I Waldorfskolan läste man inte en enda bok på nio år…

Av , , Bli först att kommentera 3

Ja men så slappt. Första delen av tre i dokumentären ”De utvalda barnen” om Waldorfskolan Solvik var skrämmande. En flumskola som inte gav grunderna i kärnämnena till eleverna under låg- mellan och högstadiet. Nio förlorade år för en del av eleverna. En plats utan hierarkier som lämnade fritt spelrum för mobbning och favoriseringar för de elever som var trevliga, glada och rörliga. Friskolor. Pisa. Vi hade en bra skola i Sverige en gång. Ganska strikt och krävande. Inte perfekt, men ramarna fanns där – även tid för lek…

Bli först att kommentera
Etiketter:

Skrollade i gamla inlägg – vissa står jag för än idag…

Av , , Bli först att kommentera 6

Som ”Kom ljuva krusmynta, kom hjärtans fröjd…”

Av Britta, 26 juni 2018 kl 19:27, Bli först att kommentera 7

Jag har känt mig så nedslagen efter fotbollsmatchen mellan Sverige och Tyskland. Nej, inte för att Sverige förlorade, utan för att det som hände efteråt kändes som en käftsmäll. Allt huvudlöst som rasisterna hävde ur sig – det blir dålig stämning. Och det är väl kanske det som är meningen, varför sprida glädje och lycka när man kan sprida dynga? Ingen som känner någon som har kommit från ett främmande land och trivs i Sverige? Ingen som har någon närstående som kommer från ett annat land? Hoho? Någon?

”En svensk tiger” ju – men det gör inte Sverigedemokrater – de pratar om ditten och datten, om denna uttröttande svenskhet. Kan ni inte flytta till ett annat land och börja där istället. Bosätt er i Nordpolen och bevara Nordpolen nordpoliskt. Sitt där och ruva på ert partiprogram, med gårdsförsäljning av alkohol och nordpolisk kultur – istappar i skägget och polvandringar. Björn Söder måste byta namn till Björn Nord – annars är han inte nordpolitian. Bygg en snömur mot världen utanför. Dansa med isbjörnarna. Gör fejkinlägg och falska FB-konton och sprid er mission från er kalla isigloo utan känslor där ingen vill bo – Nord är bättre än Syd. Inga sydiater här. För ni ser inte likadana ut som oss, vi snögubbar med hattarna på sned.

Jag är trött. Jag spårar ur. Jag vet det. Jag ogillar inte människor. Jag förstår bara inte – varför? Det finns ingen mening med att hata. Det blir bara tomt, svart och kallt. Rasister är människor som mobbar andra människor.

”Kom liljor och aquileja, kom rosor och saliveja
Kom ljuva krusmynta, kom hjärtans fröjd…”

Bli först att kommentera

She may be the song that summer sings…

Av , , Bli först att kommentera 43

Jag har alltid älskat den låten, helst med ursprungsartisten Charles Aznavour.

May be the chill that autumn brings
May be a hundred different things
Within the measure of a day

Det ska vara en fransman för att få fram den känslan.

She may be the reason I survive
The why and wherefore I’m alive
The one I’ll care for
through the rough and rainy years

Jag tror vi har för lite romantik här i livet. Tänk rödvitrutiga dukar och stearinljus i tomma Chiantiflaskor med smäktande violinspel i bakgrunden – vad är det för fel på små rosa, fluffiga moln, blir vi inte lite lyckligare ändå av att tro att de svävar omkring färdiga att omsluta oss med hull och hår. Istället slår man upp tidningen, ja bildligt talat, för allt finns numera i små och mellanstora platta, rationella metallsaker – och vad hittar man då? Något upplyftande om kärlek? Goda nyheter? Nej, allt man kan hoppas på är en smårolig krönika av Cecilia Hagen eller en inte alltför småsur inlaga av Lena Mellin. Vanligtvis kommer nyheter om försenat vaccin, all världens olyckor, Ebbas senaste bravader, brott, krig och att realityserien familjen Kardashian ska sluta. Inte för att jag har sett ett endaste avsnitt av den dokusåpan – vanligtvis lämnar mig allehanda serier om kändisar och deras familjeliv mig helt oberörd. Men ge mig en svartvit dokumentär om Charles Aznavour och jag skulle sitta klistrad framför SVT Play.

Tänk att det finns folk som går och betalar för att få en större rumpa, lär komma från Kim Kardashian, som visst nyligen minskat den igen. Ja, modet växlar. Och alla dessa blanka ansikten som ser ut som om de lackerats – hur bär dom sig åt? Vad vill man uppnå?

Att någon, någon ska sjunga

She may be the reason I survive
The why and wherefore I’m alive

Jag tror vi har för lite romantik här i livet…

Bli först att kommentera
Etiketter:

Skallmätning och rasbiologer…

Av , , 2 kommentarer 6

Det var en svårsmält dokumentär på tre delar jag såg igår på SVT play ”Jag var en lägre ras”, citat: ”Serie om en okänd och mörk del av svensk historia, hur Sverige har behandlat en av sina nationella minoriteter, tornedalingar. Skallmätningar, förbud att prata sitt modersmål och fysiskt och psykiskt våld var vardag för folket som bodde i de gamla finsktalande bygderna i norra Sverige. Vi får smärtsamma vittnesmål från äldre personer som har blivit skallmätta och fotograferade av rasbiologer så sent som på mitten av 1950-talet.”

Professor Herman Lundborg, föreståndare för Statens institut för rasbiologi, kartlade den nordiska rasen genom att ett gäng ”experter” åkte runt i alla byarna, skallmätte, klädde av människorna, fotograferade – allt med statens, kyrkans och prästens välsignelse. Dessutom fick de ingen förklaring heller över syftet med det hela, utan det fick man så småningom veta när deras ättlingar slog upp boken om rasbiologi i skolan och fick se sin familj fotograferad och den nordiska rasen katalogiserad.

Sådana program får mig att må illa. Där satt de inte ont anande strävsamma människorna och böjde sig för överheten och lät sig mätas av folket från storstaden, även om det nu bara var från Uppsala. De äldre personerna i programmet som med blanka ögon berättade om skolorna där man var inackorderad och man fick stryk för det allra minsta. Talade man finska fick man stryk. Ibland visste men inte varför man fick stryk. Det var bara att lägga upp händerna på skolbänken och sedan slog läraren med en pekpinne eller som i ett fall drämde läraren en linjal med all kraft över huvudet på en kille så att han började kräkas och fick stanna hemma flera dagar. Grym är människan ibland.

———————————————————-

Ja, och så var det då Meghan och Harry igen.

Om det blev en folkomröstning om kungahusets vara eller icke vara så skulle jag rösta för att lägga ner alltihopa. Kungahuset är en kvarleva från en tid som vi inte vill ha tillbaka. Kung, drottning, prins, och prinsessa – ja, ni märker väl vem som kommer sist. Dom har ingen makt och finns i deras roller enbart för att vi accepterar det och vill ha lite glamour här i livet.

Egentligen är det bara stötande att sitta och höra på alla miljonerna de rullar sig med – och ändå är missnöjda. Det kostar att ligga på topp. Men, vad vet jag om de kungliga och deras liv. Den enda uppfattningen jag har om prinsessor är ju egentligen min gamla sagobok ”Prinsessan på glasberget” som jag läste när jag var sju år och där prinsen måste rida upp på ett glasberg för att vinna prinsessans hjärta. Och hade inte prinsen lyckats hade prinsessan förblivit ogift. Värre än döden typ. Och allt detta medans killarna läste Biggles och ville lära sig att flyga.

Jag tror att för att vara en riktig kunglighet måste man kunna prata – om ingenting. Och säger man någonting ska det vara mellan raderna så att det är fritt fram för diverse tolkningar. Man ska vara bekväm med att folk kryper för en, kallar en Ers majestät och niger djupt när man hälsar. Man får verkligen inte börja fnittra hysteriskt eller säga, men vad löjligt, kliv upp vetja. Nej, då blir man ingen kunglighet.

Men uppriktigt sagt, vad får jag för pengarna?

2 kommentarer
Etiketter: ,

När man hellre dör än håller ett föredrag…

Av , , Bli först att kommentera 6

Det verkar vara otroligt vanligt just den känslan. Det smärtsamma med att vara i medelpunkten, att driva en situation, att vara tvungen att ha kontrollen och styra skutan – lugnt och säkert – och gå i land med det. Jag har alltid beundrat människor som har total kontroll i en sån situation, som kan ta in publiken, Skype-mötet eller vad det än må vara.

Det känns ungefär som att balansera på slak lina, att tappa känslan i rummet, att famla efter en nål i en höstack och ändå vara tvungen att utmana sig själv. Kanske har jag för stora krav på mig själv och borde istället se mig själv med förlåtande ögon. Nej, jag kommer aldrig att bli en ståuppkomiker, ett socialt mingelgeni, en person med lyskraft – det enda jag önskar är att slippa själva dödskänslan, den kommer ju tids nog.

Döden var nära idag, men jag återuppstod…

Bli först att kommentera

Att vara människa…

Av , , Bli först att kommentera 8

Av någon anledning så blev det ett samtal idag om barnhemsbarnen från Rumänien. Ni minns väl reportagen efter kommuniststaternas fall på 80-talet, om barnen som satt fastkedjade i sina sängar i Ceausescus knasiga rike. På siten populärhistoria kan man läsa följande, citat ”

”Ceausescu inspirerades av Nordkorea

På hemmaplan bedrev Ceausescu en ytterst repressiv politik. 1966 genomdrev han en lag som gjorde det extremt dyrt att skilja sig eller göra abort. Samtidigt förbjöds preventivmedel i syfte att öka födelsetalen.

De som undvek att skaffa barn var desertörer, slog Ceausescu fast, och beslöt att alla kvinnor skulle föda minst fyra barn (själv hade han tre). Födelsetalen fördubblades och efter kommunistregimens fall blev konsekvenserna uppenbara när TV-bilderna från de rumänska barnhemmen rullade ut över världen.

Ceausescus storhetsvansinne tilltog. Han omgav sig med personer som aldrig ifrågasatte honom, och hustruns uppmuntran spädde på situationen ytterligare. Efter ett besök i Nordkorea 1971 återvände diktatorn full av inspiration från Kim Il Sungs orwellska samhälle, där ledaren hade ikonstatus. Som en följd lät Ceausescu bannlysa allt som var västerländskt: långt hår på män, kjol eller jeans på kvinnor och ”dekadent” konst.

Säkerhetspolisen, Securitate, fanns överallt – avlyssnade, skuggade, bröt sig in hos oliktänkande. Politiska dissidenter fängslades eller klassades som mentalsjuka och sändes för hjärntvätt till psykiatriska kliniker.”

Det är dom här personerna som upphöjer sig själva, kommer på olika idéer för att förstärka sin makt, som det primära intresset och målet – makt och pengar – och är så extremt farliga. Som tror att de är odödliga, alltid kommer att sitta på en guldtron eller på en galopperande häst utan skjorta eller tröja. Ja, ni har väl sett Putin.

Men barnen då. Deras ögon. Jag minns dom ännu. Det kalla, omänskliga runtomkring. Flugorna. Det är alltid barnen som får sitta i kläm.

Barnen som är det bästa och käraste vi har. Livsnerven…

Bli först att kommentera

Före anno 1866 stod väl adeln först i vaccinationskön…

Av , , 2 kommentarer 7

Solidariskt väntar vi alla på vår tur i vaccinationskön, eller? Jag blir mer och mer intresserad av historia. Dokumentärer. Livsöden. Jag kan alldeles för lite om Sveriges historia när det gäller regering och riksdag. Från skolan finns förstås de fyra stånden, adel, präster, borgare och bönder inetsat i hjärnan. Som kvinna är naturligtvis 1921 ett de viktigaste åren i svenska kvinnors historia – rösträtten.

Den som säger att jämställdhet och kvinnokamp hör till 60-talets rödstrumpsideal och att den tiden är passé och inte längre behövs ljuger så tungan blir blå. Men vi har det ju så mycket bättre i Sverige om man jämför med andra länder, hört den förut kanske. Även om kvinnor gjort intåg i männens värld, så har kvinnor som grupp många fler hinder att tampas med. Låt mig räkna upp några:

  • muskelmassa
  • vikt

Kvinnor är inte lika starka, inte lika långa som män är, vilket innebär att man utvecklar överlevnadsstrategier där just frasen ”tänk om”, ofta förekommande, förbereder en för allehanda scenarier. Tänk om Kungen inte enbart ville vara en förebild och vaccinationsivrare för sitt folk när han på bild visade upp sin första vaccinationsspruta. Tänk om han fick sprutan för att han var typ kung och ville träffa barnbarnen och för att motivera att även Silvia fick en spruta så var det väl därför att ingenting av det dyrbara vaccinationsmedlet skulle förfaras. Jag säger bara, tänk om det var så. Tänk om Silvia stått på bästa sändningstid i TV med gevär och jägaruniform och sagt, att nu vänder vi blad. Jag har varit lite wild and crazy en del gånger, kanske flirtat lite för mycket, men nu tycker Kungen och jag att vi drar ett streck över hela den här historien. Det känns som helt sannolikt, eller hur.

Vi har ju alla sett var officiella lögner kan leda till, jaja, Trump igen, men grejen är att lögner får folk att bli förvirrade. Man slutar lita på sitt eget omdöme. Man blir olycklig och misstänksam. Så jag antar att sanningen finns som en grundpelare i varje människa och varje steg bort från sanning gör något med en själv. Tänk om Sean Spicer ljög på pressträffen när han sa att, citat ”Detta var den största publik någonsin som bevittnat en installation. Punkt” gällande Trumps installation 2017. Det uppstår genast en dragkamp i ens inre. Jag vet vad som är sant, det finns till och med bildbevis på motsatsen, men nu står någon och fastslår något helt annat.

Jorden är platt, rymdvarelser kommer för att ta oss, vaccinet ingår i en invecklad konspirationsteori, kvinnor är längre än män, månlandningen har aldrig ägt rum, adel, präster, borgare och bönder har aldrig funnits som samhällsklasser, klassamhället är dött, alla är jämlika – ja, tänk om, eller tänk själva.

Jag säger inte att kvinnor är bättre än män. Jag tycker bara att alla borde ha samma villkor. Det är inte bara kvinnor och män, det är klass, hudfärg och så vidare. Jag kan inte räkna upp allt. Varenda liten unge borde få växa upp i stjärnljus, få med sig bra och rättvisa ideal. Vi är i mångt och mycket vårt ursprung. Försöker att vända blad. Det går inte alltid så bra. Knappt någon gör det i TV på bästa sändningstid. Det är så få förunnat, snart bara kungar och trissvinnare…

2 kommentarer
Etiketter:

Management by Fear…

Av , , Bli först att kommentera 6

Jag läser en 20-punktslista på en websida som tillhör Mary Schechter theintuitiveorganization. Punkt efter punkt på ”MBF-listan” stämmer in på Trumpen som ”Public humiliation in meetings or other forums occurs” och ”There is a ”black and white”, ”right” and ”wrong” polarized view of the world and workplace behavior”. Fatta de människor som varit tvungna att jobba med honom, stryka honom medhårs, gulla och berömma. Aldrig säga emot. Bli betraktad som svag därför, men motsatsen att vara stark och gå emot antagligen bli sparkad på fläcken och offentligt förödmjukad på Twitter, bli kallad ”loser” och ”crazy”.

Jag vet inte vilket straff som skulle vara lämpligt för Trumpen. Ja, vad är straffet för fyra år av lögner, påhopp och smutskastning och slutligen som grädde på moset uppvigling till statskupp. Och när sedan Ivanka twittrar iväg ett meddelande till mobben blir de ”amerikanska patrioter”.

Trumpanhängare som deltagit på stormöten, hojtat och tjoat när han gjort sig lustig över kvinnor, handikappade och hotat journalister, som älskar när någon säger det där mest förbjudna och man får vara med i en stunds geggig gemenskap är också med på det där tåget. Alla är i något mått ansvarig för ett skeende, mer eller mindre.

Om man ser att något är fel och inte säger till – ja, vad är man då – medlöpare eller kanske en riktig loser…

Bli först att kommentera

Nej tack till angiverisamhället…

Av , , 1 kommentar 11

Morgan och Stefan. Hade det varit bättre om de själva hållit sig hemma och istället skickat dit sina livvakter till köpcentret för att handla? Jag tänker inte sälla mig till ”hur kunde dom”-kören. Det behövs inga övervakningskameror när var man och kvinna har en mobiltelefon i sin hand som man kan fota med och skicka in tips. Vi kan alla övervaka varandra, säga ”Vet hut”, hytta med näven, ondgöra oss över alla andra som är på affärerna samtidigt som oss, men varför stannade inte den som fotade hemma istället för att strosa runt i affärerna?

Alla klassers ordningsmän har verkligen fått sitt lystmäte. Rena julafton året om. De är alla de perfekta människorna, som aldrig gör ett enda fel, men ser dem i alla andra.

Det är munskyddsivrarna mot de munskyddslösa. Det är med eller mot statsepidemiologen. Det är svart eller vitt. Livet blir så enkelt då.

Nästa gång – ta en selfie på köprundan och lägg ut på sociala medier och erkänn att ibland är det svårt att se sig själv i spegeln…

1 kommentar
Etiketter:

Fanny och Alexander golvar mig igen…

Av , , 1 kommentar 17

Hur kan man bättre fira annandag jul än med femtimmarsfilmen Fanny och Alexander? Och när ridån går ner, filmen är slut så önskar jag mig fem timmar till. Undrar om det är riktigt normalt att vara så filmbiten? Han har något, den där Bergman som liksom stannar kvar hos en. Scener ur ett äktenskap, Den goda viljan, Fanny och Alexander och sedan alla ångestfyllda svartvita filmer (mästerverk säkerligen, men inga feelgood-filmer precis).

Jarl Kulle i sitt esse som Gustav Adolf Ekdahl när han läser lusen av Biskop Edvard Vergérus när han vill hämta hem lilla Emily till Ekdahls igen ifrån det olyckliga äktenskapet eller när Gun Wållgren som Helena Ekdahl sitter lutad i den gamla vännen herr Jacobis, Ernst Josephssons, famn sent på julaftonskvällen och säger: ”Ser du, nu gråter jag. Det glada, fina livet är slut, det hemska, skitiga livet kastar sig över oss. Så är det.”

Alla detaljer, möbler, dräkter, prakt och utsmyckningar. Herrskap och tjänstefolk. Pigan som blir med barn med mannen i huset, men i filmen som en kuriositet, något som alla är medvetna om, men enbart tycker är underhållande och smått rörande att charmören Gustav Adolf aldrig kan hålla händerna i styr, men alltid återvänder till hustrun Alma. Det ständigt sippandet av konjak och snapsar. Den psykiska hustrumisshandeln som brodern Carl som är professor utövar mot sin tyskfödda hustru Lydia när han tycker synd om sig själv och känner sig misslyckad. Du luktar illa, väser han. Lydia försäkrar att hon älskar honom och att hon inte längre lyssnar på hans tirader.

Varje gång jag ser filmen hittar jag något nytt och känner igen något gammalt. ”Nu är vi återigen tillsammans, nu har vår lilla värld slutit sig omkring oss i trygghet, vishet och ordning efter en tid av skräck och förvirring. Dödens skuggor har förflyktigats, vintern är jagad på flykt och glädjen har återvänt till våra hjärtan.”…

 

1 kommentar
Etiketter: