationell samlingsregering. Churchill hade under hela livet haft mycket höga tankar om sig själv och känt att han var kallad av fru Fortuna att fullgöra någon stor uppgift – ett faktum som delvis förklarar hans ofta orädda och impulsiva beteende, och som så ofta verkade stötande på omgivningen, men som genom andra världskrigets försorg skulle vändas till hans fördel. Känslorna han senare beskrev som nyutnämnd 65-årig premiärminister är talande: ”Jag kände mig som om jag gick med ödet och att hela mitt tidigare liv enbart hade varit en förberedelse för denna stund och för denna prövning.”, slut citat.

Notera den sista meningen: ”Jag kände mig som om jag gick med ödet och att hela mitt tidigare liv enbart hade varit en förberedelse för denna stund och för denna prövning.”. Tänk att en 65-åring fick äran och förtroendet att ta över hela klabbet, blir premiärminister och leder landet under ett världskrig, därefter får han nobelpriset i litteratur vid 78 års ålder med Svenska Akademiens motivering: ”för hans mästerskap i historisk och biografisk framställning samt för den lysande talekonst, med vilken han framträtt som försvarare av höga mänskliga värden”,

Det hade aldrig gått i Sverige idag. Det första någon här skulle ha sagt är: han är alldeles för gammal. Typ pensionär ju. 65 år – vad återstår? Några stilla, isolerade år innan skjuts till äldreboendet och där får han vatten (inte läsk) och bröd (måste vara med fiber) och sitta i dagrummet med de övriga äldre-äldre och titta ut genom fönstret och titta på pippifåglarna och sedan dö av tristess. Man kan verkligen tänka sig vad Churchill hade tänkt om det, han som själv menar att han behövde alla åren innan 65 för att förbereda sig på den enorma uppgift som han fick axla. Det var ingen duvunge som klev ut på scenen där.

Det är synd att man dumförklarar äldre i Sverige. Det är synd att man inte tar tillvara den erfarenhet som mogna människor har. Det är synd att man betraktar ålder som något man får skylla sig själv att man har – när man istället kan vara ung, snygg och fräsch, men vi vet ju alla vad det innebär. Titt som tätt kommer partiernas ungdomsförbund med än den ena och än det andra med tokiga förslag och utspel här några exempel på det (ung vänster hade visserligen ett bra förslag) – och där ser man tydligt att det tar ett bra tag för hjärnan att komma till sin rätta potential och mognad.

Livet är inte slut vid 65. Det är ju först då det stora äventyret börjar…

Bli först att kommentera
Etiketter: