Allt jag ska göra sedan…

Först det allra viktigaste och sedan i tur och ordning det som ligger i bakhuvudet och mal på. De privata surdegarna. Min ”Bucket list” har blivit en lista över sådant jag verkligen borde göra och inte vad jag vill göra. Jag borde kanske byta strategi – ta surdegarna först och sedan jobba mig upp till de mera lättsammare sakerna? Jag önskar att jag kunde kika in i hjärnorna hos de andra honorna i min ålder och bara se om de funkar på ungefär samma sätt – är det ok att ha ”laga kåldolmar” på en bucket list? Jag menar, jag har gjort rätten flera gånger förut, på den tiden det begav sig och man hade ett helt gäng hungriga människor som bänkade sig vid köksbordet. Kåldolmar med mycket köttfyllning och väldigt lite vitkål. Eller den godaste jordgubbssylten eller pitepalten?

Är det fler än jag som tänker på stickning och att koka saft på svartvinbärsblad? Kanske köpa furumöbler på Ikea och måla dem i en rofylld grön nyans. Inte det där storslagna, utan allt i vardagen som man inte riktigt hinner med annars. Jag borde skapa luft, frihet, tid och rum. Tänka att allt är möjligt.

Eftersom så många uttryckt, i tal och i böcker, att människan tänker på ungefär samma sätt så borde det finnas en längtan inom varje människa – efter vad? Något outgrundligt, men vad består den i? Är det att komma fram till målet? Bli klar? Sälja ut hela lagret? Bli berömd? Lyckas? Men det är som att ens längtan hela tiden skiftar skepnad och aldrig kan förstås fullt ut, men den vill inte glömmas bort. Kan man någonsin bli klar med sitt sökande…

I boken ”Själens fem stadier” skriver Harry R Moody, citat ”Så går tiden. Vi blir äldre och våra minnen av denna bekymmerslösa medvetenhet, en gång så levande och övertygande, drivs långsamt under jorden av mängder av värdsliga krav. För att kunna anpassa sig måste barn, med den franske poeten Mallarmés ord ”avsäga sig sin extas”. Till slut glider vi in i ett slags själens dvala genom adolescensens höst och det tidiga vuxenlivets vinter. ”Först en barndom, utan gränser och utan mål”, drömmer Rilke. ”Å sublima omedvetenhet! Sedan kommer plötslig fasa: klassrum, slaveri, fallet för frestelsen och outgrundlig saknad”…”I den väldiga, kalla, tomma rymden inom oss”, fortsätter Rilke, ”finns nu, dold djupt inne i det vuxna hjärtat, en ensam längtan efter vår första värld, den forna världen”.

Kanske är det ändå bra att alltid göra det allra viktigaste först. Köpa vitkålen och sätta igång. Att inse (som syster Anne-Marie på sid 155) citat. ”Det är bara det att jag vid någon punkt bestämde mig för att jag aldrig kommer att finna vad jag letar efter i den materiella världen där allt förgår.”

Jag hörde en fågel som kvittrade häromdagen. Det var en tidig morgon. Det var ett kvitter som sade mer än tusen ord..